Missnöjd...

På sommaren när vi är nere i stugan brukar vi komma ut och jogga. Varje år går jag ut för hårt och det hela slutar i pajade knän eller svullna fötter. I år tänkte jag att jag skulle ta det lite lugnare och köpa mig riktiga joggingskor, utprovade efter hur jag springer.

Så jag gick i väg och köpte mig ett par skor, vi kom igång bra, maken och jag. Vi höll oss till varannan dag och inte någon jätterunda utan ca 4-5km. Allt var frid och fröjd till jag börjar få jätteont i en muskel fram på smalbenen. Det blev så illa så jag hade ont bara jag gick minsta lilla och det dröjde flera veckor innan det försvann helt.

Idag tänkte jag att jag skulle ge det en chans till, jogging är ju det ultimata när man har barn och deras aktiviteter på kvällarna. Dessutom läser jag på facebook om alla som är ute i spåret och är sååå nöjda med sig själva. Jag gav mig av på den vanliga rundan jag har här hemma, inte heller den är speciellt lång men tillräckligt för att man ska känna sig nöjd. Redan efter en liten stund känner jag hur magen nästan knyts ihop och pulsen är alldeles för hög. Jag tänker då att jag ska korta ner rundan lite så jag ändå klarar av att springa hela vägen. Men efter halva varvet ger jag upp och promenerar i snabb takt hem. När jag har en kilometer kvar öppnar sig himlen och jag går som i en dusch.

Summan av hela den här utflykten är att jag känner mig totalt misslyckad. Ingen kondis och början på ont i benen igen. Jag blir så trött på att få ont så fort jag gör något och att hela tiden väga för mycket. Jäkla kropp rent ut sagt!!!