Igår hade jag fixat räkor till fredagsmyset, det är ju så gott och med frallor till barnen så är det ett godkänt alternativ till tacos, som annars är deras favorit.
Maken kommer hem och vi ska sätta oss och äta, plötsligt börjar han klaga på magsmärtor. Storasyster hade ju också magont för någon dag sedan så först trodde vi att det kunde vara det. Efter ett tag blev smärtorna bara värre och värre, tillslut sa jag till honom att ringa sjukvårdsrådgivningen. Dom tyckte att han skulle åka upp till akuten.
Jag hade precis lagt barnen i vår säng, vi skulle ligga där och titta på Let´s dance. Jag fick snabbt tag i faster J som kastade sig i bilen och körde hit. Samtidigt kastade vi oss iväg till akuten. Barnen var ok med att vi åkte ifrån dom och att de skulle få vara själva en stund innan faster J kom. Det kändes väl inte helt bra att lämna dom själva så sent på kvällen men nu hade maken så ont att jag verkligen kände att det var enda alternativet.
Jag förklarade för barnen att pappa har ont i magen men att det var inget farligt, han skulle bara till doktorn och få lite medicin. Jag ville ju inte skrämma upp dem innan jag åkte. De hade fattat galoppen för när faster J kom så berättade dom för henne att pappa ska ju inte dö. Nej, svarar J och skulle vara ännu mer pedagogisk. Hon förklarade då att det är ju som om man bryter benet, då måste man ju till doktorn och gipsa. -Va, ska pappa gipsas!?! undrade Lillebror förvirrat då.
Hur som helst, vi satt där i bilen och jag försökte köra så fort som möjligt utan att bli av med körkortet i en eventuell poliskontroll. När vi satt där i bilen och maken hade fruktansvärda magsmärtor började jag fundera, tänk om det var något allvarligt! Är det här dagen och klockslaget som kommer förändra hela vårt liv??
Jag svängde upp utanför akuten och släppte av maken där, sedan åkte jag och parkerade. Är det inte helt otroligt, parkeringsautomaten på akutens parkering tar inte vanliga betalkort!! De tar mynt eller bensinkort. Jag tycker att det är helt otroligt dåligt, när man kommer till akuten är parkeringsböter det sista man vill behöva oroa sig för!!
När jag kommer in på akuten sitter maken och väntar på sin tur, helt smärtfri. Inte ett enda anfall till fick han under hela besöket. Det togs lite prover som alla var bra. Det enda de funderade på om det kunde vara är gallsten. Tack och lov var det jättelugnt på akuten igår så hans ärende gick förhållandevis fort, efter bara någon dryg timme var vi därifrån.
Idag blir det röntgen för att se om de hittar någon gallsten. Smärtorna är i alla fall borta och det känns ju skönt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar