En sorglig dag...

Jag flätar håret, sätter upp det med ett glittrigt spänne, sprayar det ordentligt. Barnens kläder ligger framme, väntar på att strykas.
Fortsätter med smink, rouge och ögonskugga, tårarna rinner, kan man matcha röda ögon med grå kajal. Jag vill vara fin, byter ut mina vanliga örhängen. Väntar med mascaran, ingen idé när tårarna inte vill stoppa.
Svarta nya strumpbyxor, svart klänning, solen lyser ute, våren är på väg.
Vi ska till kyrkan, jag önskar att vi skulle gå på bröllop, lika mycket kärlek i luften men också sorg och saknad...
Idag ska vi på farmor-Karins sista kalas, hon skulle ha blivit hundra år i år. Hon har levt sitt liv och var nöjd, hon ville lämna det nu...
Torkar tårarna, snyter mig, jag måste göra mig fin. Det är en sorglig, solig vårdag...