Visst vet man att man ska uppskatta det man har, ta till vara på dagen men i vardagsstressen glömmer man ibland det. Men så plötsligt händer något, något som förändrar livet. Kanske inte så mycket för en själv som för någon annan.
Man önskar att det fanns saker man kunde göra, om det så bara handlar om att hålla om trötta axlar eller klappa en ledsen barnkind. Ibland går det inte, ibland är avståndet för långt. Jag sänder här all vår kärlek från min familj till ER som jag vet just nu behöver det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar