Tiotalsången

Idag firade lågstadiet 100fest. De hade gått 100 dagar i skolan och detta firades med att alla skulle ha med sig 100 saker av någonting. Storasyster hade med sig gem. Sedan hade de ätit tårta och så hade alla klasser uppträtt med en sång.

Tydligen hade årskurs två uppträtt med en sång om tiotal. Väldigt bra enligt Storasyster. Texten löd: tio, tjugo, trettio, fyrtio, femtio, sextio, sjuttio, åttio, nittio, hundra
Ja texten var ju inte så svår för man skulle bara upprepa detta några gånger, men att uppfatta melodin var värre. Det lät bara som Storasyster lallade fram texten efter valfri, vag melodi. Sedan frågade hon om Lillebror kunde sjunga den. Han verkade lika förvirrad som jag över melodin men han försökte lite trevande. I mina öron lät det ungefär som Storasysters sång men tydligen inte enligt henne. Hon påpekade lite Storsysteraktigt att Lillebror nog inte kunde den ännu...

Eftermiddag med skridskor...

Igår var ju en fantastiskt fin dag med strålande sol. Vi hann ner till isen för att testa Lillebrors nya hockeyklubba en stund mellan alla barnkalas. Jag hade hoppats på en lika fin dag idag men när vi lämnade jobb och skola så blåste det och kändes rått och kallt så vi ville inte ge oss ut.

Men efter mellanmålet hemma bestämde vi oss ändå för att sticka ner till sjön och det blev en superhärlig eftermiddag. Två av granntjejerna var med oss på isen så det var full fart. Morris sprang som en tok mellan mig och barnen, så liten hund men ändå med supersnabba ben. Lillebror var smart och tog tag i långlinan och åkte efter honom jättelänge. Tänk vilken tur att vi har sjön så nära att man bara kan sticka ner och dra en sväng på isen!!

Liten hockeyspelare!!

Vårkänslor!!..

Idag har jag verkligen haft vårkänslor! Det var så underbart väder ute, solen värmde till och med idag!! Nu vill man bara få bort allt murrigt vintrigt här hemma och piffa upp med ljusa färger. Ja jag vet, ni tänker att jag alltid vill ändra om lite vilken årstid det än är och så är det nog.

Det har varit en härlig helg, i lördags var jag iväg själv och letade efter skrivbord till Storasyster. Jag försöker få tag i ett nätt, gammalt skrivbord eller sminkbord på second hand butiker med det är lättare sagt än gjort, i alla fall om man vill klara sig under tusenlappen.

Ett sådant här vore ju drömmen!
Men då får man nog allt punga ut med några tusenlappar...

Jag kan tänka mig något sådant också,
om man tar bort hyllan under
(båda fotona är lånade från nätet)

Jag har hittat världens finaste ljusstake som jag skulle vilja ha, kolla in den här, visst är den underbar!!?Men nu har jag en tanke om att göra om en elljusstake som maken har på sitt jobb till en liknande, jag menar hur svårt kan det vara?!!

Barnkalas....

Igår var det då dags för Storasysters barnkalas. Vi har ju turen att en av hennes bästa vänner fyller år tre dagar innan så vi samkör alltid kalas. I år hyrde vi en gammal församlingslokal som ligger här i Frufällan, perfekt storlek att ha fest eller kalas i. Eftermiddagen spenderades med att dekorera och duka upp i lokalen sedan var det bara en snabbis hem, byta om, fixa håret och packa det sista som skulle med.

Halv sex började barnen trilla in, 16 st blev dom sammanlagt. Det var livat kan jag berätta. Tack och lov hade vi bestämt att vi bara skulle hålla på i 2h.

Vi började med hela havet stormar, ni vet den där leken där alla utom en har en stol, sedan går man runt stolarna till musik och när musiken stannar så gäller det att snabbt sätta sig på en stol. Det var papporna som höll i den här leken medan jag och mamma A stekte korv. När de var klara frågar maken om de vill göra det en gång till. Nej, skriker ett barn då, vi vill göra en annan lek!! Jag börjar skratta ute i köket för jag undrar vilken lek maken tänker dra till med där lite spontant. Men han svarar med lite stressad stämma att han inte kan någon annan lek.

Kvällen bjöd sedan på lite femkamp, korv med bröd, marängsviss, paketöppning, dans och jage. Det hela under väldigt hög ljudnivå, det är ju helt otroligt egentligen vilka röstresurser barn har. Efter två timmar kom föräldrarna och hämtade sina svettiga, glade men trötta barn. Jag kände själv hur vi fyra ansvariga föräldrar, efter två timmars kaos med en ljudnivå som inte var nådig, stod där med håret på ända och vilda blickar. Men allt gick bra, tjejerna var nöjda och hela familjen somnade på soffan som klubbade sälar...

Hela havet stormar!

Säckhoppning!!

Statyleken!

Kärlek är...

Idag lade jag mig en stund på soffan efter jobbet och vilade. Plötsligt kommer fina Lillebror med en filt och stoppar om mig, det är kärlek!!

Två gånger till....

Jag har ett schema som löper över fyra veckor på jobbet. Egentligen är det bara fredagarna som gör det, de andra dagarna är samma varje vecka.

Idag börjar jag kl. 06.00 vilket betyder att näst, nästa gång, dvs om åtta veckor så jobbar jag mina timmar, åker hem, fixar lite och sedan drar vi till Landvetter!!!

Ja, jag kände att jag var tvungen att påminna er, i fall ni hade glömt av att vi ska ha fyra veckors semester i mars!!

Ha en härlig fredag! I kväll ska det kalasas för Storasyster, då är det skolkompisarna som ska fira henne. Känner redan nu att fredagströttheten kommer knocka mig ikväll, först upp så här tidigt och sedan kalas med 17st barn, dessutom ska vi åka skridskor med 35st på jobbet idag. Ja ni förstår själva, det blir inte svårt att somna på soffan i kväll!

Matkassar

I höstas började vi med hemkörning av matkassar. Vi valde att varannan vecka få maten levererad till dörren av ett företag. Matkassarna innehöll recept och ingredienser till fem middagar och det blev dessutom över så vi fick med oss matlådor. Det hela kändes väldigt lyxigt, plötsligt knackade det på dörren och en trevlig man stod utanför med två kassar i handen och önskade oss en bra kväll. Vi bestämde oss ändå för att säga upp abonnemanget För det första ville vi spara pengar till alla våra inplanerade resor för ja, lyx kostar. För det andra kände vi att barnen inte åt så bra av denna maten. Recepten var enkla och goda men ändå inte så bra att man kände för att göra om dem.

Nu har vi börjat att göra upp veckomatsedel själva. Varje söndag går vi igenom recept för vad vi ska äta mån-tors och skriver handlarlista, på måndagarna handlar maken all mat. Jag känner mig väldigt nöjd och organiserad och det bästa av allt är att det fortfarande kommer hem en trevlig man med matkassar. Fast den här mannen är så mycket snyggare och kan erbjuda många fler hushållsnära tjänster!!

Det kom ett mejl....

Idag fick jag ett mejl från en person som har känt mig i hela mitt liv och som står mig nära. Jag har aldrig fått ett sådant fint brev med så många fina ord om mig, familjen och bloggen. Jag tror jag har vuxit flera decimeter av stolthet!! Tack snälla K för att du skickade det, det betyder jättemycket för mig!!

Hängig Lillebror...

Det har varit många sjukdagar för oss den senaste tiden. Men även på jobbet är det många barn som är hemma. Det är en blandning av feber och magsjuka som går. Igår morse kommer Lillebror nedspringande och säger att han mår illa. Jag blir lite trött för tanken på ännu en vab-dag lockade inte. Du är nog hungrig säger jag och ger honom frukost, illamåendet gick då över men var sedan tillbaka efter en stund. Efter flera påpekanden om att han mådde illa ringde jag tillslut till jobbet och vi kom fram till att jag nog borde vara hemma och avvakta. Det hela var jättekonstigt för han klagade till och från hela förmiddagen men sedan var det plötsligt borta och han var hur pigg som helst.

Storasyster hade åkte skolbuss till skolan så hon visste inte att vi var hemma. Jag ringde skolan och bad dem se till att hon kom på skolbussen hem. I vanliga fall åker hon bara skolbuss hem en gång per månad och då alltid på fredagar. Då åker även de äldre grannbarnen med den bussen.

Lillebror och jag gick ner för att möta bussen vid vägen. Plötsligt kommer den från fel håll och svänger in till oss. Storasyster kommer av glad i hågen. Jag frågade om någon fritidsfröken hade berättat vart hon skulle för busschauffören, nej svarar hon då. Fick du säga själv vart du skulle då, undrade jag. Ja, svarade hon. Då började jag fundera på vart hon säger att hon ska, vi har ju ingen given busshållplats här, så jag frågar henne det. Till roddklubben säger hon med självklarhet. Jag tycker hon är duktig, sju år och fixar bussen hem själv!!

Ledsen danstjej...

Idag drog Storasysters dans igång igen. Det blev en ny grupp den här terminen med en ny fröken, hennes gamla har fått en bebis och leder inte så många grupper just nu.

Igår fick vi reda på att kompisen J var sjuk och därför inte kunde komma. På kvällen kom Storasyster ner för trappan gråtandes, hon ville inte gå på dansen själv. Efter att ha pratat en stund så lugnade hon sig, jag lovade att följa med hela vägen in i danssalen, kanske kände hon till och med någon i gruppen.

Idag var det så dags, vi åkte dit, som vanligt fullt med folk när vi kom in. Vi tränger oss fram och väntar på att hon ska få gå in. Då plötsligt brister det för henne och hon börjar storgråta, hon vill inte alls gå in. Jag följer med henne in i salen och kramar om henne. Grejen är att föräldrar får inte vara med i salen så jag kunde ju inte gärna säga att jag skulle stanna hos henne. Jag lovade däremot att vara precis utanför, och att hon kunde komma ut efter en stund om det inte kändes bra. Det gjorde verkligen ont i mammahjärtat och jag hade lite svårt att gå därifrån. Då kommer den nya dansfröken fram och sträcker ut handen mot Storasyster och frågar om hon vill sitta bredvid henne i ringen. En sten föll från mitt hjärta, Storasyster nickade och gick med henne och sedan var det inga problem mer.

Det var en väldigt nöjd tjej som kom ut ur danssalen 45 minuter senare. Och när jag sa till henne att jag tyckte att hon var väldigt modig som vågade dansa själv, sken hon som en sol!

Svar på tal...

Ja mitt mejl gjorde ju verkligen verkan, det är så trevligt när man får svar på sina frågor. Jag hoppas ni hör min ironiska stämma. Svaret på ett väldigt långt mejl blev följande:

Hej!

Skolskjutsreglerna är väldigt klara och tydliga på denna punkt. Kommunen är skyldig att ordna skolskjuts till anvisad skola. Om annan skola väljs går ansvaret över på föräldrarna.

Med vänliga hälsningar
Peter Skoglund

Jag blir förbannad bara jag ser brevet!!

På krigsstigen!!...

Just nu är jag på krigsstigen angående gratis skolskjuts för våra barn, eller rättare sagt, bristen på gratis skolskjuts för våra barn. Jag har pratat med ansvarig här i vår kommundel, maken har pratat med hennes chef och nu har jag även mejlat en som sitter ännu högre upp i förvaltningen.

Vi här i Skogsryd tillhör ju egentligen Sjöbo kommundel och har bara rätt till skolskjuts till Sjöboskolan. Därför har vi betalat för Storasyster så hon kan åka med skolbussen som ändå går förbi vårt hus.

Den förste januari blev det dock ändringar i kommungränserna. Fristad, Sjöbo och Centrum gick samman och bildade stadsdel Norr. Jättebra tänkte jag, då kan dom inte skylla på olika kommundelar och olika kassor. På Borås stads hemsida står det dessutom så fint att nu ska orättvisor förhindras.

Men döm om min förvåning när jag ringer kommunen, gränserna för skolskjut ligger fortfarande kvar!! Jag kan förstå att vi inte kan bo nära Sjöboskolan och tro att vi ska få skolskjuts till Sparsör. MEN nu bor vi inte nära någon skola! HUR kan det spela någon roll om barnen åker en zon åt vänster eller en zon åt höger??

Det är ju faktiskt inte heller bara en fråga om kostnad för oss, det är ju även en miljöfråga. Denna regel gör att det åker fyra bilar från vår lilla väg till skolan. Vi har nio skolbarn här på vår väg som skulle kunnat åkt buss istället och i och med att de är så många kan vi inte direkt hjälpas åt heller med att skjutsa varandras barn.

UPPRÖRD är ordet som beskriver min sinnesstämning just nu!

59 dagar kvar....

Ja det borde ju vara lätt att räkna ut med alla måttband som hänger här hemma, men tror ni att det är någon som är intresserad av att klippa bandet varje dag?? Nej, ingen! Mitt pedagogiska verktyg var helt förgäves. Jag var tvungen att ringa in varje fredag så jag själv skulle kunna ha lite koll på vart på bandet vi var. Lillebror skriker som en stucken gris över att det är så mååånga dagar kvar och med hjälp av mammas lilla band ser han ännu tydligare hur måååånga dagarna är. Varför se glaset som halvfullt när man kan se det som halvtomt?!

Idag åkte i alla fall lilla mamma iväg till Indien och i lördags drog pappa på sin årliga gubbaresa till Alperna. Det är tur att veckorna går fort, för snart är det ju faktiskt vår tur att åka i väg. Och jag säger bara det, stackars kusin J, hans första vecka kommer att gå åt till att hjälpa Lillebror med alla DS-spel som han har problem med.

Ännu en vecka...

Hjälp vad tiden går fort, nu börjar det en ny vecka igen! Förra veckan var hysterisk med sena kvällsmöten för mig hela veckan och sedan kalas på fredagen som avslut. Nu hoppas jag på en lugnare vecka!

Helgen sprang också iväg fort. Lördagen tillbringades med familjen L på Lek o buslandet i Göteborg. Det var ju Storasysters dag så hon fick välja aktivitet för dagen.

Igår var vi nere på sjön och åkte skridskor. Vi hade tänkt testa våra långfärdsskridskor men givetvis funkade dom inte på våra kängor så vi måste fixa ett annat spänne till dom. Det fick bli vanliga skridskor i stället och det gjorde inget för det blev några härliga timmar ute!

Någon fyller år idag, vem kan det va´?....

.... Jo Storasyster fyller år idag, hipp, hipp, hurra!!

Inte klokt, men nu är hon sju år, vår lilla prinsessa! Det firades med släktkalas igår.

Många fina paket!

Kladdkaka med hallon var det beställt.
Lillebror hade bakat den!

Idag blev det frukost på sängen med pannkakor och
oboj i födelsdedagskoppen!

Klart Morris skulle bära på ett paket!

Åh vad det luktar gott med pannkakor!

Efter frukosten ringde moster och kusinerna J och O och grattade på Skypen. De hade partyhattar på sig och sjöng. När de sjungit klart fick hon blåsa ut ett ljus som de höll i. Nu bär det av till Lek- och buslandet i Göteborg!

Vilken vecka!

Oj, oj, oj, vilken vecka det har varit. I måndags var det kvällsmöte på banken, tisdag och onsdag var det kvällsmöte på jobbet, igår stängde jag på jobbet och idag stänger jag också. Vi har varit som två "döa sillar" här, maken och jag. Men nu är veckan snart över som tur är.

I kväll blir det kalas för stora tjejen här hemma, tack och lov hämtar mamma och pappa barnen och åker hem hit så de kan hjälpa till att förbereda lite eftersom maken och jag kommer hem samtidigt som gästerna. Nej, nu hinner jag inte sitta här längre, det är massor med saker som ska fixas innan jobbet!

"Miometer" och hårskena

Japp, efter mycket funderande, räknande, klippande och ihoptejpande är de nu klara. Måttbanden från Mio alltså. Det blev nog lika pedagogiskt för mig själv som för barnen tillslut. Konstigt att det ska vara så svårt att räkna ut hur många dagar det är kvar innan vi åker. Men nu har jag klippt isär måttbanden tjugo gånger tror jag för att sedan få tejpa ihop dom igen. Men nu hänger de alltså där på kylskåpet.

Vi diskuterade lite om vem som skulle klippa vad, Storasyster kom fram till att en bra idé kunde vara att den som kommer ihåg det får klippa. Jag vet inte om Lillebror kommer att tycka att den här idén är lika bra när han upptäcker att hon alltid kommer komma ihåg det före honom. Jag tror att vi kommer behöva ändra klippreglerna lite







På tal om "dagar kvar", har ni sett Hellenius parodi på Fritidsresors reklamfilm? Jag tror i alla fall att det är Fritidsresor, det kan vara ett annat resebolag. Den med den danske skådespelaren som pratar om alla dagarna. Otroligt rolig, kan inte låta bli att skratta varje gång jag ser reklamen nu.


Jag tror inte att jag har visat hårskenan som jag gjorde till Storasyster inför nyårsaftonen. Små minijulgranskulor. Visst är den snygg!! Som vi brukar säga här i familjen, glitter och glamour har ingen dött av!!

Det var lite kul för jag tog två foton på Storasyster, ett med och ett utan blixt. Hon var först inte nöjd med att jag tog den här bilden så jag fick öppna upp båda bilderna i photoshop igen. Hon och jag resonerade lite fram och tillbaka vilken som var bäst. Jag tyckte att hon såg lite trött ut på ögonen på den andra bilden och efter att ha kollat en extra gång höll hon med. Lillebror som stod bredvid ville väl också säga något om det hela. Jag tror att hans tanke var att vara snäll mot henne. Hon ville ju från början ha den andra bilden och han uppfattar nog inte att hon byter till denna. Precis när hon säger att hon vill ha den säger han (om denna bilden) - Ja för den här ser det ju liksom ut som du är en kanin, när du har dina tänder så.

Inte uppskattat av Storasyster!!

Mössens julafton...

Igår var ju en lite tråkdag, jag gick här hemma och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Barnen var hos grannen och lekte och maken jobbade lite hemifrån. Efter att ha rensat tre lådor i köket, petat tänderna med tandtråd och allmänt hängt här hemma fick jag för mig att tag i en garderob uppe. Det är en liten brötgarderob där vi har några lådor med gamla barnkläder och en hel del kassar med andra kläder bland annat sommarkläderna till mig och barnen.

När jag får fram första kassen ser jag direkt att något inte stämmer, mycket riktigt, flera av kläderna är mössätna!!! Får lite panik, inte så mycket för klädernas skull utan för skräcken av att möta en mus. Maken får komma upp och kontrollera kassarna så de är musfria och sedan fick jag gå igenom dom.

Det mesta hade klarat sig bra, alla sommarkläderna verkar vara intakta, det var mest gamla kläder som blivit förstörda, men fy vad trött man blir!!

Inisade....

Jag tror inte ens att det ordet finns men vi är inte insnöade utan inisade. Regnet duggar ner utanför fönstret och vår lilla väg som leder ut till den stora vägen är rena rama isgatan.

Vi tog på oss regnkläder och gav oss ut på en liten promenad på förmiddagen men fy vad otäckt det är att gå när man bara glider omkring. Vi åkte i stort sett ner till järnvägsövergången på fötterna. Jag tror att barnen hann trilla fem gånger var innan vi kom ut på den lite större vägen. Att ta ut bilen är inte att tänka på. Förhoppningsvis töar det bort riktigt mycket till i kväll så vi kan köra och ställa bilen på andra sidan järnvägen. Jag öppnar på jobbet i morgon kl. 06.00 så då känns det bra att veta att man kan komma iväg till jobbet och inte bli stående i vår backe.

Den blivande 7-åringens önskelista

Kan ni fatta att vår lilla tjej fyller 7år om en vecka!!? Det är inte klokt!! Hur som helst så har vi bjudit till kalas och för er som blivit bjudna och kommer kanske det kan vara bra att få lite förslag på vad hon önskar sig. Det kanske är smart att skriva under "kommentarer" vad man tar så inte alla kommer med samma sak.

• Skidunderställ i rosa stl 122/128 (finns på Stadium)

• Skidstrumpor stl 28/30, 3-pack från H&M med Hello Kitty (finns i alla fall i citybutiken)

• Bikini stl 122/128 (är det enkel storlek så köp 122)

• Väckarklocka Hello Kitty (behöver inte vara avancerad, ska mest vara så hon ser om hon får gå upp eller inte på helgerna) (finns på Ur & Penn
  

• Träningskläder, svarta glansiga capribyxor, gärna något färgat linne

• Spargris, vit katt från Lagerhause

GRÖNMARKERAT ÄR UPPBOKAT!!

I övrigt gillar hon ju kläder, dock inte byxor som hon hatar!! Men gärna lite toppar att ha till skolan, lite bling, bling på har ju aldrig skadat!

Gamla saker blir som nya...

I augusti när vi var och fiskade kräftor, eller i alla fall försökte fiska kräftor vi fick ju tyvärr bara tre stackare. Hur som helst, då kom svägerskan J med smarriga bakverk. Hon hade lagt dom i en kakburk som vi hade hemma när jag var liten. Jag blev helt nostalgisk, nästa gång mamma och pappa var hos oss så hade de letat upp burkarna till mig. Kommer ni håg dessa? Visst är de fina?!....




...När vi sedan var och letade pjäxor i källaren hos mamma och pappa hittade jag den här brickan, då kom också barndomsminnena fram. Visst passar den bra som saftbricka, tänk på sommaren när man har en fin gammal duk på Grythyttanbordet, det kommer se förträffligt ut!!

Tulpanens dag...

...är det tydligen idag, tur man har Facebook så att man håller sig uppdaterad. Visst är det härligt att få sätta in en vacker bukett med tulpaner i ett nystädat hem!

Blodet droppar...

Igår blev en seg dag hemma. Lillebror piggnade till under dagen, troligtvis kom febern av en vaccinationsspruta som han fick på BVC i onsdags. Jag var däremot rätt trött, vi vaknade nämligen mitt i natten till fredagen av att Storasyster skrek - Mamma kom fort, det är blod överallt!!! Hon ropade verkligen med panik i rösten.

Jag kan säga att både maken och jag for upp på en millisekund. Vi hittar henne på den lilla toaletten på andra våning, där stod hon med blod högt och lågt. Det forsade ur näsan på henne. När vi förstod att det hela handlade om näsblod lugnade vi oss lite, men fy vad det kan komma mycket blod ur en sådan liten näsa!! Det tog rätt lång tid innan vi hade lyckats få stopp på det så mycket så vi kunde börja tvätta av henne och toaletten.

Det är rätt konstigt, vi använder inte den toaletten speciellt mycket, därför blir det alltid extra segt att städa den. Men tänkt vad lite blod kan göra skillnad, där satt jag klockan 01.30 med Storasyster i knät och tittade när maken städade hela handfatet så det glänste. Inget ont som inte har något gott med sig...

Sjukstugan Granbacken...

...ja så känns det lite just nu. Idag har Lillebror varit lite hängig. Det var så klart jag som stängde och han kom redan efter lunch och sa att han ville åka hem. Sedan fram på eftermiddagen när jag satt i en soffa i lekrummet och pratade med några barn kom han och lade sig hos mig, det händer heller aldrig. När vi kom hem visade det sig att han hade feber stackarn. Det blev lite filmjölk sedan däckade han i soffan.

Skam den som ger sig...

Pjäxorna som maken köpte häromdagen och som inte passade svågerns längdskidor lämnades tillbaka. Det visade sig då att affären även fått tillbaka ett par andra pjäxor. Dessa var rätt storlek till maken och rätt för att passa svågerns bindningar, ibland ska man ha lite tur!!

Idag bestämde vi oss i alla fall för att testa en runda med skidor. Vi gav oss av till kransmossen där det finns spår. När vi kom fram trodde vi först att spåren töat bort men det hade dom inte som tur var men vi var helt ensamma i spåren. Plusgrader och tö kanske inte lockade ut folk i spåret men det var ju rätt skönt för oss.

Barnen kämpade på bra och efter en timme i spåret hade vi kommit vår första kilometer och det var dags för fikapaus. Macka, kaffe och saft. Mysigt kanske ni tänker nu men det var det faktiskt inte för det började blåsa så det kändes mest kallt. Men efter fikat tog vi nya tag, barnen bestämde sig för att de orkade fortsätta på 5-kilometerspåret.

Båda barnen fick in riktig bra teknik och jag känner själv att jag hade en ängels tålamod med Lillebror i spåret. Men efter ytterligare en kilometer kände vi att nu går det inte längre, vi måste vända. Storasyster och jag låg lite före maken och lillebror så vi vände tillbaka till dom. När vi kom fram hade maken spänt fast lillebrors skidor på ryggsäcken och han gick bredvid. Han ville inte åka mer och orken var helt borta. Jaha, där är vi mitt i skogen 2km från bilen, det är rätt lång bit att gå för en trött femåring.

Det hela slutade med att jag tog honom på ryggen och med darriga ben skidade vi hemåt. Humöret blev genast på topp för Lillebror och jag fick upp värmen redan efter några meter. Ja man kan väl säga så här, när vi gör något i vår familj så gör vi det rejält! Nu har vi landat här hemma, två trötta barn i soffan, två trötta föräldrar vid datorn och en utslagen hund på mattan. Den lilla krabaten kämpade glatt på idag också!!

Tungt är bara förnamnet!!

Trött dag...

Igår bestämdes det att barnen skulle sova över hos familjen L så plötsligt var vi barnfria här hemma. Vi bjöd snabbt in makens syster och vännen F på lite mat. Vi testade en skaldjursrisotto som jag hittade på en blogg. Väldigt gott och lyxigt att sitta hemma med bara vuxna. Fast jag tror att vi alla tyckte att det var lite tomt utan barnen, vi sex brukar vara som en storfamilj och nu fattades det två.

Det blev i alla fall en jättetrevlig kväll och natt. Efter den goda risotton och chokladmoussen körde vi sällskapsspel och vin till långt in på småtimmarna. Vi är lyckliga som har så fina vänner...

Och julen varar ända till påska!!

Idag har vi städat bort julen, man kan nog säga att vi borde ha gjort det redan för en vecka sedan. I alla fall granen, fy sjutton vad den barrade. Den var nästan barrfri när den kom ut!!

Maken blir alltid lite stressad/irriterad när vi ska göra något sådant här tillsammans. Jag tyckte att det var väl bara att bära ut eländet och började lyfta i den. Men då påpekade han lite surt att det satt en stjärna kvar i toppen och att vi skulle inte göra som förra året, bara ställa ut den med fot och allt. Förra året var jag nämligen själv hemma när granen skulle ut så jag tog den med hela foten och ställde lite fint i snön vid veranda dörren. Jag tyckte att det blev fint med en utomhus gran men tydligen tyckte inte maken det.

Nej i år skulle vi göra det riktigt, maken gick och hämtade handskar till sig själv och började skruva av foten. Han bad mig hålla i granen under tiden, vilket jag också gjorde. Men efter en stund blev det lite sticksit så jag höll lite försiktigt i en gren istället för i stammen. När jag stod där och höll i den här lilla grenen, som för övrigt var helt torr och barrfri, blev jag så där fnittrig. Ni vet så där fnittrig som man bara blir om man vet att det inte passar så bra just då att skratta. Jag fick en inre bild av hur hela granen trillade och jag stod där och höll i den här lilla torra grenen som ju vid minsta motstånd skulle gå sönder och hur arg maken skulle bli när han fick hela granen över sig.

Men allt fortlöpte som det skulle, granen kom ut, och det var ett hav av barr på hela golvet. Storasyster erbjöd sig villigt att dammsuga upp allt. Jättebra tänkte jag men det gjorde inte maken, tydligen skulle man sopa upp allt först. Ibland är han verkligen så där storebrorsduktig min make. Ja det var ju bara att lyda, nu är i alla fall de flesta av barren uppsopade och damsugna men några lär vi väl hitta fram i påsk...

Skidtur.....eller inte...

Igår var vi hemma hos mor och far och gjorde ett röj bland gamla barnskidor. Vi hade redan fått låna ett par av familjen B som passade Storasyster men nu hittade vi även mina/syrrans gamla träskidor som passade Lillebror.

Svågern har varit på gång att åka Vasaloppet några gånger och har sitt skidkit stående hos mamma och pappa. Maken skulle låna detta så det skulle vi också hämta när vi var där. Skidorna och stavarna hittade vi utan problem men pjäxorna kan vi bara inte hitta. Vi letade överallt utan resultat. Idag bestämde vi oss för att åka ner till Knalleland så maken kunde investera i ett par egna pjäxor. Utbudet var i stort sett lika med noll. Tillslut hittade han ett par som var en halvstorlek för stora men det fick gå.

Vi åkte hem och tog på oss skidkläder och bestämde oss för att testa lite på sjön. Någon har tydligen skottat upp en bana som man kan åka skidor på. Storasyster, Morris och jag går ner först, när vi kånkat ner alla grejer upptäcker vi att sjön är helt sörjig, det går inte alls att åka några skidor där. Vi pulsar då tillbaka hem igen, jag började då känna mig lite irriterad. Det kändes som vi aldrig skulle komma ut på dom där jäkla skidorna. Men maken var positiv så vi packade in oss i bilen och körde upp till Gif-stugan, som faktiskt bara ligger en bit bort här och som har fina spår.

Vi plockar ur alla skidor ur bilen och spänner på barnen deras utrustning. Jag känner att jag verkligen inte är någon kung på längdskidor, jag kom inte ens ihåg vilket håll man skulle hålla stavarna. Jo givetvis fattade jag vilket som skulle vara upp och ner men skulle den lilla "proppen" nertill vara framåt eller bakåt?!

Jag kanske ska tillägga att visst har jag åkt längdskidor som barn men som vuxen lärde jag mig under tiden jag åkte tjejvasan.

När jag väl fått på mig mina skidor och stavar fick jag vänta på maken, barnen var redan på väg upp för en backe lite längre bort, jag blev lite stressad av att jag inte visste hur lång bana de var inne på. Maken höll på och kämpade ganska länge utan att kunna få på sig sina skidor, tillslut kom han till mig och jag försökte också få knäppet att stämma. Efter att ha fipplat ganska länge fick vi ge upp, jag fick åka efter barnen som bara hade kommit in på ett litet minikort spår. Vi åkte i alla fall runt lite, barnen och jag. De tyckte att det var jättekul, till och med Lillebror kämpade på och var munter hela tiden!!

Under tiden hade maken pratat med lite mer skidvana människor, det visade sig att det fanns två system till skidbindningar. Makens pjäxor hörde till det ena och svågerns skidor till det andra. Liiiiiiite surt!! Men maken gav inte upp, han bad att få låna mina skidor, så jag knäppte av dom och han försöker trycka fast foten samtidigt som han på något sätt lyckas få fart på skidan så den far iväg flera meter fram. Jag kände att det var skönt att vi var ensamma för vi framstod nog som riktiga stadsmänniskor som aldrig hade sett skidor förut. Givetvis var mina skidor också fel för hans pjäxor så idag har jag och barnen åkt skidor medan maken gått lite i sina nya pjäxor. Det konstiga var att när vi åkte hem var det maken som var svettigast, det var väl frustrationen som kom ut...

Frustrerad make, - det ska gå!!
(och som den stöttande fru jag är, tar jag fram kameran
och tänker på ett blogginlägg)

Tjohej där åkte skidan iväg!!...

... och tjohej, där åkte barnen iväg!!

Sköna dagar i snön...

Igår tog vi och packade ner skridskorna och åkte till Kransmossen där de hade spolat isbana. Det är lite tråkigt att vi inte kan åka på sjön i år men snön är alldeles för djup.

Storasyster älskar att åka skridskor, hon kör på, trillar upp igen och kör vidare. Lillebror däremot har inte någon kämparglöd överhuvudtaget, vilket gör mig tokig!! Igår försökte jag ändå vara väldigt pedagogisk, jag försökte med att vi var Mario och Luigi på en isbana. Ja för er som inte lever i Wii-världen så kanske jag ska förklara att Mario och Luigi är gubbar på tv-spelet.

Men icke att Lillebror tyckte att det blev roligare för det. Han kan också åka men det är lite som med cyklingen att det går för långsamt så han trillar hela tiden, efter ett tag gör han sig till och bara lägger sig ner hela tiden vilket gör mig ännu tokigare. Det blev en härlig dag trots vår tjuriga son. Till hans försvar var han nog rätt trött, för när vi kom hem sov han i flera timmar.

en glad isprinsessa!!

Lite mer pyssel...

Jag måste säga att det är underbart att ha ett helt pysselhus. När man inte kan, vill eller orkar pyssla mer så kan man bara lämna allt och stänga dörren bakom sig. Storasyster älskar att vara där också, mycket beror nog på att hon får låna alla mina grejer. När vi är där ute vill jag greja med mitt och då är enklaste sättet att få göra det genom att tillåta henne låna mina saker.

Även Lillebror kan hålla sig sysselsatt ganska länge, med något så kreativt som att stå på huvudet i en fåtölj som numera står där. Han övar lite på sitt rekord, "huvudstående i fåtöljrekordet" alltså. Det enda vi behöver göra är att med jämna mellanrum kolla om han ser röd ut i ansiktet.

Här kommer i alla fall lite foton på vad jag har gjorde mellan spyattackerna innan jul. När sjukdomarna sätter stopp för shopping får man ju knåpa i hop några julklappar själv.

Jag sydde två snygga förkläden,
ett till maken och ett till vännen M
som alltid får slava vid spisen när vi har fest.

Sedan sydde jag även ett till mig själv,
man vill ju se lite ärtig ut i köket!!

Inbjudningar till nyår med snöflingor
sockrade enligt Ernst modell!

Hjärngympa...

Chefens man gör alltid en nedräkning till deras Thailandssemester med hjälp av Miomöblers måttband. Igår när jag och barnen var där för att byta en tallrik passade jag på att ta några band så vi också skulle kunna göra så.

Först tänkte jag att jag klipper tre band, en för varje månad. 31cm för januari, 28 för februari och 25cm för mars, eftersom vi åker den 25:e.

När jag hade gjort det tänkte jag att det kanske är roligare om man räknar ner till noll istället. Jag började genast fundera och klippa om lite i banden, plötsligt inser jag att jag tänker helt fel. Jag tänkte att den högsta siffran var i mars men det skulle ju vara helt tvärtom. Försökte få maken att hjälpa mig att räkna ut hur många dagar det var kvar men han bara suckade åt mitt projekt. Han tyckte att jag skulle gör en lång rad bara men då missar man ju det pedagogiska med månaderna. Dessutom tyckte jag att det kändes bra med lite delmål. Hur som helst fick jag klippa och tejpa, räkna, klippa och tejpa. Tillslut var jag så trött så jag lämnade allt på köksbordet.

I morse när jag kom upp började jag om igen och har nog fått ordning på det hela men då kom jag på att man kanske skulle ha en lång rad också! För då har man två saker som ska klippas varje dag och det blir så där fantastiskt rättvist som våra barn älskar. Jag får se om svägerskan kan svänga förbi Mio på väg hem från jobbet och skaffa fler måttband...

Hur svårt kan det vara??...

I flera år har vi sagt att det vore kul att spara menyerna från nyår och sätta dom i en mapp. Nu tänkte jag äntligen ta tag i detta, jag tänkte att man även kunde sätta in recepten så man kan titta tillbaka på dessa. Men det här projektet var lättare sagt än gjort, hjälp vad dåligt minne man har!
Vi kan inte ens komma på hela 2009 års meny.

Nu har jag lyckats få fram delar ur de olika menyerna med hjälp av foton och vännerna som varit med. Även min mamma har hjälpt mig lösa vissa gåtor då vi ibland gjort samma mat som dom. Tyvärr finns det fortfarande många luckor kvar att fylla så sökandet fortsätter!!

Pulka och korvgrillning...

Våra ögon börjar bli fyrkantiga av allt Wii-spelande. Det är ju lite hopplöst när hela familjen tycker att det är lika kul att spela, mycket svårare att dra gränser för hur mycket barnen ska få spela. Igår tog vi oss i alla fall i kragen och gav oss ut i pulkabacken tillsammans med familjen L. Det blev några härliga timmar ute i snön med korvgrillning!!

Nyår!

Ja då har vi firat in 2011. Vi är ett gäng på tio vuxna och åtta barn som alltid firar ihop. Varje år fixar vi en god trerättersmeny tillsammans. I år bestod den av en skaldjurssallad till förrätt, halstrad rimmad torsk med potatispuré, fänkålsskum och en ljummen sallad till huvudrätt och som dessert blev det vaniljsufflé med chokladsås smaksatt med chilli. Varmrätten blev fantastiskt god, jag är alltid lite tveksam när det står att det ska vara fänkål i ett recept men det blev helt otroligt gott! Sufflén blev ok men tyvärr hade chokladsåsen en lite bränd smak.

I år hann vi med hela menyn innan tolvslaget. När det nya året hade skålats in ute i trädgården så fortsatte festen med de obligatoriska sällskapsspelen. I år körde vi hårt med "Oooga chacka", ett sångspel där det ena laget sjunger början på en låt och det andra ska fortsätta strofen. Riktigt kul spel och mycket svårare än man tror, dessutom var vi benhårda på att strofen skulle sjungas ordagrant. Det blev en lyckad kväll med fina vänner som faktiskt höll på till 04-tiden på morgonen, ja för de flesta av oss i alla fall, vissa (läs maken) somnade redan vid 01.00

Åtta av gästerna stannade över natt så idag har vi fortfarande haft fullt hus, men det har varit en mysig dag med pulkaåkning och soffhäng. Nu har vi ätit den obligatoriska pizzan som hör till nyårsdagen.

Här kommer lite foton, dock i fel ordning men det får ni stå ut med...

Barnens dessert! Bananhund med chokladstjärnor
serverades med vaniljglass

Barnbordet dukades av Storasyster, hon är lika petig som jag.
Barnen hade gjort marsmallowsraketer

Partyanimals!

Fullt ös i köket!