Brunch med besk eftersmak....

...igår bar det åter av till Leela Palace, ett otroligt vackert hotell som ligger här i Bangalore och där jag och familjen E var förra året på brunch. Nu skulle även maken få uppleva denna pampiga miljö. 19 personer blev vi sammanlagt, de flesta svenskar men även en och annan finsk.

Det finns hur mycket som helst att välja på i matväg och i priset ingår fri dryck så som mousserande, rött/vitt vin och diverse drinkar. Timmarna går fort när man har trevligt, mätta, belåtna och lite runda under fötterna efter några äppelmartinis bestämde vi tjejer oss för att gå till en favorit affär som ligger i samma hus. Killarna fick stanna och betala notan. Vi gjorde ett snabbstopp på toaletten, när vi sedan kommer i rulltrappan ser vi kusin J och Lillebror gå på våningsplanet under oss. De hade bestämt sig för att hänga på oss tjejer.

Några inköp senare var det dags att åka hem. Storasyster och jag åkte med en annan svensk familj (där mamman kommer från Svenljunga, världen är bra liten, maken kände ju henne sedan ungdomens glansdagar). Den familjen har två tjejer, varav en, lilla N är lika gammal som Lillebror. Hon och Storasyster fann varandra så dom barnen får vi försöka träffa fler gånger när vi är här.

Väl hemma frågar jag maken om han fick med sig Lillebrors Nintendo DS. Han tittar förskräckt på mig och svarar nej. KRIS!!! Vi har alltså glömt det på bordet, jag ser hur mina framtida shoppingdagar försvinner. DS-spelen är ju räddningen för att överhuvudtaget få med sig barnen runt i affärerna.

Stämningen här hemma sjönk ganska drastiskt. Lillebror blev ju jätteledsen, jag blev ledsen för hans skull för det kändes som ett hårt sätt att lära sig att ha koll på sina saker. Det var ju inte lätt för honom att förstå att vi inte skulle tillbaka till bordet.

Systern ringde två gånger till restaurangen och bad dom leta men spelet var borta. Chauffören hade redan åkt hem så vi kunde inte ta oss tillbaka och leta själva heller. Vi försökte att få tag i en annan familjs chaufför men han var inte heller hemma.

Tillslut får min syster fram gula sidorna och börjar ringa efter taxi. Då känner man att man är i Indien. Ett taxibolag svarar att yes de har en taxichaufför, men sedan kommer han på att de har ingen taxibil!!!! Efter mycket om och men lyckas vi tillslut få tag i både chaufför och bil, maken och svågern åker iväg. Vi hade väl egentligen slutat att hoppas på att spelet skulle finnas kvar men för att dämpa vårt egna samvete kändes det bra att kolla med egna ögon.

Plötsligt plingar det till i syrrans telefon: Ett DS upphittat!!

LYCKA!! Trots en taxiresa, dricks till servitören och en öl till svågern (och givetvis maken) blev det bra mycket billigare än att köpa ett nytt DS. Nu har vi en ny regel i vår familj. Så fort man inte spelar på sitt spel lägger man det i mammas handväska!!

Inget fel på utbudet av desserter!!

Tonåringar är immuna mot sockerchock!

Chokladfontänen var en favorit hos barnen....

....sockerkaka doppad i choklad, Lillebrors favorit!!

Äppelmartini!