Tjejhelg...

I lördags drog jag och mitt tjejgäng i väg till Helsingborg. Oj vad mysigt det är att få ha en dag med kompisar fylld av shopping, lunch på stan och fika. Det är rätt lagom att åka lördag till söndag. Man får fredagen med familjen men ändå en heldag med kompisarna. Ett plus nu när man är lite äldre och har bildat familj är att det är lättare att hitta en bra bil att åka i. Ena tjejen har tre barn och därmed också en stor bil, perfekt att kunna åka alla tillsammans!! Det blev en helg med många skratt och mycket prat. Visste ni förresten att de olympiska spelen har varit i Helsingborg?? Jodå, 1834 var det där, nu har ni lärt er lite praktisk fakta om den staden!! Ni ser, det var inte bara en festhelg, det var kultur också!

(Tjejer, er frågar jag inte om lov, ni är så snygga att ni får vara med här på bloggen antingen ni vill eller ej)

Dagens husmorstips...

Jag skulle sätta på en maskin tvätt men på väg till tvättkorgen skulle jag bara gå på toaletten och då såg jag hur tråkig den såg ut så då tänkte jag att det var lika bra att tvätta av där lite snabbt. Här kommer nu dagens tips:

Om du sprutat i det sista av wc-rent i toaletten och tänker att du ska fylla på flaskan med lite vatten för att få ut de sista dropparna, tänk om!! I alla fall om du inte sedan vill tvätta, vägg, handfat, spegel, golv och även ansikte i toalettrengöringsmedel!!!

Reklam...

Ibland känns det som att jag och reklammakarna verkligen inte har samma syn på verkligheten. Tittar i tidningen idag och ser den här annonsen




Är det något att göra reklam för? Vintermenyn borde verkligen vara utbytt nu tycker jag.

I alla fall kom jag att tänka på en mycket värre reklam som går på tv. "Flyg till Bahamas och simma med grisar", vem sjutton vill hoppa i ett glittrande turkost hav om det simmar ett gäng grisar där?? Jag skulle vara livrädd, jösses man kan ju få panik av att snorkla bland för mycket fiskar, tänk er då att krocka med en gris!!!

Kokosplättar....

Testade ett nytt recept på plättar, ett nyttigare alternativ. Det är med ägg, grädde/mjölk och kokosmjöl. Det stod att man dessutom kunde ha i lite bakpulver om man ville köra the American way, det gjorde jag...

Om man säger så här, smeten blev väääääldigt dryg, den blev också rätt seg, man fick yta på den som vanligt men sedan så skulle man försöka vända på eländet. Hälften kletade fast på stekspaden och resten lyckades jag sno runt, lite halvkrullig kan man nog nästan säga att hela pannkakseländet var.

När jag hade stått i en halvtimme och bara fått till fem ynka pannkakor tröttnade jag, jag slet fram en plåt och portionerade ut små högar. Kände mig faktiskt väldigt nöjd, började till och med fundera på att ge ut det som dagens husmorstips. Den tanken höll ända tills plåten var full med små kletiga pannkakssjöar och jag fortfarande hade väldigt mycket smet i bunken. Detta trots allt spill som dessutom hamnat runt om plåten. När sedan Storasyster höll på att hungra ihjäl och klockan närmade sig min tv-tid tog jag hela bunken och hällde ut på plåten som en stor jättepannkaka.

Ännu en gång kände jag mig väldigt nöjd över min kreationsförmåga i köket, jag stod där med min fina rosa Leilabunke, ja något kletigare än hennes brukar se ut och ja köket var lite stökigare än Leilas brukar vara men jag kände ändå samma nytänkande anda som jag är övertygad om att hon känner när hon kommer på ett nytt recept.....

...tills jag insåg att jag ju i princip hade gjort en helt vanlig ugnspannkaka!

Premiärtur...

Söndagen började med en mysig brunch på Ellagården tillsammans med makens del av familjen. Svärmor och svärfar har varit gifta i hela 45 år så detta firade vi idag!

Efter denna smarriga måltid lämnade vi barnen hos kompisar, maken åkte på ett Lionsuppdrag och jag hamnade i en solstol i fullständig matkoma. Efter att ha legat där ett tag kände jag att jag borde gå en sväng med Morrisen. Men sedan kom jag på att jag kanske skulle cykla en sväng med honom istället. Då kommer man ju till det ständiga problemet när man vill göra något spontant, grejerna är inte i ordning.

Är det inte alltid så?! När första snön kommer så står man där i sin höstjacka och försöker desperat få upp en stege till vinden på uthuset för att få ner pulkor till de förväntansfulla barnen, givetvis står de innanför all annan skit. Nu stod i och för sig cykeln lättillgänglig i garaget men givetvis utan luft i däcken.

Min första tanke var "Inga problem, bara att pumpa den". Sagt och gjort, jag tog fram cykelpumpen och försökte fatta vilket av alla munstycken som skulle skruvas på pumpen för att få den att passa min cykelventil. Jag fattade ingenting, blev lite irriterad och gick in i garaget för att leta efter en annan pump. Hittade då en liten som jag vet att vi har använt innan tog med den ut och började pumpa.

Vet ni att man faktiskt kan PUMPA UR luften med en cykelpump!!? Plötsligt hade jag ju ännu mindre luft i däcket plus kolsvarta händer. Då började jag bli riktigt irriterad, herregud, hur svårt kan det vara att pumpa ett däck!? Tillbaka till pump ett och efter att ha kollat lite extra på den kom jag på att man inte behöver något munstycke alls så efter mycket om och men fick jag faktiskt tillslut i luft. Nu är i alla fall premiärturen gjord, Morrisen skötte sig exemplariskt, både när han sprang bredvid och när han åkte bak i cykelkorgen. Åhh vad jag älskar våren!!

Härliga lördag!!...

Vaknade med huvudvärk, snuva och tjocka bihålor till en ljuvligt solig lördag, det kändes ju inte som att det gick så bra ihop men en timme senare när kroppen var fylld av Alvedon, nässpray, esperitox och echinagard var jag på topp igen...eller nästa i alla fall. Jag kanske inte var lika uthållig och med samma energi som i friskt tillstånd men jag kände mig i alla fall glad och ohängig och det får man väl ändå se som positivt med tanke på att jag på fredagen sov hela eftermiddagen för att sedan somna i sängen runt klockan nio.

Förmiddagen ägnades åt städning inomhus, sedan blev det en snabbsväng ner på stan för att fixa födelsedagspresent till svägerskan. Vi var hundvakt till grannens hund så Morris hade sällskap när vi var iväg. Jag hoppas att grannhunden tog sig ett allvarligt snack med Morris om hur man beter sig när man är själv hemma. Det har inte varit en bra vecka för Morris, första veckan på länge som han var hemma själv. Frihet under ansvar som vi testade en av dagarna slutade med att maken hade en nerkissad säng när vi skulle lägga oss. Läget var i alla fall lugnt när vi kom tillbaka från stan.

Förutom present till svägerskan hade vi dessutom fått med oss Åhlénsgruppen, ni vet cafémöbeln som i stort sett hette Granbacken. Oj vad snyggt det blev. Den har vi nu ställt på övre pooldäcket, på nedre pooldäcket har vi ställt solstolarna maken fick på sin 40-årsdag. Nu är frågan vad vi ska göra med sjödäcket för att få det mysigt. Visst låter det som vi har det väldigt flott hemma!? Jag menar man måste ju inte säga att poolen egentligen är den minsta spatunnan man kan få tag i, eller?!

Maken, som fortfarande har en mörk fläck på skinkan efter praktvurpan han gjorde i vintras nedför stentrappan, kämpade med att gräva ur och lägga på tre trappsteg till. Det blev väldigt bra och känns mycket säkrare. Under tiden kämpade jag med bubbelplasten som fanns runt det nya trädgårdsbordet. Eller det fanns ju inte runt bordet när jag kämpade med det, det fanns i mina händer och bubblorna i stort sett skrek ut till mig att jag skulle smälla dom, helt beroendeframkallande. Men som den goda hustrun jag är tog jag på mig det hårda jobbet, ville ju inte att maken skulle behöva göra allt. Det är det äktenskapet handlar om, att man hjälps åt i livet!!

Jag glömde....

...jag vill ju ha en löparkjol också!! Är helt övertygad om att löpningenkommer gå lättare då!!

Atttjoooo...

Vaknade med huvudvärk, ont i halsen och tryck i bihålorna, ja det här blev ju inte riktigt en sådan fredag jag ville ha. Tur nog öppnade jag på jobbet idag så jag slutade redan innan klockan ett sedan har det varit soffläge hela dagen, trist som attans, vi var ju för sjutton precis sjuka!!

Nu ligger jag här på soffan och tycker synd om mig själv och funderar på om jag inte är värd några nya träningskläder, det är ju lite som trädgårdsmöblerna, man kan aldrig ha för många, eller??

Visst blir man sugen på nya skor när man ser de här pralinerna?!










Jag vill verkligen ha några nya sportbhåar, hur skriver man BH i plural?? Dessa tycker jag är snygga. Brösten på bilden har tyvärr inget med tjejen som har skrivit inlägget!!







(Alla bilder är lånade från www.sportamore.se)

Det är ju trots allt snart helg...

Trädgårdsdrömmar....

Himlen är grå och det regnar ute, Morrisen, jag och grannarna har varit ute på en tidig morgonpromenad. Nu har jag duschat av både mig och hunden, tagit mig en kopp kaffe och vi har krupit upp i soffan. Sitter och tittar i reklambladen som är fyllda av trädgårdsinspiration.

Åhh vilken härlig tid vi har framför oss, nu är ju jag ingen "påta i trädgården-tjej" utan mer en "ligga på solstolen och titta på när andra påtar i trädgården-tjej" därför siktar jag in mig på alla snygga trädgårdsmöbler som finns. Nu äntligen har konstrottingmöblerna kommit i "Granbacksstil" och jag har hittat en jättesnygg loungegrupp ( dyr som sjutton!! ). Dessutom har jag hittat en söt liten cafémöbel att ha vid våran badbalja. För visst är det så att man behöver en möbel för varje tillfälle!?

En sorglig dag...

Jag flätar håret, sätter upp det med ett glittrigt spänne, sprayar det ordentligt. Barnens kläder ligger framme, väntar på att strykas.
Fortsätter med smink, rouge och ögonskugga, tårarna rinner, kan man matcha röda ögon med grå kajal. Jag vill vara fin, byter ut mina vanliga örhängen. Väntar med mascaran, ingen idé när tårarna inte vill stoppa.
Svarta nya strumpbyxor, svart klänning, solen lyser ute, våren är på väg.
Vi ska till kyrkan, jag önskar att vi skulle gå på bröllop, lika mycket kärlek i luften men också sorg och saknad...
Idag ska vi på farmor-Karins sista kalas, hon skulle ha blivit hundra år i år. Hon har levt sitt liv och var nöjd, hon ville lämna det nu...
Torkar tårarna, snyter mig, jag måste göra mig fin. Det är en sorglig, solig vårdag...

Fler väskor...

Jag gjorde ju en badväska häromdagen, det var så härligt rofyllt att sitta och sy så när jag hittade det blommiga vaxdukstyget från Åhléns kände jag att jag bara var tvungen att hitta på ett nytt syprojekt, det blev ytterligare en väska!

Jag har en superbra träningsväska som jag ofta tänker att jag vill ha när jag ska iväg på annat och behöver en större bag men så tycker jag att det är dumt att tömma den. Jag vet ju att det alltid finns schampo mm i den och börjar man ha den till annat än träning känns risken stor att jag glömmer något viktigt.

Nu gjorde jag helt enkelt så att jag kopierade modellen, en rejäl bag med fack på båda sidor, ett fack inuti med dragkedja, dragsko upptill så man kan dra ihop den, dock inte stänga helt och slutligen en öljett där man kan sätta fast ett hänglås till skåpen på träningen.

Antarktis??...

Min syster vann i genlotteriet, eller så kanske det inte var ett lotteri, hon kom ju först och tog väl helt enkelt för sig av smartgenen, jag fick fem år senare ta det som blev över..... Vilket jag ofta känner inte var så mycket. Ibland blir jag lite orolig över hur min hjärna fungerar och hur oallmänbildad jag är.

I lördags var jag och svägerskan, som nog föredrar att vara anonym i det här inlägget, nere på stan. Jag hittade ett tyg på Åhléns med världskartan, mönstret kom tillbaka var 75:e centimeter ungefär. Efter att ha stått där och tittat på den där kartan och funderat på var man skulle klippa tyget för att få med hela världen är jag tillslut tvungen att fråga svägerskan var Antarktis ligger. På tyget kunde det ligga strax under Sydafrika eller strax över Grönland ( tror jag eller har jag fel länder här med!?!). Hon funderar lite och tar tillslut fram telefonen och googlar.

Tillslut har hon fått upp en jordglob på Wikipedia, den är grå och man ser inte några länder på den men man ser ett färgat område som då ska föreställa Antarktis. Hon tror att det kanske ligger både längst upp och längst ner på jordklotet. Då börjar min hjärna komma igång lite och jag tycker mig minnas att det finns två ställen varav det ena bor det isbjörnar. Sök på isbjörnar säger jag till henne samtidigt som jag kommer på vad det andra stället heter.

-Tarktis, utbrister jag glatt, det heter väl Antarktisk och Tarktis!! Svägerskan, tänker en stund och påstår att jag har fel, tillslut får vi fram att det givetvis heter Arktis. Man kan väl säga att vi levde upp till "dumma blondiner" och det är bara att hoppas på att ingen hörde vårt resonemang. När jag gick där och skrattade över vår gemensamma kunskapsbrist säger Svägerskan lite sammanbitet att hon i vanliga fall brukar försöka dölja sin okunskap.

Hur som helst, det blev ingen världskarta den dagen men lite ny kunskap, vi får väl se hur länge den sitter kvar i huvudet....

Borås djurpark...

Det är ju några som blivit lite avundsjuka på vår resa så jag tänkte ut ett alternativ för er. Här i Borås har vi ju en djurpark, nu får man ju inte åka jeep på savannen men kan ju faktiskt gå runt den och titta på elefanterna, zebrorna med mera. Vad vi inte har här är ju krokodiler, där tänkte jag att jag kunde ställa upp lite. Kom till Granbacken och se på mina ben, de är just nu väldigt krokodilliknande i huden. Helt gratis, jag kan till och med bjuda på kaffe!!

Mina trogna fans!!.

Jag kunde inte annat än skratta när jag såg att jag fått 5 kommentarer!! Det härliga var ju att det var från er som brukar skriva som faktiskt inte behövde kommentarskola. Mrs clapper, jag blev helt rörd över dina fina ord!! Syrran, det kanske är uppiggande om en dator skriver till en, då blir det ju fler kommentarer ;)). Tack ni fina för lite uppiggande ord!! Kram till er!

Kommentarskola!!!

Ibland undrar jag om det finns någon som läser den här bloggen, men så ser jag på räknaren till höger att den tickar på så jag fortsätter göra inlägg. Nu idag blev jag så himla trött på att jag aldrig får kommentarer. Jag vet själv att det kan vara bökigt att komma igenom säkerhetskontrollen. Man ska ju försöka identifiera ett nästan oläsligt ord och några suddiga siffror för att kunna genomföra sin kommentar. Ibland ger jag själv upp när jag är inne på någons blogg och för tredje gången försöker tyda de där verifieringsorden utan lyckat resultat.

Nu till dagens GODA NYHET!! Jag tog bort den funktionen från min blogg!! Så nu kära läsare kommer här en skola i hur man kommenterar:

1. Läs inlägget
2. Tryck på ordet "kommentarer" under inlägget
3. Skriv din kommentar i rutan, "ange din kommentar" skriv gärna under med ditt namn
4. Tryck på den lilla pilen där det står "kommentera som", ändra till anonym
5. Tryck på publicera

Svårare än så är det inte, bra va!!

Syprojekt....

...hittade ett superfint tyg på Åhléns idag, tyvärr fanns det bara som vaxduk men jag köpte 1 meter i alla fall. Måste komma på något att sy av det. Jag blev nästan sugen på att göra en reseplånbok....

....men bara nästan!!





Visst ser ni att det skrek "fru Granbacken" om detta!!

Mascaraproblem...

Köpte en ny mascara på Landvetter, den tål kallt vatten och tvättas bort i 38-gradigt, smart för en förskollärare som är ute i alla väder. Inte lika smart nu när värmepannan lagt av igen och varmvattnet är under 38 grader. Antagligen kommer jag att se ut som en välsminkad Hollywoodstjärna i morgon när jag vaknar...


....fast med väldigt ruffsigt hår.

Beachväska...

För att pigga upp oss här hemma har jag sytt en strandväska ... i väntan nästa semester. Barnen har piggat upp sig med att äta fryst blåbärssoppa, nästan som glass....eller inte. Faktiskt börjar vi bli bättre, vi har i och för sig inte gått ifrån risdieten ännu men i morgon kanske vi vågar...

Hur som helst, idag blev det då ett projekt enbart på befintligt material från mitt pysselrum så man kan väl säga att väskan är helt gratis!! Perfekt att man köpt på sig "lite" material genom åren. Man vet ju aldrig när tristessen slår till!!

Ikeatyg, bollfrans och en tygettikett från ett par barnjeans!

Samarbete...

Fick ett sms från syrran igår att hon köpt Proviva och WC-rent. Började fundera lite på det, borde inte företagen samarbeta lite bättre!? Jag menar så här i magsjuketider då borde affärerna köra en drive med " KÖP 2 WC-ANKA OCH FÅ ETT PAKET BLÅBÄRSSOPPA PÅ KÖPET"

En stående drive som borde finnas för oss kvinnor är " VID KÖP AV ETT PAKET OB FÅR DU TRE VALFRIA MARABOU CHOKLADKAKOR 200g!!"
Jag får nog skicka in ett tips till ob-tillverkarna....

Frukost...

Hemkomsten blev inte riktigt som vi tänkt oss, vi klarade ju flygresan från magsjuka men väl hemma åkte båda barnen och jag på det. Nu sitter man här med ett glas blåbärssoppa, långt i från den lyxiga hotellfrukosten på Zanzibar med pannkakor och färsk mango.....suck!!

Hemma...

Så kom då dagen då det var dags att åka hem, att lämna Afrika bakom oss. Men hur ska jag kunna förklara vår upplevelse för er?

Hur det kändes att bli väckt i ett småkallt lyxtält, att lämna sängen som värmdes upp av en varmvattenflaska för att huttrande dra på sig fuktiga kläder, ta en kopp kaffe och sedan ge sig ut på savannen. Hur ska man kunna beskriva den känslan det var att i den tidiga morgonsolen se giraffer skrida fram på savannen, att höra lejonets tänder som skaver mot benpiporna när han äter upp den antilop de fällt kvällen innan. Eller känslan av att äta frukost mitt på Afrikas savann, att sitta fast med jeepen ett stenkast från en hjord bufflar! Att kissa bakom en buske där en yrvaken hyena nyss sprungit ut från.

Hur ska jag förklara den stolthet när barnen själva svarar på engelska vad de vill ha att dricka. Känslan av att snorkla i ett hav lika vackert som ett akvarium med ett barn i varje hand till ljudet av sin egna andning. Sanden på Zanzibars strand som var kritvit med så små fina sandkorn som gjorde att det kändes nästan som lera. Dofterna, värmen, naturen, människorna ...

...nej jag kan inte med ord beskriva hur underbar semester vi har haft men när jag tittade igenom alla våra hundratals foton från vår semester hittade jag ett som symboliserade hela resan, det får ni här





Tid och kärlek, det bestod vår semester av! Tack mamma och pappa för att vi fick följa med!!

Buffémannen....

Ja det är vad vi kallar Lillebror, han är en mästare på bufféer. Han stegar helt orädd fram ensam och tar en tallrik, lyfter på alla lock och slevar upp maten. Här på Zanzibar kan man beställa omeletter, äggröra och pannkakor av en kock. I Masai Mara kunde man få pastarätter wokade.

Lillebror skulle ha en tallrik med "plain pasta". Han hade då redan ätit två portioner ris och lite kyckling så han är nog inne i en växtperiod. Hur som helst, han skulle i alla fall ha sin pasta. Vi försöker hela tiden få barnen att beställa själva.

Kusin O stod en bit bort så han hörde konversationen. Lillebror började med -plain pasta please.
Kocken lade i en hög pasta och frågade om det var tillräckligt eller om han ville ha mer. Lillebror stod och tittade rakt fram oberörd. Kocken försökte ännu en gång fråga om han ville ha mer pasta än det han redan hällt upp i woken. Lillebror fortsatte titta rakt fram. Då hällde han på en skopa till för säkerhetsakull. Men det är rätt häftigt att barnen vågar och man klarar sig faktiskt på väldigt lite engelska. Å andra sidan så frågade en svensk tjej om han var bra på engelska och på det svarade han ganska. Det är bra med självförtroende!!

Igår kväll var det dags för kusin J att ligga på rummet och spy, han är fortfarande inte bra i magen.

Vår lille bufféman gjorde "dricka ur kranen fast man inte ska det-testet" igår. I morse vaknade vi klockan sex av att Lillebror sa -Pappa jag har spytt. Det visade sig att den lille skruttungen spytt en gång på natten i sängen. Istället för att väcka oss hade han flyttat ner lite och somnat om. Nu är han i alla fall igång igen. Frukostbuffén är avklarad och poolen väntar. Än så länge har vi inte kunnat ligga i solen en enda dag. Trots solskydd 30 och 50 bränner vi oss hela tiden. Mina vader efter gårdagens snorkling ser inte så härliga ut. Men ljuvligt är det här!!

Snorkling...

När jag var i Australien tog jag mitt dykcert. Det är nu nästan tjugo årsedan. Jag har faktiskt bara dykt en gång sedan dess men älskat det varje gång. Nu hade vi då bokat in en dyktur, syrran och maken skulle båda testa för första gången, resten av familjen skulle med och snorkla.

I förrgår var det dags för genomgång i poolen, de andra var lite spända men jag kände mig lugn. Vi får på oss utrustningen går ner i poolen och jag känner bara panik. Det var trångt med fenor och ben överallt. Jag pratar med instruktören och hon lugnar mig. Vi går ner och börjar göra övningar. Jag ser paniken i syrrans ansikte när hon ska ta ur munstycket ur munnen för att sedan sätta tillbaka det. Jag har inga problem med övningarna men hela kroppen skriker "jag vill inte göra det här!!" Både syrran och jag avbröt och bestämde oss för att snorkla istället.

Det var en sorg, jag vet att jag aldrig mer kommer dyka. Det känns som att jag blivit en kärring med åren och det gör mig ledsen.

Idag var det i alla fall dags för dyk och snorkling. Maken var så nervös att han mådde illa men det hela gick bra och han är glad att han har testat. Så här i efterhand var det tur att jag inte dök. Barnen hade varsin simring med ett snöre som satt fast runt handleden. Det är bra att ha något flytredskap att hänga på när man justerar cyklopet. Det var väldigt stark ström så jag höll ett barn i varsin hand.

Det blev en underbar snorklingstur på ca 45minter. Barnen var så duktiga!!! Det var verkligen som att simma i ett akvarium, vi såg hundratals fiskar!!

En snabb paus på båten med lite frukt och vatten, byte av position och sedan var det dags för nästa snorklingsrunda. Mormor och Lillebror hoppade över denna, Lillebror somnade på båten så fort vi andra hoppade i vattnet. Den här gången var även maken med och snorklade. Det var inte lika jobbigt andra gången, mindre strömt så Storasyster och jag låg och guppade runt, hand i hand. Sååå härligt!!

När vi kom tillbaka till hotellet väntade syrran på oss. Hon var äntligen på benen igen. - Å är här, jag har inte träffat henne på jättelänge!! utbrast Lillebror lyckligt.

Och så är det, på den här resan är vi tio stycken och vi nöjer oss faktiskt inte med bara nio!!

Nya spaningar från paradiset...

Första kvällen vi kom till Nairobi beställde barnen in varsin hamburgare. På tallriken låg också en liten hög med sallad och en tomatskiva. Vi diskuterade lite om man vågade äta grönsaker eller inte och kom fram till att "inte" kanske var den rätta vägen att gå.

Plötsligt säger syrran, samtidigt som hon diskret nickar mot Lillebrors tallrik -Tomattestet är gjort!
Ja hans tomat var då redan i hans lilla mage. En stund senare var halva salladshögen borta också så man kan väl säga att salladstestet gjordes samma kväll.

Detta har vi sedan skojat om hela resan, nu kör vi glasstestet, nu kör vi grönsakstestet osv. Hittills har vi klarat alla test fram till igår morse. När vi samlades för en tidig frukost inför resan till Stenstaden visade det sig att syrran låg på rummet och sprutade som en fontän i alla ändar. Kanske klarade hon inte carpacciotestet!?

För oss andra nio blev det en dag i Stenstaden, vilket inte var så mycket att se. Varmaste dagen hittills, stackars Lillebror var helt förstörd. Det mest intressanta var att se utrymmen där de hade hållit slavar inför auktioner, de hade verkligen fruktansvärda förhållanden. Sedan såg vi också huset där Freddie Mercury (hur han nu stavar sitt namn) bodde som liten.

Eftermiddagen spenderades på Prisonisland där jättesköldpaddor lever. Denna art simmar inte och finns bara här och på Galapagosöarna. Vi trodde att vi skulle mötas av en ö med frigående sköldpaddor men istället var det som ett zoo. Liten besvikelse faktiskt, häftigt dock att de var så stora och gamla, den äldsta var 190(!!!)år.

Hoppsan

Nu kom samma inlägg igen men denna gången med foton. Scrolla ner om ni vill kika på dom!


- Posted using BlogPress from my iPhone

"Doktorn kan komma" del 2

Jag vet att jag tjatar lite om den gamla 90-tals serien från Australien och jag vet att vi ju faktiskt är i Afrika men ni kommer väl ihåg deras små plan och skruttiga landningsbanor?!

Det plan vi åkte med TILL Masai Mara tyckte vi var litet då. Men det var inget mot det lilla planet som plötsligt landade framför oss för att ta oss med tillbaka till Nairobi. Det var som ett litet modellplan som vi fick trycka oss in i.

Vi lämnade Masai Mara bakom oss, avvinkade av våra guider. En 45 minuter lång flygning tog oss över Afrikas vackra natur med gulnande gräs, gröna buskar och röda sand. I början kunde man skymta hjorder av antiloper. När vi närmade oss Nairobi byttes savannen ut mot stora trädgårdar med fina hus och pooler.

Väl framme i Nairobi möttes vi av våra researrangörer, de tog oss till den större flygplatsen där vi packade om våra väskor och checkade in på planet till Zanzibar.

Runt halv nio landade vi på ön, det var första gången jag suttit längst bak i ett plan och kunnat se landningsbanan från pilotens fönster. Det var nu ganska trötta barn som varit igång sedan sex på morgonen. Storasyster och jag fastnade en stund i passkontrollen då de före oss inte hade visum, de andra gick för att hämta ut våra väskor under tiden. När vi möter dom igen visar det sig att en av tio var med!! Beslutet " jag reser i de här halvskitiga kläderna från safarin" kändes inte helt rätt då. Så här sitter vi nu i Zanzibar utan sommarkläder, jo barnen fick med sig det mesta av sina kläder och badleksaker, men vi andra är inte så fräscha. "Kanske" kommer de idag.

HAKUNA MATATA (inga bekymmer).....

I ett paradis...

Så kom då väskorna tillslut. Tyvärr hade tiden vid och i poolen bränt oss ganska mycket. Barnen hade haft sina badtröjor på sig men utan solskyddscremen, som låg i resväskan, var deras underarmar alldeles för röda. Stackars Lillebror har två stora blåsor på vardera öra. Morgonen började med en investering i två nya LÅNGÄRMADE badtröjor och insmörjning av sunblock.

Vi bor i ett paradis, havet ligger precis vid hotellet som en gnistrande blågrön oändlighet. I går kväll tändes oljelampor upp på väg till restaurangen. Alla bord och stolar hade under eftermiddagen burits från frukostrestaurangen till en stor gräsmatta. Palmblad flätades och smyckades med blommor till stora bröllopsliknande portaler. Vi satt där i mörka kvällen omringade av palmer, med levande musik. Sunwings resorts bufféer kan slänga sig i väggen. Här står kockarna och grillar vid bufféborden.

Barnen är vana resenärer och börjar förstå en hel del engelska, det är underbart att se. Det är verkligen så mysigt att vara tillsammans över alla åldrar. Igår när vi satt på balkongen och tog oss en drink kom Lillebror ut med ett glas cola i handen. Han tog en klunk ur sitt glas, suckade lyckligt och sa - Det är så härligt här i Afrika. Ja, jag kan inte annat än hålla med honom...