Sista doppet...

I dag gick vi ut på promenad hela familjen. Barnen cyklade och vi gick. På väg hem stannade vi till på badplatsen. Vi satt i gräset och tittade på vattnet och barnen som lekte. Solen sprack igenom en lite mulen himmel. Luften var så där härlig men sorgset frisk. För på något sätt vet man att när luften är så där är hösten nära, det går inte att blunda för det.

Jag är ett sommarbarn, det spelar ingen roll hur många ljus man får tända på hösten. Eller hur härligt det är när kylan biter i kinderna en solig vinterdag. Det är på sommaren som jag njuter mest. Därför har jag hela sommaren försökt att ta in den med hela min kropp. Jag har liksom insupit sommaren med varje por. Så att jag under den mörka årstiden ska kunna ta fram känslan av den.

Lillebror har velat gå och bada hela veckan så nu när vi satt där vid sjön sa jag till honom att han gärna fick hoppa i. Han klädde av sig och gick i med fötterna men där tog det stopp och han vände och kom upp. Han tyckte att det var för kallt.

Det känns lite vemodigt att veta att man har gjort årets sista dopp och det redan för några veckor sedan. Hösten är här, antingen jag vill eller ej....

Blommorna börjar ge upp...

...och några löv på träden börjar att gulna