Jag masade mig upp men när jag går ner för trappan blev det ett väldans brak. Trappan gjorde en liten studs neråt. Redan i går kväll upptäckte maken att trappan börjat släppa från väggen men klockan fem i morses var det inget som fanns i min hjärna. Jag vaknade till liv ganska fort, så även maken. Och när jag kommer ner står kaninen på bakbenen med framtassarna tryckta mot gallret. Hennes bur står under trappan och antingen var hon hungrig eller så blev hon väldigt rädd för att få en trappa i huvudet.
Efter att ha duschat och gjort mig i ordning tog jag mig en kopp kaffe och slog på datorn. Maken började kolla på trappan och fundera på om vi skulle stadga upp den på något sätt.
Då ringer syrran från Indien, via Skype på datorn. Hej är ni hemma idag?? säger hon förvånat. Jag upplyser henne om att klockan bara är sex på morgonen men det är ingen fara du stör inte säger jag, jag dricker en kopp kaffe.
Då hörs det en väldigt otrevlig röst från mannen som står och försöker hålla uppe trappan, maken alltså. Han tyckte inte alls att det var lämpligt att jag pratade i telefon och drack kaffe!!
I kväll kommer pappa och hjälper maken med trappan. Den var alldeles för tung för mig, mina armar har ju inte hunnit återhämta sig efter alla sofflyft!
Men kära barn! Trappan lossade verkligen?!! Hoppas ingen gjorde sig illa.
SvaraRaderaKram
nej då, nu så är den uppallad mot skafferiet. Skruvarna hade gått AV!!!
SvaraRadera