Idag när vi kom hem från förskola/fritids körde jag igång och städade. Storasyster hade en kompis med sig så alla barnen var uppe och lekte i Lillebrors rum.
Hur tråkigt det än är med städning så känner man sig ganska nöjd efteråt. När jag hade kört över undervåningen med dammtrasa och dammsugare tog jag fram svabben. Om det inte är allt för kallt ute brukar jag alltid ha dörren öppen när jag städar för jag tycker att det är härligt med frisk luft bland allt damm.
När jag då står där och svabbar hallgolvet, lyfter jag blicken från golvet och tittar ut genom dörren. Vad ser jag där i regnet??! Jo en liten vit hund med namnet Morris, stående i en stor sandhög som vi har kvar sedan garagebygget. Kändes inte så upplyftande, drömmen om att ha rena golv en timme eller två försvann ganska snabbt.
Sedan går jag ut i köket för att skölja en trasa. Där råkar jag slänga en blick in på toaletten. Då ser jag hur en liten fågel desperat försöker ta sig ut genom det stängda fönstret. Jag hade sådan tur att den flög in bakom gardinen så jag kunde hålla kvar den där medan jag öppnade fönstret åt den. Fram med trasan igen för lilla fågeln hade lämnat en del spår efter sig.
Nu sitter jag i alla fall här och har städat även om det inte syns längre...
ja du ibland känns det onödigt att städa...Ha det gott kramizz
SvaraRadera...men han är söt ändå, Morris! Tur för honom!!!
SvaraRaderaKram
Hihihi, tokigt det kan vara! Men du vet ju själv om att det är städat ;-)
SvaraRaderaKram Linda i backen