Pysselkväll

Jag har länge saknat pysselkompisar här i Borås. Mina vänner här har mottot - varför göra själv när man kan stötta handeln.

Men ödet är ganska fantastiskt ändå. I våras skulle vi på jobbet få hjälp av två tjejer från en annan förskola. De saknade barn på sin avdelning och vi hade mycket barn och skulle därför få hjälp två dagar i veckan. Det var ju lite pirrigt att få två nya kolleger, speciellt eftersom man kunde ana att de inte var helnöjda med att behöva lämna sin egen avdelning för att komma till oss. Ingen kunde klandra dom för det, för ärligt talat så är vi väl alla vanemänniskor som trivs i vårt trygga bo.

Nu tillbaka till ödet, de visade sig vara två underbara människor, inte nog med det, de var kreativa tjejer som tycker om att pyssla!! När deras tid hos oss var över träffades vi någon månad senare på en studiedag. På lunchen satt vi vid samma bord och då skrattade den ena tjejen åt den andra för att hon skulle ha symöte. Hon hade börjat vara med på sin mammas symöten eftersom ingen i vår ålder är intresserad av detta. Vi kom fram till att vi alla tyckte att det var kul att pyssla men att ingen av oss hade någon att göra det med.

Efter några veckor hängde det en lapp på Lillebrors fack (tjejerna arbetar på grannavdelningen). med frågan om jag ville vara med dom på en pysselkväll. Gissa om jag blev glad!! Nu har vi haft två träffar. Te och frallor, mycket prat och pyssel. Maken påpekade att det påminde honom om hans barndom. Mammor som träffades för "symöten" när det i själva verket handlade om "pratmöten". Och det stämmer kanske lite, jag gjorde två tändsticksaskar. Skulle jag sälja dom skulle jag behöva ta ca 800kr/st för att ha en bra timpeng!!