Idag har vi städat bort julen, man kan nog säga att vi borde ha gjort det redan för en vecka sedan. I alla fall granen, fy sjutton vad den barrade. Den var nästan barrfri när den kom ut!!
Maken blir alltid lite stressad/irriterad när vi ska göra något sådant här tillsammans. Jag tyckte att det var väl bara att bära ut eländet och började lyfta i den. Men då påpekade han lite surt att det satt en stjärna kvar i toppen och att vi skulle inte göra som förra året, bara ställa ut den med fot och allt. Förra året var jag nämligen själv hemma när granen skulle ut så jag tog den med hela foten och ställde lite fint i snön vid veranda dörren. Jag tyckte att det blev fint med en utomhus gran men tydligen tyckte inte maken det.
Nej i år skulle vi göra det riktigt, maken gick och hämtade handskar till sig själv och började skruva av foten. Han bad mig hålla i granen under tiden, vilket jag också gjorde. Men efter en stund blev det lite sticksit så jag höll lite försiktigt i en gren istället för i stammen. När jag stod där och höll i den här lilla grenen, som för övrigt var helt torr och barrfri, blev jag så där fnittrig. Ni vet så där fnittrig som man bara blir om man vet att det inte passar så bra just då att skratta. Jag fick en inre bild av hur hela granen trillade och jag stod där och höll i den här lilla torra grenen som ju vid minsta motstånd skulle gå sönder och hur arg maken skulle bli när han fick hela granen över sig.
Men allt fortlöpte som det skulle, granen kom ut, och det var ett hav av barr på hela golvet. Storasyster erbjöd sig villigt att dammsuga upp allt. Jättebra tänkte jag men det gjorde inte maken, tydligen skulle man sopa upp allt först. Ibland är han verkligen så där storebrorsduktig min make. Ja det var ju bara att lyda, nu är i alla fall de flesta av barren uppsopade och damsugna men några lär vi väl hitta fram i påsk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar