Bara en sak kvar...

Nu är det bara paraplysulkyn kvar av alla sakerna, resten är sålda. Det känns ju jättebra att fått sålt allt samtidigt som det också känns väldigt sorgligt, nu är den tiden förbi. Och genom att sälja bort kläderna känns det som man raderar lite minnen. För visst har man mycket minnen förknippade med bebiskläderna, mycket mer än nu. Nu är kläder bara kläder och inte alls så söta som dom små var. Ja lite av en sorg är det allt och en frustration över att livet inte alltid blir som man vill...