En härlig lördag!

Idag har vi haft en härlig dag. Vi började med att fixa en ny matta till tv-rummet. Det blev en grå/vit spräcklig trasmatta. Det underlättar verkligen när man har samma smak som den man lever ihop med! Ett snabbt besök i en affär och sedan var vi klara. Väldigt skönt att ha fått på en matta på det dragiga golvet.

Sedan tog vi en snabbsväng till ett kaosartat Knalleland. Halva Borås var där kändes det som. En snabb tur in på Videomix där barnen fick varsin påse lördagsgodis.

När vi kom hem och satt vid köksbordet och åt lunch ser jag hur någon skottar upp isen igen. Jag har väl nämnt att det var någon som skottat som en cykelbana från frufällan till oss, den snöade igen i onsdags. Men nu körde det en liten gräsklippare med snöröjarmojäng fram.

Vi packade snabbt ner varm choklad och skridskor till hela familjen och gav oss ner. Tyvärr var det inte tillräckligt skottat för att kunna åka skridskor men vi tog en promenad. Det gjorde inte så mycket att det inte gick att åka skridskor för det hade nog varit för kallt. Med 15 minusgrader och lite svag vind bet det rejält i kinderna. Det blev en sån isande kyla att vi vände hem efter en kort promenad. Hemma gjorde vi en snöhydda med barnen och tog en kopp varm choklad, i solen, i trädgården. Vissa dagar hinner man med mycket på!

Vi har en soffa!

Vi har faktiskt haft den sedan förra helgen. En exakt sådan vi ville ha! I bland ska man ha lite tur. Gick igenom annonserna på Blocket och plötsligt hittar jag en Ikea Karlstad soffa, vit, 3-sits för 1650kr. Jag sa till maken att ringa med en gång, enligt mig var det ju bara för oss att sticka iväg och titta på den och om den var bra kunde vi ju ta den i bagaget. Barnens faster var hemma så vi behövde inte ha med dom och kunde ju fälla sätena bak. Maken tittar på mig och säger : Men nu var du väl riktigt dum!! Allvarligt, du är väl inte så dum att du tror att vi kan få in en soffa i bagaget.
Han använde ordet dum väldigt många gånger, tillslut kom vi fram till att vi kunde ju hyra ett släp om soffan visade sig vara bra.

Det var ett ungt par som sålde den, den var i kanonskick, inte nedsutten alls och tyget var i topp utan några fläckar. En fördel av att köpa från unga människor är att de inte har några barn som kissar i sofforna. Därför kan jag säga att vi kom hem med en fräschare soffa än vi sålde.

Men gissa hur vi fick hem den?! Jo, vi tog den i bagaget!!
Gissa vem som fick säga förlåt på vägen hem?
Gissa vem som var nöjdast?!

Nu står den i alla fall på verandan, jag älskar rummet! Jag sitter där varje kväll, tänder lite levande ljus, en oas i hemmet! Jag är så nöjd över att vi ändrade om så vi fick en sittmöbel ut dit. Dessutom ser man tv:n så jag kan slänga ett öga på vad barnen tittar på utan att behöva sitta med.

Coola 6-åringar!

Idag hade Storasyster besök av en cool och väldigt charmig 6-årig kille. De går i samma grupp på dagis och redan förra veckan ringde han en sen eftermiddag och sa att han kunde komma. Tydligen hade de under dagen bestämt att han kunde komma hem till oss och leka, vilket jag inte tyckte var en lika bra idé eftersom jag varken visste vem han eller hans föräldrar var. Jag sa till henne att dom skulle få leka denna veckan i stället och turligt nog träffade vi på pojken och hans mamma i hallen en morgon så vi kunde prata i hop oss lite.

Idag var det då dags. Hem kommer då denna charmiga lille kille med skjorta öppen över en t-shirt, kedja i jeansen och håret lite som en tuppkam. Dom började med att spela Mario Kart, jag satt i köket och tjuvlyssnade. Det var så härligt att höra dom!!

Killen till Lillebror: Din syster äger på det här!! (fattar ni vilken komplimang!!?)

Storasyster en stund senare till killen: Det var ju ascoolt när du pruttade på dagis!!

Än en gång, vilka komplimanger dom ger varandra. Tänk att någon tycker att man är ascool när man är gasig i magen!!

1:a med sjöutsikt!!

Det känns som att allt jag skriver om här blir som en följetong. Nu kommer fortsättningen på marsvinsproblemen. Igår kväll fick jag nämligen lite panik, Muffins jagade runt stackars Bullen i köket och nafsade efter honom. Han sprang för livet såg det ut som. Då bestämde jag att han skulle få en egen bur. Det kändes ohållbart, hur ska vi någonsin få honom tam när han blir attackerad så fort han sticker ut den lilla nosen ur hans lilla hus.

Sagt och gjort, vi tömde vår låda som vi har vedträn i och fyllde med spån och hö. Sedan sprang jag runt i huset och letade efter någon sorts kartong som han kunde ha som hus så länge, men maken hade varit duktig och varit på återvinningen och tömt allt papper. Tillslut satt jag på Lillebrors rum och byggde ett hus i duplo lego medan han låg i sin säng och sov. Då insåg jag dessutom att det stackars barnet nästan bara har små duplobitar, ni vet sådana med fyra pluppar på, inte konstigt att inte han vill bygga med det, det är faktiskt jättesvårt att få ihop ett bygge av!!

Idag var barnen och jag i väg till djuraffären för att köpa en ny bur till Bullen. Men de små var slut och jag kände att jag inte ville ha en stor bur till i köket. Då ringde jag maken och bad honom att kolla i djuraffären i stan. Efter ett besök där kom han hem tomhänt. Deras rekommendationer var att vi skulle göra rent buren grundligt och flytta den till ett ställe där Muffins inte kände så stort revir.

Nu står buren på verandan, finaste rummet i hela huset. Är dom inte nöjda här blir dom nog aldrig nöjda...

...fast dom åker härifrån så fort dom blivit bättre kompisar. Då blir det köket igen!!

Stackars barn!

Har kännt mig lite allmänt nere och trött ett tag, förkylningen som satte fart förra veckan gjorde väl inte saken bättre heller.

Idag satt jag vid köksbordet och tittade ut på det underbara vinterlandskapet som gnistrade av solen. Hade egentligen mer lust att gå och lägga mig en stund men jag tog mig i kragen och frågade barnen om de ville följa med ut. De satt och spelade spel och Storasyster hade Bullen i knät (den stackarn har blivit lite kal på huvudet för maffia muffins har varit framme och sagt sitt). Ingen av barnen ville med ut så jag sa till dom att jag skulle ta en promenad.

Storasyster vet hur hon ska trycka på snabbvalen på telefonen för att ringa min mobil så det var inga problem. Det blev en underbar promenad. Kölden verkligen bet i kinderna när jag gick mot Lillebrors dagis. När jag var nästan framme svängde jag ner till badplatsen och gick ut på isen. Det visade sig att någon hade skottat upp en skridskobana ända hem till oss. Jag gick där i solen och njöt, i öronen hade jag Mix Megapol. Jag hade laddat hem deras apps till min Iphone.

När jag kliver innanför dörren möter en storgråtande, prinsessklädd, Storasyster mig. Hon var helt förtvivlad. Bullen hade kissat och bajsat på henne och hon hade försökt ringa mig men enligt henne var det någon som sa att hon skulle vänta. Hon hade ringt gång på gång utan att få tag i mig. Det visade sig att det var mig hon hade hört, på telefonsvararen. Samtalen gick aldrig fram till mig utan kopplades direkt till svararen. Detta på grund av Mix Megapol appsen. Så fort jag stängde av den så gick det att ringa normalt.

Jag fick så dåligt samvete! Stackars barn, men när hon satt där och hulkade och skrek och berättade vad som hänt kunde jag inte annat än le. För det visade sig att Lillebror hade hjälpt henne, han hade städat marsvinspluttar och torkat kiss, både på henne och på golvet. Våra fina, fina barn. När det verkligen gäller löser de det mesta tillsammans, då kan man inte känna annat än stolthet över dom!!

Nu har jag lovat Storasyster att aldrig ha på radion, och om hon inte kan få tag i mig kan hon ringa vilket annat kortnummer som helst för där finns bara nummer till nära och kära.
Det kan inte vara lätt att vara Storasyster och få dra hela anvarslasset. Jag vet inte hur det är, lillasyster som jag är. Jag känner igen mig i Lillebror, vars enda kommentar till det hela var - Och så är jag hungrig!

Liten ledsen tjej!

(fotot taget av Lillebror vid tidigare tillfälle)

Bullen har kommit!

I fredags var det dags, då fick storasyster sitt efterlängtade marsvin. Hon blev helt förlägen när hon förstod att hon hade fått ett. Jag frågade i affären om det var något särskilt man skulle tänka på när man släppte ihop honom med Muffins men han sa att det inte skulle bli några problem. Vad han i affären inte visste var att Muffins tillhör kaninmaffian och antagligen är bossen. Hon tänkte inte alls tillåta ett litet marsvin i buren. Jo, han fick äta lite men så fort han försökte springa lite i buren högg hon efter honom.

I morse tänkte jag att vi skulle testa lite på köksgolvet men det var likadant där. Tydligen är vårt 35kvm stora kök inte stort nog åt en kanin och ett marsvin. Tillslut fick vi gå upp i Storasysters rum, där har bossen aldrig varit och där gick det bra, det rummet tillhörde tydligen inte maffian.

På tal om sömn

Ni som följer syrrans blogg vet ju att hennes yngsta pojk är trött av sig och har en förmåga att somna lite var som. Nu när jag satt och surfade på nätet hördes plötsligt ett svagt snusande ljud, när jag tittar upp hittar jag Lillebror sovandes stående. Nu vet vi i alla fall att sömngenen kommer ifrån vår familj, om det nu var någon som tvivlade.

Muffins ska bli storasyster!

Det har pågått en diskussion här hemma om det här marsvinet som står uppskriven på Storasysters önskelista. Eller egentligen har det inte varit en diskussion, maken har sagt Nej. Han tycker att det räcker med en busig kanin.

Jag tror att han är lite sur över att hon har gnagt av hela sladden till förstärkaren, eller vad det nu är. Det går i alla fall inte att ha på surround ljudet. Det stör inte mig så nämnvärt eftersom jag är lite ljudkänslig och tycker att TV-ljudet är tillräckligt även när man ser på film. Jag kan också se fördelar på vissa saker som hon har gnagt på. Häromdagen när Lillebror skulle sätta på Wii -spelet visste han direkt vilken knapp han skulle trycka på för att få in rätt kanal. Han stod med fjärrkontrollen i handen och mumlade för sig själv - Och sedan ska man trycka på den knappen Muffins bitit av.

Tillbaka till marsvinet, nu har vi i alla fall bestämt att det blir ett. Maken fick bestämma. Givetvis under ledning av mig. Jag sa till honom att jag inte skulle köpa ett marsvin om han inte ville det, men sedan kunde han ju inte riktigt motivera varför vi inte skulle ha ett, så då tyckte jag att vi lika gärna kunde köpa ett. Nu finns det i alla fall ett litet brunt teddy marsvin som väntar på oss i affären. Jag har betalat det och allt så på fredag får Storasyster ett paket med kvittot så får vi åka och hämta det efter dagis. Men schhhhh....det är en hemlis till på fredag!!

Hmm, är våran Muffins redo att bli storasyster?

Det fattas en gen!

Jag har verkligen inte fått ett uns av någon pedantisk gen. Det är lite av ett problem för mig. Jag har i flera dagar nu försökt att städa undan alla julsaker men det går inte så bra. Just nu sitter jag i köket och där har vi inte haft någon gran på hela julen men nu står det här en grön liten plastgran med röda kulor i. Det står också en samling tomtar, ljusstakar och diverse ljusslingor. Det verkar inte som att de kommer gå iväg till förrådet själva för de har inte rört sig på en vecka.

I går hade vi arbetsplatsträff, det har jag ihop med förskolorna som Storasyster och Lillebror går på. Vi fick lyssna på en hygiensköterska. Jätteduktig tjej som var lättsam att lyssna till. Hon gick igenom smitta och pratade bla om hur viktigt det är med handtvätt. Hon sa att en riktig handtvätt ska ta lika lång tid som det gör att sjunga "Blinka lilla stjärna". När vi kom hem från förskolan idag sprang jag in på toaletten. Då ropar Storasyster från hallen - glöm inte sjunga Blinka lilla stjärna! Uppenbarligen hade hennes fröknar lärt barnen det idag. Den uppmaningen från henne resulterade i att Lillebror genast började sjunga när han tog av sig skorna, uppenbarligen hade hans fröknar inte lärt honom det.

Men inte ens 2,5h med en hygiensköterska kan få mig mer motiverad till att städa. Jag menar, vi har ju varit väldigt friska hela familjen, det kanske ändras om vi gör det för rent här hemma. Nej jag tror att jag tar en kopp te i stället, rätt snyggt med en gran i köket faktiskt!

Zzzzzz....

På fredag fyller Storasyster 6 år. Det betyder att det alltså är sex år sedan jag sov ordentligt på nätterna. Tänk vad vi småbarns föräldrar klarar av!

Vissa nätter är värre än andra men man är ju faktiskt alltid vaken några gånger per natt. Lillebror har alltid varit duktig på att sova i sin egen säng men den senaste tiden har han börjat komma över varje natt. Jag försökte prata med honom om det och frågade om han inte kunde sova i sin egen säng. Han var väldigt positiv till detta men lade till - Jag kommer bara när monsterna kommer (vilket är varje natt).
Vem kan då neka honom till att sova hos oss? Jag hade inte gärna velat sova bredvid ett monster (Ja jag vet att några av er skrattar nu och tänker -det gör ju din man varje natt!)

I natt var en av de jobbigare nätterna. Båda barnen kom över till vår säng. Eftersom det blir lite trångt sover alla lite oroligt och det blir en hel del sparkar. När Storasyster inte sover så bra ligger hon och grejar i mitt hår i sömnen och det gör ju att man inte sover jättedjupt. Lillebror snodde runt och mitt i natten tyckte han nog att det var för trångt mellan oss så då bestämmer han sig för att den bästa platsen att sova på är på min rygg! Min hjärna är då så trött att den inte orkar reagera utan jag låter honom ligga kvar där.

Tänk om jag hade vetat detta för sex år sedan. Att jag skulle bli friserad av ett barn när jag sover och samtidigt vara madrass åt ett annat. Man kan inte annat än skratta åt hela situationen.

Nu ska jag stänga mina blå och hoppas på att få en lång härlig natts sömn!

Har du gjort något??

Glöm inte de drabbade på Haiti, skicka ett sms till Läkare utan gränser och skänk 50kr. Jag har gjort det, har du??

Sms:a LIV till 72 990 (50 kr) PG 900603-2 eller BG 900-60 32. Märk talongen "Akutinsatser".

Virkskola

Jag måste börja lära mig virka. Det är ju ett kulturarv och vi i min generation måste ta på oss ansvaret att föra det vidare. Det gäller ju egentligen stickning med men av vad jag har förstått av de kunniga, är virka lättare och då känns det mer naturligt att börja där.

Mina pysselvänner kan virka och är helt frälsta på detta. Jag satt och chattade med en av dom och sa att jag kanske skulle börja med att lära mig virka grytlappar. Nej det är för svårt svarade hon och skickade glatt över ett mönster på en basker och vantar.

För mig kunde det där mönstret lika gärna vara skrivet på kinesiska för jag fattar ingenting. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och söka på Internet efter virkskola. Så om ni ser två barn med väldigt konstigt virkade mössor, då vet ni att jag har börjat!!

Barnkalas

Jag är lite kluven när det gäller barnkalas, visst är det kul men det känns också ganska jobbigt att ordna med allt. Vi har turen att Storasysters bästis fyller år tre dagar före henne så då slår vi oss samman och kör ett gemensamt kalas.

I år bestämde vi att tjejerna skulle få ha ett skridskokalas nere på sjön och att vi skulle ta det snabbt nu så inte snön skulle försvinna. Vi passade också på att bjuda in hela familjen för de som ville, det är ju ganska trevligt att lära känna alla föräldrar lite, på vardagarna hinner man ju bara säga hej när man stressat hämtar och lämnar barnen.


Det blev verkligen en härlig dag. Vi hade redan i julas skottat upp en skridskobana och nu var den fylld av glada barn i lite olika åldrar. En och annan förälder vågade sig också på att testa isen och de andra föräldrarna hjälpte till att serva alla med grillad korv. Tjejerna var nöjda och vi var nöjda.
Nu har vi bestämt att vi ska dra igång lite träffar med familjerna. Till våren bjuder vi in alla föräldrar till picknick i Kröklingshage!

Pysselkväll

Jag har länge saknat pysselkompisar här i Borås. Mina vänner här har mottot - varför göra själv när man kan stötta handeln.

Men ödet är ganska fantastiskt ändå. I våras skulle vi på jobbet få hjälp av två tjejer från en annan förskola. De saknade barn på sin avdelning och vi hade mycket barn och skulle därför få hjälp två dagar i veckan. Det var ju lite pirrigt att få två nya kolleger, speciellt eftersom man kunde ana att de inte var helnöjda med att behöva lämna sin egen avdelning för att komma till oss. Ingen kunde klandra dom för det, för ärligt talat så är vi väl alla vanemänniskor som trivs i vårt trygga bo.

Nu tillbaka till ödet, de visade sig vara två underbara människor, inte nog med det, de var kreativa tjejer som tycker om att pyssla!! När deras tid hos oss var över träffades vi någon månad senare på en studiedag. På lunchen satt vi vid samma bord och då skrattade den ena tjejen åt den andra för att hon skulle ha symöte. Hon hade börjat vara med på sin mammas symöten eftersom ingen i vår ålder är intresserad av detta. Vi kom fram till att vi alla tyckte att det var kul att pyssla men att ingen av oss hade någon att göra det med.

Efter några veckor hängde det en lapp på Lillebrors fack (tjejerna arbetar på grannavdelningen). med frågan om jag ville vara med dom på en pysselkväll. Gissa om jag blev glad!! Nu har vi haft två träffar. Te och frallor, mycket prat och pyssel. Maken påpekade att det påminde honom om hans barndom. Mammor som träffades för "symöten" när det i själva verket handlade om "pratmöten". Och det stämmer kanske lite, jag gjorde två tändsticksaskar. Skulle jag sälja dom skulle jag behöva ta ca 800kr/st för att ha en bra timpeng!!

Uppdateringar om vårt hem

Jag tänkte att jag skulle ge er en liten uppdatering om vad som har hänt här i hemmet.

Trappan är på plats med två nya stora bultar. Tack pappa!! Min idé om att vi kanske skulle passa på att måla den vit och stänga igen trappstegen så det inte längre skulle vara en öppen trappa, tegs ihjäl av maken.

Verandaprojektet: Ja det är ett pågående arbete. Efter att inte ha tittat på TV på en vecka pga brist på möbler i TV-rummet, åkte vi till Ikea. Det blev en mörkgrå tresits soffa och två fåtöljer av märket Ektorp. Det fattas fortfarande en matta där. Just nu håller jag på att flytta runt två fårskinnsfällar för att vi inte ska frysa ihjäl om fötterna.

Vi funderade på hur vi skulle göra med soffan på verandan. Jag testade att lägga ut den på Blocket och vips så hade vi ingen soffa längre. Nu har vi ett dansgolv i verandan.

Är det någon som har en billig Ikea Karlstadsoffa över så hör gärna av er!!

Ny look!

Syrran hade hittat en rolig sida med olika bakgrunder till bloggen som hon tipsade om. Efter att ha testat lite olika hittade jag min favorit. Det är ju alltid roligt att förändra!!

Stenålderskvinnor

Usch vad jag är irriterad och sur!!! Jag känner mig lite som en ballong som är på väg att spricka!! Försökte analysera varför och inser ganska snabbt att sist jag kände mig så här var för ca 1 månad sedan. Kan redan nu räkna ut när jag kommer känna mig så här nästa gång...

Alla kvinnliga läsare har nog redan räknat ut vad det beror på men om jag har någon lite trögtänkt manlig anhängaren kanske jag ska skriva ut i klartext att det hela beror på PMS.

Funderade på varför vi kvinnor ska behöva lida av detta också!! Har vi inte nog av morgonillamående, barnafödande och uppfällda toalettsitsar!! Men så inser jag att det har antagligen funnits ett syfte med det för flera tusen år sedan. Jag tror att på stenåldern var det kvinnan som var jägare och skaffade mat. En vecka i månaden tog hon sin stora träklubba, lämnade man och barn och gick ut och klubbade ner allt levande hon hittade. Det är vad jag tror, för det är vad jag känner för just nu, att ta en stor klubba och meja ner en älg!!

En trappa på glid!!

Idag skulle jag tillbaka till jobbet efter 19 underbara dagar av jullov. Jag öppnar på måndagar så då ringer klockan redan strax efter fem och så även i dag.

Jag masade mig upp men när jag går ner för trappan blev det ett väldans brak. Trappan gjorde en liten studs neråt. Redan i går kväll upptäckte maken att trappan börjat släppa från väggen men klockan fem i morses var det inget som fanns i min hjärna. Jag vaknade till liv ganska fort, så även maken. Och när jag kommer ner står kaninen på bakbenen med framtassarna tryckta mot gallret. Hennes bur står under trappan och antingen var hon hungrig eller så blev hon väldigt rädd för att få en trappa i huvudet.

Efter att ha duschat och gjort mig i ordning tog jag mig en kopp kaffe och slog på datorn. Maken började kolla på trappan och fundera på om vi skulle stadga upp den på något sätt.
Då ringer syrran från Indien, via Skype på datorn. Hej är ni hemma idag?? säger hon förvånat. Jag upplyser henne om att klockan bara är sex på morgonen men det är ingen fara du stör inte säger jag, jag dricker en kopp kaffe.

Då hörs det en väldigt otrevlig röst från mannen som står och försöker hålla uppe trappan, maken alltså. Han tyckte inte alls att det var lämpligt att jag pratade i telefon och drack kaffe!!

I kväll kommer pappa och hjälper maken med trappan. Den var alldeles för tung för mig, mina armar har ju inte hunnit återhämta sig efter alla sofflyft!

Ett skafferi och några plankor gör susen!

Trappan underifrån

En överraskning!

Ni som läst tidigare inlägg vet ju att Lillebror tappade min fina snökula. Igår när jag kom hem stod det ett paket till mig och i den var det en underbart söt, ny kula!! Min snälla svägerska hade köpt en ny till mig!! Tack snälla J!!

En 6-årings önskelista!

Nu börjar det ju som sagt närma sig storasysters födelsedag. Formella inbjudningar kommer senare men ni som brukar komma på våra kalas kan boka fredagen då hon fyller!

Här är hennes önskelista, den är gjord som en punktlista för att det ska vara lättare att läsa. Sista punkten är en rebus. För säkerhetsskull kommer en förklaring längre ner.

• Örhängen - det ska var allergifria, som hänger ner
• Marsvin
• Kista med prinsessklänningar (den dyr och hon är medveten om att hon nog inte får den men då kan hon tänka sig bara en prinsessklänning)
• Nattlinne till henne och dockan- det finns på Kapp Ahl och Lindex, man får med ett dock nattlinne när man köper till henne (stl 122). Hon har ett vitt med rosa prickar.
• Bob (snowracer, redan tagen av mormor och morfar)
• Rebusen = Lejon + kort (lejonkort på djurparken)
• Längst ner har hon börjat skriva färgat papper, gärna lite hårdare än kopieringspapper, det pysslas mycket här i huset

Marsvin eller inte!

Igår var Storasyster och Lillebror hos L och A och lekte. L fick ett litet marsvin i julklapp och Storastyster är grymt avundssjuk. Hon vill också ha ett eget djur. Jo vi har ju kaninen Muffins men i ärlighetens namn är hon mer min kanin är barnens. Storasyster försöker desperat att hålla fast Muffins och gosa med henne men dom är inte alltid överens där.

Nu börjar det närma sig Storasysters 6-årsdag och önskelistan är skriven. Givetvis står det marsvin som en punkt. Igår pratade vi lite om L:s marsvin och det kom på tal att Storasyster har det som en önskan. Eftersom jag själv inte bryr mig om vi har ett litet marsvin också gäller det ju för Storasyster att övertyga hennes pappa om att få köpa ett. Så jag sa till henne att du får börja fjäska för din pappa, det är han som bestämmer om det. Då svarar hon, skrattande, med en ton som om jag vore en idiot - Nähä!!!

Tänk att dom redan som 6-åringar vet vem som chefar här hemma!!

Kultureliten!!

Alla har väl hört talas om Pinocchiostatyn här i Borås. Jag var faktiskt en av dom få som i Borås Tidning visade tummen upp för den statyn.

Väl på plats blev den ju ganska uppskattad av de flesta. I samband med att den kom annordnade Borås stad en statyvandring med massor av fina statyer. Vi hade pratat mycket om Pinocchio här hemma så barnen var väldigt nyfikna på att gå och titta på honom. En kväll skaffade vi oss kartor över statyvandringen och gick runt och kikade på alla tillsammans med en annan familj.

Barnen tyckte det var jättekul och detta har nog satt sina spår för härom dagen när vi satt ute i verandan gick Storasyster fram till ett gammalt rostigt strykjärn som står i fönstret som prydnad och sa - Mamma, är det här ett riktigt strykjärn eller är det en staty?

Strykjärn eller staty, det är frågan!

Vår nya veranda: del 2

Hmm, är ju inte riktigt nöjd i alla fall. Soffan är för stor överallt, så även här på verandan. Det hade ju varit VÄLDIGT fint med en lite nättare soffa här. Nu är dilemmat, ska vi köpa en ny soffa till verandan och behålla den gamla i tv-rummet? Eller ska vi köpa nytt till tv-rummet och behålla den lite för klumpiga soffan här på verandan?

Jag kanske ska nämna att de små blommiga fåtöljerna lämnade vi in på renovering och lät klä om för ca 7 år sedan och de börjar redan bli slitna i tyget så för att rädda dom några år till ska dom få stå på verandan.

Så då blir ju frågan än en gång, köpa två fåtöljer till tv-rummet och ny soffa till verandan eller köpa ett helt set till tv-rummet??

Då kom jag på den toppen idéen att vi kanske kan ta upp soffan till Lillebrors rum, han har en liten alkov som vi har pratat om att vi kunde ha en soffa i. Just nu har vi den snutten till ett förråd så jag rusade upp med barnen och började röja rent.

Hade det inte varit smart att mäta först, tänker kanske några av er. Jo det gjorde jag men det visade sig att det kanske skulle gå om man tryckte ner soffan. Och med tanke på alla sneda väggar i det här huset kände jag att vi var tvungna att testa på plats.

Maken höll sig faktiskt lugn och samarbetsvillig. Vi lyfte i väg soffan, lätt som en plätt! Ända tills vi kom till trappan, där tog det stopp. Mina armar blev som spagetti, jag stod halvägs upp i trappan och maken stod där nere. Vi måste vila! sa jag och ställde ner soffan. Big misstake!! Jag orkade aldrig få upp den riktigt igen. Dessutom började jag skratta hela tiden för jag blev lite stressad av att maken inte vilade utan stod med en mastodont soffa lutandes mot låren. Tillslut fick vi ställt ner den och insåg att vi aldrig skulle få upp den till Lillebrors rum, trappan är så trång så vi måste på något sätt ha den på högkant och slänga runt den över trappstolpen.

-Kommer du inte ihåg hur vi slet med sängarna? Frågade maken.
-Nej det är det som är så bra med mig, jag förtränger sådant negativt.

Nu funderar jag på var vi kan göra av den, tror ni det skulle vara snyggt att ställa sängarna i den, då blir det som en tygklädd sängstomme, armstöden blir ju perfekta till nattduksbord....

.... eller inte.

Vår nya veranda!!

Tänkte visa några foton på hur det blev ute på vår veranda. Maken blev faktiskt nöjd med resultatet, jag vet inte om det berodde på att jag mötte honom i dörren med ett glas vin!

Nu har vi i alla fall suttit där både i går kväll och i morse. Om det beror på att vi inte har någon annanstans att sitta eller för att verandan är ett underbart rum att vara i återstår att se :)

Det fattas ett nätt vardagsrumsbord men annars är jag nöjd!

Julklapp till liten prinsessa

Nu kan jag visa den här bilden på dom här små tofflorna jag sydde till lillkusinen. Storasyster var lite avunsjuk men jag är inte säker på att de skulle vara lika söta i storlek 29!

Oj, oj, oj...

Dagen började i lugnt tempo men nu ligger jag här i soffan och är genomsvett, varför blir det alltid så?!

Jag vill ha en ny matta till tv-rummet. På nyår råkade jag hälla ut ett glas vin på den mattan vi har och äntligen var det lite lättare att få tummen ur och åka till kemtvätten med den. Men när jag rullade i hop den fick jag för mig att jag skulle ändra om lite i verandan. Jag saknar något skönare att sitta på där, en grupp där man sätter sig efter maten och tar en whisky. Ja, jag vet att några där ute tänker - Men du dricker ju inte whisky, du vet ju inte ens hur man stavar till det ordet! Så kanske är fallet men det var för att ni ska förstå vad jag är ute efter.

Just nu har vi en stålsäng stående där och den lägger man sig inte i speciellt ofta. Därför hade jag tänkt flytta ut fåtöljerna från tv-rummet och ta upp sängen till Lillebrors rum. Jag är lite av en expert på att dra möbler på filtar. Eftersom maken är lite (läs: mycket) negativ till mina projekt är det lugnast att dra i gång dom när man är ensam hemma.

Hur som helst, jag släpade ut stålsängen i tv-rummet, då ser jag att det blir ju stor plats över i verandan, och tänker - Där får ju soffan plats!
Då drar jag ut soffan i verandan, med hjälp av dottern. När vi väl fått den på plats blir det hela lite komiskt för nu har jag ju faktiskt bytt en soffa mot en annan. Men dottern säger lite positivt att hon faktiskt tycker att det blev ganska bra!!

Nu ligger jag här genomsvett på verandan och tittar på kaoset i tv-rummet och funderar på hur jag ska hinna få ordning på allt tills maken kommer hem. Allt det här för att jag behövde tvätta en matta!

Nyårsmeny a´la Bollipompa

På nyår delar vi alltid upp det så att barnen äter i köket före de vuxna, på så sätt kan vi ha lite koll på dom medans vi ändå lagar mat. I år var det extra praktiskt att vi åt vid olika tider för annars hade två fått stå upp och äta.

Eftersom dom äter före oss vuxna brukar dom få en egen meny. Men man vill ju att de ska känna av festligheterna så det gäller att komma på något som alla tycker om. I år kom jag på att vi skulle göra en efterrätt med glass och pepparkaka som jag såg att dom gjorde på Bollibompa, det såg lätt ut att göra och verkade gott, som en pepparkakssandwich.

Nu är det ju så att jag är rätt petig att det ska se fint ut så jag nöjde mig inte med att ta lite glass och klämma på två pepparkakor runt den. Nej jag vill att det skulle vara stora pepparkaksstjärnor (för visst hör stjärnor till nyår?!). Det var bara att åka och köpa pepparkaksdeg, för där drog jag ändå en gräns, jag orkade inte göra egen deg. För den sparsamma kan jag berätta att köper man degen efter jul är det halva priset!!

Sedan fick jag skära ut stjärnor efter en mall för jag hade givetvis inga passande kakformar, två per barn, sammanlagt 16 stycken. Det var lite pilligt men det var INGET mot hur pilligt det var att sedan skära glassen i stjärnformar!! Vi hade köpt 1/2 liters platta paket med glass, den smälter verkligen fort!! Det var som att skulptera i glass!! Men barnen åt med god aptit och när en fyraåring är helt imponerad över att man gjort ALLA stjärnor helt själv känner man sig ganska nöjd!