Fredag...

...Igår var det åter dags för ett besök hos tandläkaren. Det gick betydligt fortare och lättare än föregående gång. När han var färdig med det han skulle göra lämnade han över ansvaret till en tjej som skulle visa mig hur blekningsskenorna fungerade.

Det är dom otroliga med i det här landet, varje person har sin uppgift och det finns inte en chans att någon i högre rang skulle göra en sak som tillhör någon annans jobb. Syrran berättade att när hon var hos tandläkaren (nu låter det som det är allas favoritutflykt) så satt tandläkaren säkert fem minuter och väntade på att "knyta på hakklapp-mannen" skulle komma för att göra sin uppgift i stället för att sätta på den själv och starta jobbet.

Hur som helst, tjejen kommer med mina skenor och visar dom för mig. Jag hann tänka att jag faktiskt inte känner igen mina tänder för jag har ju en lite utstående tand bredvid ena framtanden. Men hon började i alla fall trycka på skenan på överkäken, det gick inte alls. Hon såg lite bekymrad ut och gick ut till ett annat rum. Efter en stund kom hon tillbaka igen, testade underkäken, jag såg ut som en gammal gumma med glappande löständer. Det fanns ju inte en chans att blekningsvätskan skulle ligga kvar i skenan. Hon försvann snabbt igen och jag inser att jag måste ju ha fått prova någon annans skenor, fräscht, bara att hoppas på att de alltid rengör dom innan de trycker in dom i munnen.

Tillslut kom hon tillbaka med mina skenor, hon säger något om att hon justerat dom så dom skulle passa. Men då ser jag ju på lång väg att det faktiskt är mina tänder så "justeringen" som hon snackade om var i själva verket att hon nu hade hittat rätt. Nu har jag i alla fall fått mina skenor så får jag ta tag i blekningen när jag kommer hem.

Under tiden som jag var hos tandläkaren var systern och barnen på Leelas Palace och åt lite våfflor och glass.

Efter våfflorna blev det en tur till Commercialstreet, jag köpte ett par sandaler där. Meningen var att vi skulle göra ett snabbstopp där för att springa in på Reebok och köpa sandalerna men på väg tillbaka till bilen stannade vi till för att köpa lite armband. Från början stannade vi vid ett stånd på vägen men det visade sig att han hade en affär i källaren så vi följde med dit ner. Det var ett armbandsparadis!! Det var en hel vägg full med olika färger på armbanden, vi pekade och han plockade ihop. Han var superduktig och väldigt snabb på att sätta samman olika ringar och få olika resultat. En timme senare var vi klara, tur att man har tappra barn!!

Ni ser vilket utbud!! Och ni som känner min syster kan ju ana hur lång tid
det tog för henne att välja bland alla dessa!! Själv valde jag snabbt några
turkosa och håll i er nu! Några rosa!!

Om man bara låter Storasyster pilla lite så roar hon sig ganska länge!

Eftermiddagen skulle spenderas vid poolen men vi hann bara dit innan åska och regn satte fart så syrran, Lillebror och jag gick hem igen, Storasyster hängde på kompisen H.

På kvällen skulle svågern ut och äta med sitt jobb så vi andra bokade bord på ett litet crêperi tillsammans med familjen W (som också bor här nere) och deras gäster. Det var ett supermysigt litet ställe, familjärt med rustik charm. Pga av regnet var det fullt inomhus, de hade gjort i ordning ett bord till alla våra barn inne i ett särskilt rum. När vi hade placerat alla kusiner och väntade på familjen W:s barn så var det som en bomb som sprängdes, samtidigt blev det helt svart för strömmen gick. Det var givetvis inte en riktig bomb utan åskan som slog ner men jag har aldrig varit med om något liknande. Vi kom fram till att den måste ha slagit ner i en mast som stod några 100m bort. Riktigt otäckt var det!!

Tillslut kom elen tillbaka och alla hittade sina platser och bestämde vad de skulle äta. Jag valde en crêpe fylld med getost, lite marmelad och stekt lök. Det var fantastiskt gott!! Till efterrätt blev det en crêpe med choklad och banan, inte helt fel den heller kan jag säga. En väldigt mysig kväll måste jag säga.