Storasyster älskar att åka skridskor, hon kör på, trillar upp igen och kör vidare. Lillebror däremot har inte någon kämparglöd överhuvudtaget, vilket gör mig tokig!! Igår försökte jag ändå vara väldigt pedagogisk, jag försökte med att vi var Mario och Luigi på en isbana. Ja för er som inte lever i Wii-världen så kanske jag ska förklara att Mario och Luigi är gubbar på tv-spelet.
Men icke att Lillebror tyckte att det blev roligare för det. Han kan också åka men det är lite som med cyklingen att det går för långsamt så han trillar hela tiden, efter ett tag gör han sig till och bara lägger sig ner hela tiden vilket gör mig ännu tokigare. Det blev en härlig dag trots vår tjuriga son. Till hans försvar var han nog rätt trött, för när vi kom hem sov han i flera timmar.
en glad isprinsessa!!
Åh vad jag känner igen det där! Tyvärr så var det så även sista vintern vi var hemma och då var J 7 år. Allt var bara dåligt: skridskorna klämde, han var för varm i hjälmen, vantarna var för kalla...Grrrr. De har vissa likheter våra söner. Kan dock inte känna igen dessa egenskaper hos mig själv, kan du?
SvaraRaderaSys