I lördags var det dags för den årliga julgodisbakardagen. Vännen M och jag har som tradition att göra julgodis ihop. Vi har prövat många olika sorter, vissa kommer med från år till år medan vissa sorter rensas bort redan efter en omgång.
På morgonen ringde telefonen, M:s make, M låg på toaletten och spydde, inte kul. Det blev en dag med röjning, städning och julshopping för oss i stället. På kvällen slog rastlösheten till och jag bestämde mig för att göra några sorters godis i alla fall. Två kolasorter och så testade jag att göra egen marsmallows. Första kolasorten brändes och den andra blev väldigt lös.
Maken tyckte att den lösa kolan var väldigt god, citronkola var det förresten. Efter att den hade legat och "stelnat" någorlunda så klippte jag den i bitar och lade i en burk. Jag fick inte i riktigt alla bitarna så några fick vi provsmaka. Men när jag sedan skulle ställa in burken i kylskåpet fem minuter senare så fanns det plötsligt hur mycket plats som helst i burken. Alla kolorna hade sjunkit ihop och blivit som en kolamassa på botten av burken. Av de översta kan man fortfarande skönja att det från början varit olika bitar. Summan av det hela, man ska inte göra julgodis själv, man behöver sin vän vid sin sida!!
Nu är jag på benen. Hinner vi?
SvaraRaderaVilket pepparkakshus!!!!!!!!
SvaraRaderaVåra var av den enklare modellen.....
Jag vet inte om jag hade fått gjort något julgodis utan min vän! I år lyckades vi nästan med mintkyssarna!
Kram Mimi
Vad fint det är, ditt hus! Underbart!!! Vad är det för små vita saker du har som staket? Är det skolkritor?
SvaraRaderaÅsa
Skam den som ger sig Mimi ;))
SvaraRaderaÅsa det är minimarsmallows, jag var egentligen på jakt efter små kringlor du vet som salta pinnkringlor men hittade inte det
Visst behöver man sin vän vid sin sida! (Stod jag och tänkte när jag diskade ur kastrullen med den brända vita chokladen.)
SvaraRadera