Livat på Granbacken...

Igår när vi var här hemma kommer Lillebror plötsligt inrusande och skriker att Storasyster har fastnat i repet. Jag som precis kommit ut från toa springer ut med brallorna vid knäna, det hördes på Lillebror att det var allvar.

Vi har ett rep hängande som en lian i en ek som står bredvid gungställningen. Barnen brukar klättra upp i gungställningen och hoppa med lianen därifrån. Detta brukar i och för sig resultera i att de åker rakt in i eken men det verkar inte bekymra dom så mycket.

När jag kommer ut hänger Storasyster, gallskrikande, med repet runt ena låret, hon hänger upp och ner och försöker hålla sin egen tyngd. Hon hade på något sätt snurrat repet runt låret men det hade blivit som en ögla som av hennes tyngd dragits åt stenhårt.

Jag får upp henne så hon ligger på min ena axel, då drog inte repet åt längre. Problemet var att hon behövde komma upp 20cm till för att jag skulle kunna lossa det. Jag står där på tå med en skrikande unge på axeln och vet inte hur jag ska få bort henne. Jag hade behövt lägga henne på huvudet för att få repet till att inte sträcka men jag kunde ju inte gärna ha henne där, då hade jag aldrig kunnat få upp knuten.

Man hinner fundera på många olika förslag på bara några sekunder, är grannarna hemma?? Vem kan Lillebror springa in och ringa?? Kan han behålla lugnet och faktiskt ringa någon??

Tillslut klättrade jag upp i gungställningen, jag tror faktiskt att det var Storasysters förslag, där kunde hon sitta längst upp och jag kunde få bort snaran om benet. Samtidigt som jag sitter där och drar i repet sitter en chockad Lillebror bredvid och upprepar som ett mantra -Det här gör vi aldrig om, det här gör vi aldrig om...

Jag sa aldrig att dom inte fick göra om det, vi borde däremot köpa en riktig lian så de kan göra om det, fast utan riska att fastna!