Hund till salu!

...faktiskt var han helt gratis igår. Dagen började så bra, jag hade städat redan i onsdags så vi kunde bara slappa innan jobbet igår. Jag har haft väldigt ont i ryggen i veckan så därför var det extra skönt att ta det lite lugnt. En timme innan vi skulle börja tog jag med Morris ut på promenad. Först hade jag bara tänkt gå på vägen men han började vika av mot sjön och jag tänkte att vi lika gärna kunde gå en runda där. Det är ju trots allt inte så långt kvar innan isen försvinner så lika bra att passa på.

Jag har varit nere på isen med honom dagligen nu i flera veckor, det är ju underbart att se honom springa fritt på denna jätteyta. Dessutom har vi övat inkallning. Han har blivit jätteduktig och jag har blivit duktig på att alltid ha med mig godis.

Igår när vi då var på väg tillbaka springer han fram till ett hus som ligger precis vid sjön. De hade en snickare där som höll på i en liten friggebod. Snickaren hade en hund som skällde hela tiden så jag gick efter Morris för att ta med honom bort därifrån. När jag kommer fram hejar snickaren och påpekar för mig att Morris nog inte tyckte att han skulle vara i det här huset. Det visar sig då att det skällande ljudet inte alls kom från hans hund, han hade nämligen inte någon. Nej, det var ju min skrutthund som stod där och morskade upp sig. Jag lockade på Morris och sa att vi skulle gå vidare.

Tror ni att han följde med mig?? Nej då, jag gjorde allt!!! Först gjorde jag allt rätt, lockade med glad röst, lockade med godis, sprang som en tok och var glad och roligt. Men icke att den hunden följde med mig. Då försökte jag med att bara gå och ignorera hans busighet. Ja det gjorde ju inte direkt susen det heller. Jag försökte att gömma mig bakom ett hus för att han inte skulle se mig och bli rädd och leta upp mig. Jag smög runt huset och stod och tittade, då faktiskt hade han börjat gå efter mig, trodde jag. När jag stod där som ett fån och smög runt knuten visade det sig att han inte alls var efter mig, han var och nosade nere vid sjön igen och struntade totalt i vad jag höll på med.

Sedan var vi tillbaka en stund utanför snickaren, jag arg som ett bi. Jag skrek många fula ord till hunden men han verkade inte ta åt sig för han sprang så glatt och skällde och busade. Svettig, vansinnig, superstressad över att jag skulle börja jobba snart och med ond rygg sprang jag runt på isen och jagade den förb.......e hunden. Man blir ju helt skogstokig när han står två meter ifrån en men man vet att man kan inte ta honom.

40 minuter senare lyckades jag fånga in honom. Jag var arg så jag skakade i hela kroppen. Morris hängde i kopplet bredvid mig när vi rusade hem. Väl hemma åkte han in i hallen fortare än kvickt och sedan fick han sitta bakom kompostgaller på sin kudde medan jag packade ner allt Lillebror och jag skulle ha med sig. När vi sedan åkte tog jag bort gallret så han fick vara på sin vanliga plats i hallen. Han sa inte ett pip när vi lämnade honom, jag tror att han anade att jag var liiiiiiiiiite arg på honom. I vanligt fall brukar han pipa som en tok och hänga runt benen på oss.

Ja efter denna runda kunde jag betalat för att bli av med honom men som tur är för honom så är han världens goaste hund så idag är han förlåten!!

Bushund!!