lördag 27 mars 2010

03.00 ringde väckarklockan, det är konstigt att så fort man är inställd på att göra något roligt så är kroppen faktiskt med en, hela familjen studsade upp utan några som helst problem. En dusch, lite youghurt och sedan bar det av hem till mormor och morfar. Där var morfar redo att köra ut oss till landvetter.
Maken och jag har varit iväg på två långresor tillsammans med min familj för några år sedan. Då var vi inte gifta vilket resulterade i att vi alltid fick sitta på olika ställen i flyget. Jag tillsammans med min mamma och pappa, syrran tillsammans med hennes familj och maken själv. Tydligen var efternamnen avgörande för hur man skulle sitta. På den här resan reste vi ju själva i vår lilla familj, alla med samma efternamn.

Väl framme på landvetter kramade vi om morfar och lämnade ifrån oss våra tjocka jackor, nu skulle vi inte behöva frysa på fyra veckor!!

Incheckningen gick bra fram till att han i disken skulle få fram boardingcarden för flyget mellan Bryssel och Mumbai (fd Bombay), den långa flygningen. Där hade vi blivit satta så att jag och barnen satt på rad 21 och maken på 31. Blir man lite trött då!! Detta bara för att vi hade olika bokningar hem. Han kunde inte hjälpa oss i Göteborg utan sa till oss att gå till en servicedisk i Bryssel. Ja ja tänkte vi , vi har ett par timmar på oss i Bryssel så det var ju inga problem.
När vi precis skulle landa i Bryssel behövde båda barnen givetvis kissa. Då hade skylten med säkerhetsbältet varit tänd ett tag och det var dags för flygvärdinnorna att knäppa fast sig. Inte läge att använda toaletten, det var bara att säga till barnen att knipa. Vi landar och på väg från planet säger Lillebror att det nog har kommit lite kiss och mycket riktigt han var ju blöt på byxorna. Lite jobbigt att det extra ombytet vi hade med oss gick åt efter 2 timmar på en 24h resa.

Samtidigt kollar maken klockan och inser att vi bara har 30min innan vi ska gå på nästa flyg, inte alls de två timmar vi trodde att vi skulle ha!! Med STORA steg går vi mot gaten och letar samtidigt efter en toalett. Hittar en och får fram shorts till Lillebror, kalsonger och trosor till barnen hade vi missat att packa ner i handbagaget. Det komiska är att vi packat ner det till oss själva, jag menar hur stor är chansen/risken att vi skulle byta underkläder under en flygning??!

När vi kommer fram till gaten har hälften redan gått på och vi inser att det här med att byta platser nog inte skulle fungera, vi pratade med en i servicedisken men flyget var helt fullt så de kunde inte göra något. När vi kommer på och pratar med flygvärdinnan säger hon likadant, flyget är fullt, möjligtvis om vi frågar den som satt på “makens” plats. Där satt en man och jag höll tummarna att han inte reste ihop med dom som satt på andra sidan gången. Inga problem han reste ensam och hade inget emot att byta, tack och lov!!
Varje plats hade en liten tv-skärm i stolen framför med egen fjärrkontroll. Där kunde man välja att se filmer, lyssna på musik eller spela olika spel. Jag satsade faktiskt på en fransk film, somnade direkt! Barnen pendlade mellan spel och tecknad film. Efter ett tag vaknade jag igen, satte på min franska film än en gång, somnade.

Tiden på flyget gick faktiskt ganska fort, Storasyster somnade ett tag men annars var båda barnen vakna och superduktiga. Inget gnäll eller spring i benen. För första gången i mitt liv åt jag upp flygplansmaten, riktigt god var den, Indisk mat med stekt fisk och kyckling.
Klockan 19.00 landade vi i Mumbai, där fick vi hämta ut alla väskor, gå igenom en säkerhetskontroll och sedan lämna ifrån oss dom igen.
Sedan fick vi sitta och vänta på transferbuss som skulle ta oss från utrikeshallen till inrikes. Bussen körde säkert i en kvart innan vi var framme, det kändes som en hel flygplatssightsing. När vi kom fram till inrikeshallen skulle vi igenom nästa security check. Men där var det stängt och öppnade inte förrän 21.30 (lokaltid 02.00). Vi köpte lite fruktsallad till barnen som för övrigt inte alls uppskattade maten på flyget. Vid den här tiden började man känna sig lite trött och ville bara komma vidare till nästa gate så barnen kunde sova. Storasyster började bli lite hyper och hade lite olika dansshower för oss men när hon började trumma hysteriskt på handbagaget fick jag säga stopp.
Efter en lång väntan öppnade äntligen säkerhetskontrollen. Storasyster och jag fick gå till en speciell kö för kvinnor. Som kvinna får man nämligen gå in bakom ett drapperi för visitering. Alla väskor kollades, till och med barnens gosedjur fick åka igenom röntgen och sedan få en lapp runt halsen med en stämpel på. När vi kommer igenom kontrollen ser jag att maken har problem med något. Det visar sig att Whiskeyflaskan han köpte i Bryssel inte alls fick åka i handbagaget även om påsen var förseglad. Lite småstressade fick vi packa om väskorna. Som tur var hade vi en liten hård resväska som ett handbagage där i hade jag lagt en större handväska. Den tog vi nu ut och packade ner det nödvändigaste i , whiskeyflaskan åkte ner i den hårda väskan och maken fick springa iväg till incheckningen. Det sista han säger är: jag behöver väl inte min telefon? Nej svarar jag du ska ju bara checka in väskan. Okej, gå ni till gaten så ses vi där säger han till mig.
Det visar sig att vi var vid gaten redan, vi skulle bara gå längre fram för att sedan lämna boardingpassen och hoppa på en buss ut till flygplanet. Och det visade sig också att boardingen hade börjat och att vi inte var så många som skulle med så det gick ju ganska fort för dom att kolla alla bordingpass.
Jaha vad skulle jag göra nu? Gå på bussen eller vänta på maken?? Inte kunde jag ringa honom heller och fråga hur långt han kommit. Tillslut kände jag bara att skitsamma, vi går på, jag vill inte missa ett flyg för en flaska whiskey, som jag inte ens dricker!! Jag tar barnen och går till boardingen. Där blir jag stoppad för jag har ju ingen lapp på min väska. Den väskan som vi hade tagit ur det hårda handbagaget och som egentligen redan blivit röntgad. Jag måste tillbaka och få den röntgad igen!! Lite småstressad får jag med mig barnen och vi går tillbaka till männen som kollar väskor och får på min väska på bandet igen. Då när jag fått igenom den och fått lapp på den dyker maken upp. Ingen fara på taket!!

Nästa flyg gick till Bangalore, hela familjen somnade ganska omgående. Plötsligt vaknar jag av något och inser efter en liten stund att det är av ljudet av en karl som snarkar. Han snarkar inte lite heller!! Jag tänker på en snarkande gris och hade jag haft ett äpple i näven hade jag antagligen tryckt upp det i truten på honom, ja jag var lite trött och irriterad!! Förutom det och att vi höll på att frysa ihjäl på varenda flyg gick även denna resan bra.
Äntligen var vi framme i Bangalore!! Här skulle systern och hennes familj möta upp oss. Vi skulle alla ta ett flyg ner till Cochin. Här blev väntan lång. När man har väntat ett halvår och sedan varit på resande fot i ett dygn vill man ju bara träffa dom!! Barnen tjatade och tjatade, det blev väldigt långa 3 timmar.
Först satt vi i utanför securitychecken men sedan bestämde vi oss för att gå igenom den och hitta något att äta. Ännu en gång fick vi ställa oss i olika köer beroende av kön. Väl framme kommer vi inte igenom för de vill att vi ska ner igen för att få ett nytt boardingcard. Så vi fick gå tillbaka genom säkerhetskontrollen, gå ner, checka in igen och gå igenom säkerhetskontrollen igen.
Lång väntan på Ekbergarna!
Nu var klockan ca 02.00 och vi hade varit igång nästan ett dygn. Lillebror lyckades sova en stund och jag lyckades givetvis också sova annars satt vi bara och väntade och väntade och väntade…..

Men plötsligt dök dom upp!! Hela fina familjen Ekberg, det blev tårar och kramkalas. Vilken lycka att äntligen få ses!!
Sista flyget mellan Bangalore och Cochin gick fort för vi sov hela tiden. Framme i Cochin hämtar vi ut allt bagage. Alla väskor kom utom en, whiskeyväskan. Maken och svågern gjorde en anmälan, tydligen skulle den komma nästa dag. Men redan efter några minuter har dom hittat väskan, den hade kommit med ett plan före oss.

En taxi fixades fram. Mentaliteten är ju något annorlunda här, inga problem! 6 resväskor, inga problem dom läggs upp på taket. Vi hoppar in i bilen. Barnen delar sitsar längst bak. Storasyster med Storebror O och Lillebror med lillebror J. Dom kallar sig för megagänget och minigänget. Megagänget består av Storasyster 6år och O 13år, Minigänget består av Lillebror 4år och J 9år. De ägnar de första 15 minuterna att säga Megagänget oh, oh, oh och då svarar de andra med gäll pipig kalle anka röst: Minigänget oh, oh, oh. Inte alls jobbigt att lyssna på!!
Det är så underbart att se dessa fyra barn i så olika åldrar ha så roligt ihop och se kärleken och omtanken dom emellan.

Taxi för 8 personer med packning!!

Efter en skumpig resa kom vi tillslut fram till hotellet, där slängde vi in väskorna bytte om till badkläder och gick sedan för att få i oss lite lunch. Indisk buffé stod på menyn och bestod av lite av det vi ätit på flyget. Ingen fara att äta det en andra gång för det var mumsigt. Efter maten blev det äntligen bad. Vi kastar oss i poolen för ett svalkande bad. Men vattnet är soluppvärmt och när vi kollar temperturen i den är det hela 36 grader, helt otroligt!! Det blev en eftermiddag i poolen.

Första hotellet


Så här ser man ut efter några timmar i poolen!

På kvällen tog vi en drink på Ekbergarnans rum. Barnen gick dit lite före oss och när vi kom dit hade lillebror däckat av. Han hade suttit och vinglat fram och tillbaka och nästan sovit, de hade lagt honom ner och då hade han nöjt somnat. Han missade kvällens mat, vilket var Indisk buffé igen. Så för tredje gången det dygnet åt vi stekt fisk och kycklinggryta.

De andra barnen gick iväg till rummet efter maten medan vi gick till baren för en gin och tonic. Där såg dom frågande på oss, nej någon drink kunde man inte få i den baren. Vi började bli ganska trötta nu, då hade vi hållit igång i ca 37 timmar, med några timmars sömn på olika flyg. Vi bestämde oss för sängen istället och gick för att hämta storasyster. När vi öppnar rummet ligger det tre barn och sover i tre sängar. Vi plockade med oss vår lilla sessa och sedan somnade vi gott allihopa.

4 kommentarer:

  1. Skönt att resan gick bra! Du slipper ju hålla reda på din man och hans flaskor på vägen hem!

    SvaraRadera
  2. Sååå rolig högläsning jag har haft för din pappa. Vi känner ju igen det mesta från flygresan och är glada att vår väska hittades.
    Vi hoppas att fortsättning följer av ert äventyr. kram mamma

    SvaraRadera
  3. Låter helt underbart, hoppas resten av resan blir lika bra som starten verkar varit!

    Kram Johanna

    SvaraRadera
  4. HEJ!!
    Åh vad roligt o läsa om era äventyr! Skrattar nästan högt ibland, underbara du!
    Ta det försiktigt o ha det underbart, NJUT oxå!

    Massor av kramar Linda o tjejligan

    SvaraRadera