I förrgår var det dags för genomgång i poolen, de andra var lite spända men jag kände mig lugn. Vi får på oss utrustningen går ner i poolen och jag känner bara panik. Det var trångt med fenor och ben överallt. Jag pratar med instruktören och hon lugnar mig. Vi går ner och börjar göra övningar. Jag ser paniken i syrrans ansikte när hon ska ta ur munstycket ur munnen för att sedan sätta tillbaka det. Jag har inga problem med övningarna men hela kroppen skriker "jag vill inte göra det här!!" Både syrran och jag avbröt och bestämde oss för att snorkla istället.
Det var en sorg, jag vet att jag aldrig mer kommer dyka. Det känns som att jag blivit en kärring med åren och det gör mig ledsen.
Idag var det i alla fall dags för dyk och snorkling. Maken var så nervös att han mådde illa men det hela gick bra och han är glad att han har testat. Så här i efterhand var det tur att jag inte dök. Barnen hade varsin simring med ett snöre som satt fast runt handleden. Det är bra att ha något flytredskap att hänga på när man justerar cyklopet. Det var väldigt stark ström så jag höll ett barn i varsin hand.
Det blev en underbar snorklingstur på ca 45minter. Barnen var så duktiga!!! Det var verkligen som att simma i ett akvarium, vi såg hundratals fiskar!!
En snabb paus på båten med lite frukt och vatten, byte av position och sedan var det dags för nästa snorklingsrunda. Mormor och Lillebror hoppade över denna, Lillebror somnade på båten så fort vi andra hoppade i vattnet. Den här gången var även maken med och snorklade. Det var inte lika jobbigt andra gången, mindre strömt så Storasyster och jag låg och guppade runt, hand i hand. Sååå härligt!!
När vi kom tillbaka till hotellet väntade syrran på oss. Hon var äntligen på benen igen. - Å är här, jag har inte träffat henne på jättelänge!! utbrast Lillebror lyckligt.
Och så är det, på den här resan är vi tio stycken och vi nöjer oss faktiskt inte med bara nio!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar