...eller kanske ska man kalla det målarfrissa. Jag har ju en förkärlek för lurviga hundar och ännu en gång har jag skaffat en med svår päls. Om Hampus päls var jobbig är det inget mot vad Morris är. Har man dessutom inte tid och ork att tova hund efter flera timmars målning blir det genast en liten lovikavante. Idag fanns ingen ork till målning så då kom saxen och borstarna fram och vi fick en ny liten hund. Nu är han verkligen len som silke i pälsen och jag har försökt så gott jag kan att få det någorlunda jämnt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar