På vårt föräldramöte hade vi frågat varje barn vad deras mamma och pappa var bra på. Sedan lästes detta upp på mötet och föräldrarna fick gissa vilket barn som hade sagt det.
Det är verkligen kul att höra, de flesta mammor var bra på att städa men en mamma var tydligen bra på att hjälpa upp gamla tanter från marken. Jag tyckte att det var så hysteriskt kul, speciellt eftersom mamman verkligen inte fattade vad det kom ifrån.
Lillebror hade sagt att jag var bra på datorn och att skriva fint (hmm, konstigt att han inte nämnde något om städning, han måste glömt det). Pappa var bra på dator och att jobba, sedan var det nog något mer men jag kommer inte i håg vad det var.
När sedan alla föräldrar fått reda på vad de är bra på får de skriva ner vad barnet är bra på. Dagen efter tog vi sedan och läste upp detta i barngruppen och så fick de gissa.
Maken hade skrivit att Lillebror var bra på att springa fort och långt. Han har ju fortfarande inte velat lära sig att cykla (läs: hans föräldrar orkar inte åka iväg till en asfalterad gata och lära honom). Han väljer alltid att springa när andra barn cyklar och han har väldigt bra uthållighet.
När detta lästes upp bland barnen var det väldigt många små killar som räckte upp handen, som kände att det stämde på dom. Lillebror däremot verkade inte alls förstå att det var honom det gällde. Tillslut fick vi ju berätta att det var han som var duktig på detta.
Lite senare på dagen kom han, då hade han nog funderat ett tag. Så skrattade han till och sa - För jag är ju bra på att springa!
Han har tagit upp detta flera gånger, det var så härligt att se att han faktiskt också kände sig duktig på något. Jag försöker att lyfta honom och ge mycket beröm men det är som om han inte tror mig. Det är inte alltid lätt när man har en Storasyster som är lite snabbare, både till fötter och i tänket. Men tänk vad några stärkande ord kan göra för självförtroendet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar