Psykbryt!!

Häromkvällen skulle vi grilla, det är ju alltid gott och mysigt. Maken hade köpt en ny påse med briketter och jag skulle starta grillen. Jag går och hämtar påsen med kol och ska börja öppna den. Den har då den här finurliga öppningsanordningen att man ska dra i ett lite snöre som sedan ska löpa upp hela den lilla "virkade" förslutningen. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Ärligt talat, är det NÅGON i detta land som har lyckats med detta??!! Varje gång står jag där och försöker dra i dessa små snören med enda resultatet att allt knyts åt hårdare. Det gör mig tokig!! I början är jag alltid väldigt försiktig, det finns tre små snören att dra i i varje ände på påsen. Jag börjar försiktigt med det ena, nej funkar inte, tar då nästa och nästa och...

Efter att ha stått där och fipplat med dessa små trådar i evighet utan att lyckas brukar jag bli så himla irriterad att jag istället försöker att slita i snörena, det funkar aldrig heller. Tillslut får jag ett psykbryt och river upp hela jäkla påsen. Inte konstigt att man behöver ta en öl när man grillar, det är för att lugna nerverna efter öppningsförsöken på kolpåsen!!

Lurad!!

Han är inte dum vår Morris. Idag när jag hade varit ute med honom gick han med in, jag trodde att han skulle dricka så jag släppte honom. Så fort jag hade lossat kopplet gjorde han en tvärvändning och sprang ut på gräsmattan och gjorde sig redo för bus! Nu ska jag äta frukost och se om jag lyckas fånga in honom innan det är dags för jobb!!

vardag igen...

Det går snabbt att komma tillbaka in i vardagen igen. Jag tittade in i ett tomt kylskåp nu på morgonen och inser att jag verkligen hade behövt att handla, inte som i Indien här inte, att man kan skicka iväg chauffören att göra det. Eller, jo det kan jag ju faktiskt men han är i Malmö till i kväll.

Förutom smutstvätten som jag faktiskt plockade ur väskorna på en gång har jag en väska kvar att packa upp, sedan skulle det verkligen behövas ett storröj här hemma. Jag skulle behöva gå igenom garderoberna för att ta bort en del vinterkläder och göra plats för lite härliga sommarkläder istället. Varför känns det som att tiden går fortare på sommarhalvåret, helgerna räcker inte till trots att dagarna är längre. Det är så mycket som man vill göra och så mycket som man måste göra...

Liten har blivit stor...

Nu har det hänt, Lillebror har tappat sin först tand!! Han skrek som en stucken gris, jag tror att maken hjälpte till ta bort den, den har hängt löst ganska länge. Den var till och med mörk det sista så man såg verkligen att den inte hade någon kontakt. Nu är han i alla fall väldigt nöjd, tandfén har varit här också!

Hemresan...

Ja så var man hemma igen, det har vi faktiskt varit några dagar nu men på något sätt känns semestern så definitivt slut när jag skriver om det här.

Det var verkligen fyra härliga veckor, det är så mysigt att kunna vara ihop så länge med fina syster och hennes familj. Ett stort TACK till alla de svenska familjer nere i Palm Meadows som tagit hand om både mig och mina barn!!

Hemresan gick utan några problem, båda flygen höll tiderna så vi hade riktigt lång tid på oss i London. Storasyster hann till och med gråta lite där också över saknaden av lilla kompisen H. Efter två timmars nattsömn var jag ganska sliten på hemresan, det blev några timmars sömn för oss allihopa. Barnen skötte sig som alltid fint, det märks att de är resvana nu. På flygplatsen stod maken och väntade och i bilen satt Morris, trots lite sorg över att ha lämnat Indien kändes det allt bra att få krama om dom.

Vi landade verkligen i ett Sverige när det är som bäst, våren som bara har exploderat nu de senaste dagarna och riktig sommarvärma. Inte trodde jag att jag skulle gå omkring i bikini nu i april, underbart härligt!!

Snart på resande fot igen...

Ja nu är alla väskor packade, två timmars sömn väntar innan det är dags att ge sig iväg mot flygplatsen. Resan hem kan nog inte bli värre än förra året, ni som inte hängde här på bloggen då kan läsa om det om ni klickar här. Denna hemresa får ni läsa om senare!

Sista shoppingen...

Idag var vi laddade för en sista dag på stan. Problemet var bara att det inte dök upp någon chaufför, klockan gick och gick men han dök inte upp. Som tur var fick vi tag i en annan kille som kunde köra oss men istället för att vara på stan vid 11-tiden kom vi nu inte iväg förrän närmre 13.30.

Det blev några sista grejer, coola skor var beställda av Lillebror. Han hade egentligen spanat in ett par snygga Puma gympaskor men eftersom det var snörskor och gossebarnet inte lärt sig knyta rosetter kändes inte det som ett bra alternativ. Istället blev det nu ett par svarta conversekopior med dragkedja på sidan. De riktiga Conversen som säljs här finns tyvärr inte som barnskor. Lillebror blev i alla fall väldigt nöjd. Några små presenter blev det också att ta med till Sverige.

Nu har jag börjat packa väskorna, vårt rum ser lite ut som ett studentrum, grejer överallt. Förhoppningsvis ska vi lyckas få ner alla saker. Det känns i magen att hemresan börjar närma sig. Det är så tråkigt att behöva lämna syrran och hennes fina familj, samtidigt längtar vi efter maken och Morris. Tack och lov att det är härligt väder att komma hem till!!

Igår hade vi förresten en lyxig dag. Halva dagen spenderades vid poolen. Syrrans barn fick vara hemma från skolan för att vara med oss. Sedan gick vi hem med alla barnen och lämnade dom i kusin O:s omsorg och så åkte jag och syrran på massage. Åhh vad det var härligt och lyxigt!!

..och lite till pärlor...

Idag blev det en tur till Raja market, om jag har fattat det hela rätt ligger det i de äldre delarna av Bangalore. Eftersom gatorna var så smala att bilen inte kunde köra där blev vi avsläppta en bit bort. Efter en svettig promenad kom vi fram, det var så mycket folk överallt. Det visade sig att det var någon slags festival och mitt på den lilla gatan stod en stor blomsterprydd vagn med någon Gud på. Överallt på gatorna såldes bananer och cocosnötter som skulle kastas på Guden som offergåva. Givetvis hade jag glömt kameran så tyvärr kan jag inte visa några bilder.

Vi kom slutligen fram till Raja market i alla fall, vi gick lite fram och tillbaka och spanade in små skyffen till affärer. Tillslut knödde vi in oss i en pytteliten affär. Det var en lång disk där de hade massor med knappar, paljetter och pärlor. Själva golvytan för oss att stå på var ca 75cm bred. Vi stod där som packade sillar och valde bland olika pärlor. Tack och lov att barnen är så duktiga, Lillebror tog sitt DS och satte sig utanför, Storasyster stod kvar och lekte med alla pärlor som vi hade valt ut. Efter den här affären kände vi oss ganska färdiga med pysselmaterial och bestämde oss för att gå tillbaka till bilen.

Det var lättare sagt än gjort, om det var fullt med folk innan på gatan som skulle tillbe den här Guden så var det ingenting mot hur mycket folk det var nu. Helt sanslöst, det här var det sanna Indien. Det var hundratals av Indier som alla försökte ta sig fram åt ett eller annat håll. Bland alla dessa människor fanns det fyra vita och det var vi.

Syrran höll Lillebror i ett järngrepp och jag höll i Storasyster. Efter ett tag tog vi dom på ryggen för att de inte skulle bli nedtrampade. Det var så häftigt!! Värmen, dofterna, folket, ljuden, detta var INDIEN. Jag är så glad över att vi fick vara med om det här. Jag tror det blev en positiv upplevelse för barnen också när de väl fick sitta på vår rygg. Då fick dom bättre överblick och alla kunde inte komma åt att klappa på deras hår hela tiden heller.

Syrran lyckades ta några foton med telefonen

pärlor, paljetter och Gudar....

De senaste dagarna har vi byggt upp pysselförrådet.

I lördags åkte vi till (håll i er nu!!) tandläkaren. Visst är det otroligt att jag åkt till en Indisk tandläkare tre gånger under en och samma semester?!! Men i lördags var det faktiskt inte jag som skulle dit utan kusin O. Alla andra barnen följde också glatt med svågern och O dit så syrran och jag hittade en liten affär precis under tandläkaren som var full med sidenband och paljetter. Det är ju som ett paradis, pysselmaterial till inget pris alls!! Glada i hågen kom vi därifrån med en liten kasse fylld med olika sidenband och bling, bling.

Efter en lunch på Hard rock café fortsatte vi till ett tempel som ligger vid ett köpcentrum. Det var också en upplevelse. Det började med att man fick 108 guldmynt som skulle läggas i 108 skålar samtidigt som man skulle säga " Om Namah Shivaya" varje gång man lade i myntet. Storasyster hjälpte mig att lägga i pengarna och jag försökte hinna med att säga ramsan. Anledningen till att man lade 108 mynt var för att den här guden Lord Shiva har 108 namn.

Samtidigt som jag gick där och mumlade "Om Namah Shivaya" hör jag Lillebror som går lite före mig och säger "Åh Chiwawa" (en hundras för er som inte vet det) om och om igen. Sedan fick man gå in i en grottgång, det kändes lite som att gå inne i Sagoslottet på Liseberg, lika plastiga och dåliga dockor.

Tillslut kom vi fram till en jättestor gud, framför guden fanns en liten damm där man fick kasta i ett guldmynt och önska sig något, man skulle också lägga i ett flytande ljus. Ja det var en hel del andra ritualer som skulle göras också under den här promenaden. Inte så gudomligt i mina ögon mer kommersiellt men ändå kul att ha sett.

På begäran....

...av mormor, som tydligen tröttnat på att se foton på mig och syrran, kommer här en bild på kusinerna!!! Tänk att vi har så många fina barn i vår familj!!

Min tjej....

Häromdagen var Storasyster hos kompisen H, vi bestämde först att hon skulle gå hem själv därifrån men sedan visade det sig att H skulle på danskurs på cluben så hon fick ju sällskap halva vägen i alla fall. Danskursen började 17.30 och strax innan gick jag ut på gatan för att ha lite koll på att vägen hem gick ok för henne. När man står här uppe vid syrran så ser man hela vägen ner till cluben.

Den här dagen hade Storasyster en cerisefärgad klänning på sig, jag stod och spejade efter den på gatan. Flera gånger såg jag något rosafärgat komma gående men det var fel varje gång. Men så plötsligt kom hon, jag bara visste det. Det är rätt häftigt hur hela kroppen känner igen sitt barn fast det knappt egentligen gick att urskilja henne med det var självklart att det var hon. Min lilla bleka tjej i illrosa klänning. Mycket riktigt var det hon och så fort hon såg mig började hon springa med båda armarna i luften, vinkandes åt mig. När hon väl var framme kastade hon sig i armarna, åhh vad det är härligt att vara mamma då!!

Fredag...

...Igår var det åter dags för ett besök hos tandläkaren. Det gick betydligt fortare och lättare än föregående gång. När han var färdig med det han skulle göra lämnade han över ansvaret till en tjej som skulle visa mig hur blekningsskenorna fungerade.

Det är dom otroliga med i det här landet, varje person har sin uppgift och det finns inte en chans att någon i högre rang skulle göra en sak som tillhör någon annans jobb. Syrran berättade att när hon var hos tandläkaren (nu låter det som det är allas favoritutflykt) så satt tandläkaren säkert fem minuter och väntade på att "knyta på hakklapp-mannen" skulle komma för att göra sin uppgift i stället för att sätta på den själv och starta jobbet.

Hur som helst, tjejen kommer med mina skenor och visar dom för mig. Jag hann tänka att jag faktiskt inte känner igen mina tänder för jag har ju en lite utstående tand bredvid ena framtanden. Men hon började i alla fall trycka på skenan på överkäken, det gick inte alls. Hon såg lite bekymrad ut och gick ut till ett annat rum. Efter en stund kom hon tillbaka igen, testade underkäken, jag såg ut som en gammal gumma med glappande löständer. Det fanns ju inte en chans att blekningsvätskan skulle ligga kvar i skenan. Hon försvann snabbt igen och jag inser att jag måste ju ha fått prova någon annans skenor, fräscht, bara att hoppas på att de alltid rengör dom innan de trycker in dom i munnen.

Tillslut kom hon tillbaka med mina skenor, hon säger något om att hon justerat dom så dom skulle passa. Men då ser jag ju på lång väg att det faktiskt är mina tänder så "justeringen" som hon snackade om var i själva verket att hon nu hade hittat rätt. Nu har jag i alla fall fått mina skenor så får jag ta tag i blekningen när jag kommer hem.

Under tiden som jag var hos tandläkaren var systern och barnen på Leelas Palace och åt lite våfflor och glass.

Efter våfflorna blev det en tur till Commercialstreet, jag köpte ett par sandaler där. Meningen var att vi skulle göra ett snabbstopp där för att springa in på Reebok och köpa sandalerna men på väg tillbaka till bilen stannade vi till för att köpa lite armband. Från början stannade vi vid ett stånd på vägen men det visade sig att han hade en affär i källaren så vi följde med dit ner. Det var ett armbandsparadis!! Det var en hel vägg full med olika färger på armbanden, vi pekade och han plockade ihop. Han var superduktig och väldigt snabb på att sätta samman olika ringar och få olika resultat. En timme senare var vi klara, tur att man har tappra barn!!

Ni ser vilket utbud!! Och ni som känner min syster kan ju ana hur lång tid
det tog för henne att välja bland alla dessa!! Själv valde jag snabbt några
turkosa och håll i er nu! Några rosa!!

Om man bara låter Storasyster pilla lite så roar hon sig ganska länge!

Eftermiddagen skulle spenderas vid poolen men vi hann bara dit innan åska och regn satte fart så syrran, Lillebror och jag gick hem igen, Storasyster hängde på kompisen H.

På kvällen skulle svågern ut och äta med sitt jobb så vi andra bokade bord på ett litet crêperi tillsammans med familjen W (som också bor här nere) och deras gäster. Det var ett supermysigt litet ställe, familjärt med rustik charm. Pga av regnet var det fullt inomhus, de hade gjort i ordning ett bord till alla våra barn inne i ett särskilt rum. När vi hade placerat alla kusiner och väntade på familjen W:s barn så var det som en bomb som sprängdes, samtidigt blev det helt svart för strömmen gick. Det var givetvis inte en riktig bomb utan åskan som slog ner men jag har aldrig varit med om något liknande. Vi kom fram till att den måste ha slagit ner i en mast som stod några 100m bort. Riktigt otäckt var det!!

Tillslut kom elen tillbaka och alla hittade sina platser och bestämde vad de skulle äta. Jag valde en crêpe fylld med getost, lite marmelad och stekt lök. Det var fantastiskt gott!! Till efterrätt blev det en crêpe med choklad och banan, inte helt fel den heller kan jag säga. En väldigt mysig kväll måste jag säga.

Veckans Lillebror

Igår när vi var i en affär stannade Lillebror och Storasyster på leksaksavdelningen. Där hittade de en slags boll av gummi, lite sladdrig, tjockare än en ballong men lite den typen. I bollen fanns det en rund lite lampa som lyser när man kastar bollen i golvet. Lillebror står och håller den här bollen i handen och känner på lampan i den och säger till min syster:

- Den har en pungkula!!

Ha ha ha, visst är han underbar, han kände väl igen känslan!!

Semesterutflykt...

Alla är vi ju intresserade av att göra olika saker på våra semestrar. Många kanske tänker på Taj Mahal när de hör Indien, men dit hinner vi inte i år heller. Nej vi åkte istället till tandläkaren. Ja ni läste rätt, tandläkaren....frivilligt!

Redan förra året pratade jag och syrran om att det är väldigt billigt att bleka tänderna i Indien, men då var jag lite för feg. Jag pratade lite med min svenske tandläkare, ja nu har jag en svensk och en Indisk, inte många som har det! Kom i alla fall fram till att det var väääldigt dyrt i Sverige. Både systern och svågern hade skaffat avgjutningar här (vilket är det dyra), vätskan kan man fixa hemma om man vill, och när Lillebror i början av semestern frågade mig varför jag hade gula tänder kände jag att det var dags att göra något.

Idag drog vi i lilla sightseeinggänget iväg. Följande hände:

10.25 vi blir avsläppta framför ett lite slitet hus där världens smalaste trappa ledde oss upp på andra våning där tandläkaren höll till. Världsvan syster säger till oss alla att ta av oss skorna utanför dörren

10.30 blir inkallad till tandläkaren som var väldigt trevlig och lätt att förstå när han inte talade i tandläkartermer. Han tittar på mina tänder, very good set of teeth, men vill gärna ta bort lite tandsten, göra en slags lagning i tre tänder för att förhindra hål och ta bort två visdomständer. Världsvan syster får översätta och även titta på mina tänder!! Bestämmer mig för att göra de två första förslagen men avstyr helt att dra ut visdomständer.

10.40 får följa med tandsköterska till annat rum, syster får nu ta hand om barnen.

10.42 får lägga mig ner i stolen, tandsköterskan förbereder sig för att ta bort tandsten, tandsköterskan har en liten man som sköter knappar till stol och minidammsugaren. Dammsugarmannen trycker på knappar så stolen kommer i läge.

10.45 tandsköterskan börjar med laser, vilket också inkluderar en vattenstråle, att rengöra första tanden.

10.47 tandsköterskan väldigt noggrann, börjar göra rengöra andra tanden.

10.48 jag lider och önskar att tandsköterskan inte var så noggrann, hatar ljudet av skav på tänder. Tänker hela tiden, sug dammsugarman, sug!! För det var vatten överallt

10.49 jag får en pappersservett tryckt i handen

10.50 dammsugarmannen missnöjd med mitt engagemang med pappersservett, börjar dammsuga mig på kinden, jag andas lugnt för att inte få ett hysteriskt skrattanfall

11.00 äntligen klar, hör mina barn tjoa i väntrummet, svettig syster tittar in och undrar hur det går, antagligen inte av vänlighet utan mer för att se hur många fler minuter hon ska roa barnen.

11.05 tandsköterska kommer in med gula plastskenor, dessa trycks in i munnen och testas

11.10 dammsugarkillen har fyllt plastskenorna med blå deg, avtryck i överkäke görs

11.12 bekymrad tandsköterska tittar på avtrycket, verkar inte nöjd

11.15 avtryck underkäke görs

11.17 dammsugarkillen har fyllt plastskena med jättemycket blå deg, avtryck i överkäke görs om. Så mycket deg i munnen att jag inte vågar röra tungan en millimeter, rädd att få igång kräkreflexen. Blir så full i skratt åt hela situationen att jag återigen får andas väldigt lugnt för att inte börja skratta hysteriskt. Magen hoppar oroväckande av allt instängt skratt, tandsköterskan undrar om jag är ok, jag nickar, tacksam för att jag har hela käften fylld av blå playdoh-lera för hade jag kunnat prata hade jag inte kunnat hålla inne skrattet

11.20 allt klart, försöker få bort rester av blå deg i munnen

11.30 dags att lämna tandläkaren

Behöver jag nämna att det fanns en digital väggklocka precis i ögonhöjd??!

På fredag får jag mina skenor och så ska han fixa håligheterna, jippie vad härligt det är med semester!!

Ser ni den lilla trappan i bakgrunden??

Livet rullar på....

Det är lite lugnt här på bloggen men det beror på att vi har det lugnt och skönt i livet här i Indien. Dagarna springer iväg trots att vårt makliga tempo. På något sätt känns det som att genom att inte ha kontakt via facebook och blogg med det vanliga livet så förhindrar man den där gnagande känslan av vetskapen om att man snart är tillbaka i ekorrhjulet.

Igår när vi lunkade hem från poolen funderade jag lite på hur olika människor är världen över. Här går alla i ett väldigt lugnt tempo. Efter några dagar i värmen här inser man att det är enda sättet för att inte svettas ihjäl. Men hemma i Sverige kör man på i samma fart hela tiden, antingen det är minus 20 eller plus 35 grader. Kanske därför vi börjar klaga på värmen redan efter några dagar, för vi aldrig anpassar oss efter den.

Om vi ska uppdatera lite om hur alla mår i den här sjukstugan så ser läget ut så här:

Kusin J har ej längre ont i örat och känns inte heller snuvig, endast lite hostig någon gång emellanåt.
Kusin O har ej längre ont i örat men fortfarande både snuvig och hostig
Systern har nu åkt på förkylning med snuva och hosta
Svågern frisk
Lillebror frisk
Storasyster har blivit av med sin förkylning och är nu frisk
Jag frisk, kan känna lite förkylning ligga och lura men det blir ju lätt så när man kör med AC
Förkylningarna är dock inget som hindrar oss, vi klarar av lite shopping och lite pool varje dag.

Igår gick Storasyster själv till H för att leka, hon hittar bra i området nu. När jag kom för att hämta henne var det två flickor till som var med och lekte. En liten tjej från Taiwan och en från Frankrike. Lilla H översatte åt Storasyster så de hade haft så kul så.

Lillebror är mer inne på att leka med kusinerna på eftermiddagen, framförallt då kusin J

Dråpligt slut....

Idag var systern och svågern bjuden på 40-årsfest lite längre bort på gatan. Men här är ju livet sådant att de flesta har gäster lite då och då under året så när man bjuder på fest får man med lite extra folk på köpet, som mig själv och mina barn.

Huset var fullt av barn och vuxna i diverse åldrar, de flesta dock svensktalande. Barnen hade dessutom tillgång till huset mittemot där det var uppdukat med pussel, vattenfärger och playdoh. Jag tror att vi alla tre kände oss lite vilsna från början men sedan träffar man lite folk från förra året och även nya bekantskaper från i år.

Storasyster gick och letade efter lilla H, efter någon timme dök hon upp så då blev det fart på henne. Lillebror hängde väl på tjejerna ett tag men hittade väl ingen direkt att leka med. Han är inte så på som Storasyster är heller, behöver lite längre startsträcka. När jag frågade honom om inte han hade hittat någon ny kompis svarade han - Nej, det verkar mest vara Storasyster som hittar kompisar här. Och så är det för hon hittade förutom favoriten H även några andra tjejer att leka med.

Kusinerna O och J var aldrig med på festen så efter ett tag gick även Lillebror hem. Dock var han tillbaka någon timmer senare när han var hungrig igen, smart kille det där. När han fyllt på förrådet igen ville han gå hem och lägga sig. Jag sa till honom att låna J:s dusch (vår har inget varmvatten) och att han sedan skulle be O ta ner hans madrass på golvet så han kunde lägga sig. Inga problem, han stack hem igen.

Strax efter det hörs det ett illvrål, en genomsvettig, storgråtande blodig Storasyster kommer in i huset. Hon och de andra tjejerna hade åkt sparkcykel och hon hade på något sätt trillat och skrapat upp armar, fingrar och ben. Det var bara att ta henne på armen, säga hej då till alla hennes oroliga kompisar och gå hem.

Väl hemma kom en orolig 10-årig kusin ner för trappan, det visade sig att vattnet varit för varmt för Lillebror så han hade blivit ledsen men fina kusin J hade hjälpt honom. Sedan fick jag ställa en ledsen Storasyster i duschen och försöka få rent henne för att sedan få koll på hur många plåster som behövdes. Tro det eller ej så klarade vi oss med två. Nu ligger två nyduschade, svala barn i sina sängar och lyssnar på saga. Själv sitter jag med syskonbarnen och kollar Cartoon Net på TV. Ja det blev ju ett snabbt avslut på festen men jag får ju lite kvalitetstid med barnen E i alla fall!

Lite tommare....

03.00 ringde makens väckarklocka i morse. En snabb dusch och på med kläder sedan var det dags för honom att åka till flygplatsen. Två veckor går snabbt, det känns som att vi knappt hade börjat vår semester förrän han skulle åka hem. Det har i alla fall varit två härliga veckor tillsammans.

Igår var vi iväg på en sista shoppingtur, för maken vill säga, jag och systern har ju knappt börjat ännu. Barnen E var rätt krassliga så båda var hemma från skolan. Men trots en vrålförkylning och dålig mage (det tillhör ju vardagen här) så följde stora systersonen O med oss till stan. Vi lämnade kvar Lillebror med kusinen och mostern hemma.

Ni lägger väl märke till kossan i bakgrunden, och nej, det är inte mig ni
skymtar bakom maken utan jag menar den riktiga kon till höger i bild

Maken var på jakt efter en snygg Omegakopia (nu blir "Linda i backen" lite tokig, hon jobbar i klockaffär i Knallerian). Det blev en tur till Commercialstreet och Brigaderoad men tro det eller ej, det var inte lätt att hitta några klockkopior. Däremot köpte maken och kusin O var sitt par Ray Ban. Äkta givetvis för de låg ju faktiskt i en påse som det stor Ray Ban på (hoppas att ni hörde min ironiska stämma). Lunchen avnjöts på Hard Rock Café, deras burgare går inte av för hackor!!

Ni ser min bekymrade "köpa glasögon-min". Tillslut blev O äntligen nöjd (tror jag)...

...här ser ni i alla fall en man som är NÖJD!

Det blev en mysig dag men lite vemodig ändå, man kände hela tiden makens ångest för att åka hem, och även min för att han skulle åka ifrån oss.

På kvällen åkte vi till Zuri, ett hotell som ligger en bit härifrån. Först åkte vi upp till översta våningen där vi tog en drink på en japansk restaurang. Efter det åkte vi ner igen till den restaurangen som vi bokat bord på. Det var verkligen en jättefin restaurang helt i vitt, med gamla romantiska möbler. Tyvärr var varken maten eller humöret på barnen speciellt god så efter att ha ätit huvudrätten drog vi oss snabbt hem igen.

Frozen strawberry daiquiri, ja jag var också ganska nöjd!!

Så här snyggt satt vi och åt!

Nu väntar vi bara på att få höra från maken och se om hans resa hem har gått bra, men vi får vänta några timmar till innan han är i Sverige...

Vad har hänt....

...sen sist?? Hmm, låt oss se vi har hunnit med en dag till med shopping. Framför allt är det maken som shoppat, han åker ju hem på fredag natt så det gäller ju att passa på. Men jag hann självklart köpa lite också, en klänning från Benetton och ett par nya Crocs. Jag menar man kan väl aldrig ha för många foppatofflor, eller?? Denna gången blev det faktiskt en ny modell, en smal ballerinamodell.

Maken satsar på Tommy Hilfiger, igår blev det ytterligare två pikéer och en skjorta därifrån. Han köpte även ett par väldigt snygga skinn Converse (ja jag vet det låter inte så snyggt men de var det!!)

På kvällen åkte vi till en Italiensk restaurang som ligger väldigt nära här. Där blev det supergod mat, barnen och svågern åt pizza, maken lamm (!!!), systern och jag åt en penne pastarätt. Mumsigt värre. Sedan tog vi varsin rickshaw hem, det är något visst att sitta och skumpa fram i en sådan. Ett barn i knät, kvällen som är mörk, fortfarande tät trafik, värmen, dofterna.... Det är härligt med semester!!

Shopping, shopping, shopping.....

Makens förrätt

En bild på en Rickshaw för er som inte vet hur dom ser ut

Coola Lillebror....

Efter en shoppingrunda på förmiddagen gick vi ner till klubben på eftermiddagen för ett svalkande dopp i poolen. Lillebror kom efter en stund och frågade om han fick milkshake, ja svarade jag om du går och beställer det själv. Jag trodde väl inte riktigt på att han skulle göra det men han svepte snabbt en handduk om sig och gjorde sig beredd att springa iväg.

Vi frågade då Storasyster om hon ville ha något, efter en viss tvekan svarade hon jordgubbsglass men att hon inte ville gå själv och fixa det. Storasyster är ju till vardags van vid att vara den duktiga och ha koll på allt men när det gäller att prata engelska är hon inte lika tuff. Det är lugnt svarar jag, Lillebror kan fixa det men du kan gå med honom.

Lillebror nappar direkt, vad ska du ha frågar han henne. Sedan vänder han sig till oss och frågar vad det heter på engelska. Sedan skuttar han iväg, med Storasyster i släptåg, till restaurangen som låg på andra sidan poolen, går fram till en servitör börjar prata med honom. Vi kunde inte höra vad han sa men servitören stoppade honom när han var på väg tillbaka och så pratade dom en stund till. Det hela slutade med att servitören kom med bort till oss, han hade förstått vad Lillebror skulle ha men inte vilken smak Storasyster ville ha på sin glass.

Det är klart att det inte var lätt för Lillebror att förstå vad servitören menade när han frågade vilken smak det skulle vara på glassen. Men visst är han duktig och modig som vågar!! Och idag har Lillebror lärt sig ett nytt ord på engelska, nämligen flavour....

Lugn måndag...

Igår tog vi det ganska lugnt, svågern och kusinerna hade fortfarande lov, det var någon sorts gud som skulle firas här i Indien. Maken var lyrisk, han fick göra sin första golftur i år, jag tror inte att det gick så bra men det spelade nog ingen roll, han var glad bara av att komma ut på golfbanan igen efter den här långa vintern. Systern tog med mig på ett aerobicpass nere på clubben, det visade sig efteråt att jag egentligen inte fick vara med på den för det var "members only". Eftermiddagen spenderades vid poolen. Storasyster hittade en 7-årig tjej, lilla H, som hon blev jättebra kompis med. Denna flicka var också från Sverige vilket ju underlättar leken. Dom höll på i flera timmar med att dyka efter ringar som de kastade ner på botten. Det är härligt att se hur fort det går att skaffa vänner när man är barn. Henne kommer vi att försöka träffa fler gånger här!! Idag har vardagslivet börjat igen för familjen E, barnen är i skolan och svågern på jobbet. Vi i semestergänget ska be chauffören att köra oss till Brigaderoad för lite shopping, Tommy Hilfiger here we come!!

Brunch med besk eftersmak....

...igår bar det åter av till Leela Palace, ett otroligt vackert hotell som ligger här i Bangalore och där jag och familjen E var förra året på brunch. Nu skulle även maken få uppleva denna pampiga miljö. 19 personer blev vi sammanlagt, de flesta svenskar men även en och annan finsk.

Det finns hur mycket som helst att välja på i matväg och i priset ingår fri dryck så som mousserande, rött/vitt vin och diverse drinkar. Timmarna går fort när man har trevligt, mätta, belåtna och lite runda under fötterna efter några äppelmartinis bestämde vi tjejer oss för att gå till en favorit affär som ligger i samma hus. Killarna fick stanna och betala notan. Vi gjorde ett snabbstopp på toaletten, när vi sedan kommer i rulltrappan ser vi kusin J och Lillebror gå på våningsplanet under oss. De hade bestämt sig för att hänga på oss tjejer.

Några inköp senare var det dags att åka hem. Storasyster och jag åkte med en annan svensk familj (där mamman kommer från Svenljunga, världen är bra liten, maken kände ju henne sedan ungdomens glansdagar). Den familjen har två tjejer, varav en, lilla N är lika gammal som Lillebror. Hon och Storasyster fann varandra så dom barnen får vi försöka träffa fler gånger när vi är här.

Väl hemma frågar jag maken om han fick med sig Lillebrors Nintendo DS. Han tittar förskräckt på mig och svarar nej. KRIS!!! Vi har alltså glömt det på bordet, jag ser hur mina framtida shoppingdagar försvinner. DS-spelen är ju räddningen för att överhuvudtaget få med sig barnen runt i affärerna.

Stämningen här hemma sjönk ganska drastiskt. Lillebror blev ju jätteledsen, jag blev ledsen för hans skull för det kändes som ett hårt sätt att lära sig att ha koll på sina saker. Det var ju inte lätt för honom att förstå att vi inte skulle tillbaka till bordet.

Systern ringde två gånger till restaurangen och bad dom leta men spelet var borta. Chauffören hade redan åkt hem så vi kunde inte ta oss tillbaka och leta själva heller. Vi försökte att få tag i en annan familjs chaufför men han var inte heller hemma.

Tillslut får min syster fram gula sidorna och börjar ringa efter taxi. Då känner man att man är i Indien. Ett taxibolag svarar att yes de har en taxichaufför, men sedan kommer han på att de har ingen taxibil!!!! Efter mycket om och men lyckas vi tillslut få tag i både chaufför och bil, maken och svågern åker iväg. Vi hade väl egentligen slutat att hoppas på att spelet skulle finnas kvar men för att dämpa vårt egna samvete kändes det bra att kolla med egna ögon.

Plötsligt plingar det till i syrrans telefon: Ett DS upphittat!!

LYCKA!! Trots en taxiresa, dricks till servitören och en öl till svågern (och givetvis maken) blev det bra mycket billigare än att köpa ett nytt DS. Nu har vi en ny regel i vår familj. Så fort man inte spelar på sitt spel lägger man det i mammas handväska!!

Inget fel på utbudet av desserter!!

Tonåringar är immuna mot sockerchock!

Chokladfontänen var en favorit hos barnen....

....sockerkaka doppad i choklad, Lillebrors favorit!!

Äppelmartini!

En vecka går fort....

Ja nu har vi lämnat lyxlivet i Goa bakom oss och installerat oss hemma hos syster med familj. Vi har verkligen haft en underbar vecka vid havet. Härliga vågor i ett varmt hav. Jag är övertygad om att ni kan gå in på Youtube och söka på "swedish girls in bikini in Goa" så kan ni nog se min syster och mig in full action, badandes. Jag vet inte hur många Indiska män som har fotat och filmat oss, tröttsamt, ja!!

Dagarna ägnades åt hav på förmiddagen, lunch, poolbad på eftermiddagen. Barnen låg i poolen i ca 4-5 timmar i sträck med bara en paus för toabesök och en tallrik fruktsallad som mellanmål. Lillebror skuttade malligt iväg med en 100rs-sedel i handen till poolbaren och beställde "one fruit salad please". Båda barnen har blivit jätteduktiga på att beställa sin egen mat på engelska!




I onsdags åkte vi iväg till en stor marknad där vi tillbringade rätt många timmar med shopping och prutning. Lite armband, skjortor, en duk var några av fynden vi kom hem med. Det var en fruktansvärd värme. Jag har aldrig tidigare varit med om att svetten droppade från ryggen ända ner på vaderna. Systern som svettas än mer än jag såg ut som hon hade kissat ner sig i sina shorts. En försäljare tittade förskräckt på mig och frågade om hon var varm, hon visste nog inte vad hon skulle tro.

Värmen den här dagen knäckte maken som åkte på feber, en liten tradition han har när vi är i Indien. Två dagar med kass mage och illamående blev det i år för hans del, men nu är han pigg igen.

Sista kvällen avlutades med en härlig hummermiddag och mycket dricka och skratt.

Är det åldern som tar ut sin rätt när man måste sitta med Ipoden som ficklampa!?

Det är härligt att vara tillbaka i Indien, allt känns härligt välbekant. Det första Storasyster sa när vi klev av flyget i Mumbai var: Nu luktar det Indien. I och för sig sa hon det redan på bytet i London men visst är det så att ibland kan man nästan framkalla dofter när man minns ett visst ställe!

Det är svårt att med ord beskriva det man upplever här, på något sätt upplever man Indien med alla sinnen. Dofterna, värmen, den galna trafiken som nu känns som vardag. Att sitta i bilen och titta på allt som händer utanför är fascinerande. Vägar som byggs av familjer, för hand, sittandes på huk i sina saris medan de flyttar sten för sten. Inte en grävmaskin så långt ögat når.

Nu har vi en dag kvar innan vardagen åter börjar för familjen E, då blir det lite mer shopping för oss andra, nu med lite mer kvalitet på grejerna än 30kroners klänningarna från Goa....