Nyårsfunderingar och dukningar

Jaha, då har redan ett år gått, tänk vad fort det springer iväg. Förra året hade jag precis slutat på mitt gamla jobb, det var jobbigt och ett stort steg att ta efter 10 år i samma arbetslag. Men det har varit ett bra år. Vi, våra nära och kära har fått vara friska. Jag och maken har tillsammans med våra goa ungar fått vara lyckliga ihop. Nu väntar ett nytt år med nya händelser i vårt liv.

I väntan på det nya året kommer lite foton på det jag tycker är roligast med festförberedelserna, nämligen dukningen...

2007/2008

2008/2009

Årets upplaga

En hektisk julafton

När man ska fira jul får man välja på två saker, vara hemma och slippa flänga runt men då fixa med mat. Eller att flänga runt och slippa ha hand om maten. Vi väljer det senare alternativet.

Givetvis vaknade vi väldigt tidigt på julaftonen, Maken försökte få barnen att sova lite till men Lillebror sa - Men pappa du vet väl att det är julafton! Och det kunde vi ju inte förneka så vi gick upp för att se om tomten varit hos oss under natten och lagt något i julstrumporna.


Efter att ha tittat på julkalendern, ätit frukost bestående av nybakat bröd och hemmagjord risgrynsgröt tog barnen på sig sina finkläder. Det har varit en lång väntan på att få ha på sig dessa kläder då de inhandlades redan i slutet av november.

Den tidiga morgonen tog ut sin rätt och fram på förmiddagen slocknade Lillebror i soffan. Ingen fara tänkte vi, då kan vi göra oss i ordning i lugn och ro. Precis när vi plockat i hop allt och alla och skulle väcka Lillebror ser vi att han har kissat på sig i sömnen. Hela han var blöt och hela soffan!! Då blev mamma lite trött igen...

Plötsligt hade vi inte lika god tid på oss. Maken tog hand om soffan och Lillebror medans jag rotade runt i garderoberna för att hitta något annat som han kunde ha på sig. Det var inte helt lätt för jag hade precis rensat garderoben och gett alla skjortor till Lillebrors kompis. Tack och lov att man fått ärva från kusinerna för jag hittade ett par finbyxor och sedan fick han ta en lite för liten skjorta. Några djupa andetag och ett inre samtal om att det inte spelar någon roll och sedan var vi på G igen.

Det blev en bra jul men en sorglig. Det som fattades var ju inte att Lillebror inte var rätt klädd. Det som fattades var en hel familj, som var i Goa och firade jul utan oss!

Tomten hittade oss fast vi var hos farmor och farfar!

Vem behöver finkläder?!

Grötkväll

Varje år har vi grötkväll här hemma några dagar före jul. Då kommer mamma, pappa, svärmor, svärfar och svägerskan hit. Det är en tradition jag har haft nästan ända sedan jag flyttade hemifrån. Det är roligt att att göra julfint för fler än bara familjen.

I år var det nästan en magisk kväll. Jag ägnade hela eftermiddagen till att baka bröd och lussekatter. Huset var välstädat, barnen satt tysta och tittade på tv, julmusiken var igång och det doftade nybakat i hela huset. Jag tände massa ljus inne och utanför var det mörkt och 10 minusgrader. När jag skulle tända ljusen i lyktorna ute dalade snöflingorna sakta ner. Jag blir lycklig i själen!

Framtida yrke: förhandlare?

Jag har alltid tyckt om snöglober, ni vet en glasbubbla med en liten figur i och när man skakar på den snöar det i den. För ca 10 år sedan hittade jag en jättegullig sådan som jag har varit väldigt rädd om.

Den här globen har inte bara fascinerat mig utan även barnen och jag har varit ganska hård på att dom inte får leka med den.

Häromdagen var Lillebror i vardagsrummet, plötsligt hördes en jättekrasch, efter det kom det ett ännu högre skrik. När jag kommer in i rummet står han där vid fönstret i en hög av glas och glitter. Tårarna sprutar och han är rätt hysterisk. Han försökte att förklara mellan hulkningarna att han bara skulle ställa tillbaka den.

Gjort är ju gjort så det var inte så mycket att bli arg över, jag förstod att det inte var med mening som den hade gått sönder men jag ville ändå att han skulle säga förlåt till mig.

Men det var lättare sagt än gjort att få honom att säga förlåt. Han skrek och skrek, men efter ett tag började han fundera. Tillslut säger han att han inte tycker om det ordet, han ville hellre rimma på det!!

Pust, stånk och julefrid

Det är verkligen jobbigt det här med att ha julfrid. Jag försöker att hålla det städat för att slippa tänka på det och bara kunna njuta men samtidigt kommer jag på nya pynt som jag vill göra och då skräpar jag ner igen.

Det är tur man är kvinna och kan göra två saker samtidigt för idag när jag stod med huvudet upp och ner och blåste håret passade jag på att skrubba nere på toalettstolen samtidigt. Det sparar ju fantastiskt mycket tid!

Idag har jag kombinerat städningen med att springa ut och försöka samla mossa. In igen, ner med mossan i badkaret för upptining, fortsätta med städningen, fixa lite med mossan, städa lite mer (det blir väldigt smutsigt att tina upp mossa inomhus).

Hur som helst kände jag mig väldigt nöjd med all mosspyssel tills maken kom in och sa - Den här jäkla mossan gör ju att det luktar sunkig skog här inne. Karlar, dom förstår sig inte på inredning!!

Veckans mössor!

Det känns nästan som jag kan ha en rubrik med "veckans mössor". Men häromdagen var jag i en tygaffär och sprang på dessa underbara velourtyger. Jag var ju bara tvungen att sy två nya mössor till barnen.

Pysselhelg!

Helgen har gått i pysslets tecken. Jag har verkligen fått gjort mycket, här kommer lite bilder...

Årets pepparkakshus

julkort beställda av mamma

Presenter till fröknarna
(det går att stämpla även till ljus)

Världens bästa kusiner!

Idag satt barnen och lyssnade på Alfons Åberg. En saga handlar om Alfons och hans kusiner, de tycker att han är för liten och han får inte vara med och leka. Då säger Storasyster - Det är tur att våra kusiner O och J inte säger så till oss!

Och visst är det tur att vi har världens bästa kusiner!!

Måns Zelmerlöv dansar för mig!!

Sitter i köket och slappar framför datorn när Lillebror kommer ner i köket klädd som en liten muskulös pirat, Storasyster har tagit på sig danskläder, tiara och fe-spö.


Det är ju så underbart att sitta och tjuvlyssna, de har dansuppvisning. Det hela går ut på att först ska en av dom presentera den andra. Det är två olika presentationer och det är den som blir presenterad som bestämmer vad som ska sägas.


Lillebror: mina damer och herrar, nu är det dags för prinsessan M!


Storasyster: mina damer och herrar, nu är det dags för hemska M!


Första dansen bestämde Storasyster, då var det Amy Dimond som sjöng. Hon började med att komma in och göra några fina graciösa rörelser. Sedan på en given signal skulle Lillebror och killarna komma in. Killarna är då Lillebror, Måns Zelmerlöv, Ulrik och Love (de sista har tydligen varit med i lilla melodifestivalen). Det var stränga regler över hur killarna skulle dansa, de fick INTE dansa hårdrock.


Andra dansen fick Lillebror bestämma, då fick Måns Zelmerlöv både sjunga och dansa. Då blev det lite coolare dans.


Tredje dansen fick Storasyster bestämma igen. När det var dags för killarna att göra entré kommer Lillebror in och mitt i Lilli och Sussies låt klämmer han i med - god jul önskar vi er alla. Ni kanske förstår att det inte var populärt hos Storasyster.

Pepparkaksbak enligt tradition

När jag var liten vände vi på bordet i köket när vi bakade pepparkakor, varför vet jag inte riktigt men så var det. Syrran och jag hade förkläden och sjaletter. Det var speciellt för det hade vi aldrig annars när vi bakade. Mormor brukade komma och hjälpa oss och mamma stod vid bänken och bakade med den stora kaveln.

Igår var det jag som stod vid bänken med stora kaveln medans barnen satt vid bordet och tryckte ut småpepparkakor.

Jag tycker om traditioner, det har alltid varit viktigt för mig och nu vill jag att barnen ska få fina minnen att föra vidare till nästa generation.

Jag hade valt ett grismått och ett bockmått som jag tror har varit mormors, de var så skeva att det nästan inte gick att trycka ut pepparkakorna. Efter ett tag tröttnade jag och tänkte att jag byter till ett nyare grismått. Då upptäcker jag att mormors gris är ju mycket finare, den hade fyra små fötter, bocken var också mycket finare med långt horn. De moderna grisarna har bara två klumpfötter och bockarna ett litet horn.

Det är ju inte klokt, det moderna samhället går ut på att allt ska gå fort, pepparkaksdegen ska köpas färdig och sedan ska baket gå undan med fart. Det var som maken sa när vi pratade om det här, att det nästan är prestige hos unga att ha för mycket att göra, är man stressad är man lyckad.

Jag är stolt över att mina barn får vara med och göra egen deg och att de i lugn och ro får trycka ut så många pepparkakor de vill. I det här huset låter vi julmusiken flöda och ge oss lite inre lugn!

Pepparkakor på mormors vis

Härmed vill jag meddela alla vi känner...

Idag när jag lämnade Lillebror på dagis satt Storasyster kvar i bilen. Precis när vi kom fram till dörren så kom hela gruppen ut så jag passade på att prata lite med en vikarie som brukar jobba både hos Lillebrors, Storasysters och min förskola. Detta såg Storasyster.

När jag kom tillbaka till bilen frågade hon vad jag hade sagt till vikarien. Jag berättade att vi hade pratat om hur läget var och att vi skulle ses på tisdag.

Då säger Storasyster : Men berättade du inte att jag har tappat fyra tänder?!! Det måste vi ju säga till alla som vi känner!!

Därför vill jag nu härmed meddela till alla vi känner att Storasyster tappat fyra tänder!!

Lillebror & en tandlös Storasyster

Lycka är ...

Storasyster går på barndans. Varje jul avslutas terminen med en stor dansshow på Sagateatern här i Borås. Då får alla grupper som tränar på dansstudion göra ett nummer och så även de lite yngre barnen. Det är väldigt fint gjort och alla shownumren följer ett tema. I år hette showen "Legender".

Klockan 14.15 lämnade jag in en lite nervös tjej, klädd i vita tights och vitt linne. Sedan var det bara att vänta. Klockan 15.00 drog showen igång.

Efter att ha tittat på sju nummer var det äntligen dags, nu var det Storasysters tur. Till tonerna av Elvis vickade hon på rumpan och gjorde fina handrörelser, snurrade och hoppade. Jag trodde att jag skulle spricka av stolthet, hon var så duktig! Tårarna rann samtidigt som jag inte kunde låta bli att skratta åt dessa fina små flickor med putande små magar!

Konstigt egentligen, vi såg så många fina duktiga barn under kvällen men ändå var vår flicka bäst!!

Lycka är att se sin fina flicka stråla på en stor scen inför stor publik!

En cool Elvis-tjej med tightsen bak och fram!

Torsdagsstädning

På torsdagar slutar jag klockan 13.00. Det känns som en given dag att städa huset på, så att det är fint till helgen. Jag tycker verkligen att det är tråkigt att städa. En dag frågade maken om jag var ledsen. Jag kom fram till att jag blir smått deprimerad av hushållsarbete. Maken gick genast i försvar, vilket han inte behövde för jag svarade ju bara på hans fråga.

Hur som helst så känns det knäppt att vänta med städningen till maken är hemma vi 18-tiden. Men samtidigt, varför ska jag städa helt ensam??

Sagt och gjort, när vi kom hem en torsdag så skickade jag upp barnen med varsin trasa och en hink vatten. Dom fick hårda förmaningar om att trasorna ska vridas ur ordentligt, det får inte droppa. Deras uppgift blev vårt sovrum dvs skrivbordet och nattduksborden och deras egna sovrum. Jag skulle ta undervåningen så länge. När vi var klara lovade jag städfika.

Barnen tog hinken och släpade upp den för trappan. När de hade tagit varsitt nattduksbord började Lillebror tröttna. Efter lite hot om att inte få något fika (jag är inte pedagog på min fritid) fortsatte han en stund till. Efter ytterligare en liten stund hör jag Storasyster skälla på honom för att han inte hjälper till. Hon håller tappert på att torka skrivbordet medans Lillebror läser en bok.

Efter en del gnäll och hot blev det tillslut städfika för alla, men vi sparade ingen bulle till pappan för han hade ju faktiskt inte varit med. Så nu har vi en ny tordsagstradition!

Hmm, undrar om det är för tidigt att lära en 4-åring att dammsuga??

Lussebullar

I veckan hade jag faktiskt lite energi när jag kom från jobbet så vi bestämde att vi skulle baka lussekatter. Vi svängde upp till Sjöbo och köpte de ingredienser som fattades. När vi kom hem drog vi igång baket.

Barnen smulade jäst i varsin bunke och jag smälte smör och tog fram allt som behövdes. Då upptäcker jag att saffranet, som jag trodde att vi hade hemma, var borta!! En lussekatt är ingen lussekatt utan saffran!! Smått irriterad rotade jag runt i lådorna utan resultat. Lite mer irriterad ringde jag maken, beredd att skälla på honom för att han gjort slut på saffranet. Men när man jobbar med julsaker är det många som vill prata med en så det tutade upptaget hela tiden.

Jag rotade ännu mer i lådorna och var nu ganska sur, tanken på att behöva åka i väg och handla en gång till var inte så lockande. Tillslut hittade jag påsen och blev genast på bättre humör.

Dags att ta fram äggen, då visade det sig att de också var slut. Lite irriterad igen frågar jag Storasyster om hon och pappan inte köpt det sist de var och handlade. Nej, svarar hon då. Sedan säger hon något som går rakt in i hjärtat på mig - Blev du trött nu igen mamma?

Stackars lilla glada tjej som får leva med mig, trötta mamma. Då insåg jag att jag nog får försöka hålla humöret uppe fast jag är trött. Vi fick en mysig stund tillsammans!

Goda lussekatter!

Syskonkärlek!

Vi har två fina barn, visst kan dom vara sura och gnälla men oftast är dom glada och framför allt väldigt goa mot varandra

Härom dagen när Storasyster hade varit på sin dans satt hon och funderade på avslutningen som närmar sig. Dom brukar alltid få en glass sista gången, då säger hon så här:

- Jag ska fråga Å (dansfröken) om inte hon kan ta med en extra glass så Lillebror får en också!


Lillebror är lika snäll han. När vi väntar på Storasysters simskola brukar jag och maken dricka en kopp kaffe. Lillebror får då en festis och så köper vi en till Storasyster som hon får efter simmet.

Dom senaste gångerna har han fått en peng och gått själv för att köpa sin dricka. Första gången han skulle göra det gav jag honom en tia, då tittar han på mig och säger:

-Jag köper nog en till Storasyster också!

Det värmer i hjärtat när man hör hur måna de är om varandra, jag hoppas att den enorma kärleken mellan dom alltid kommer finnas kvar.

Stora tjejen!!

Nu har vi väntat i flera månader på att Storasyster ska tappa sin tand. Dom senaste dagarna har den suttit fast som i ett snöre. Hon har gråtit över att den gjort ont, jag och maken har försökt att få dra bort den men förgäves.

Idag var vi och handlade på Ica och barnen gick och hämtade varsin banan. Mitt i fredagsrusningen lyckas hon svälja både banan och tand! Storgråtandes med blodig mun kom hon. Efter att ha lyckats övertyga henne om att tandfen kommer i alla fall och att den onda magen berodde mer på hunger än att hon svalt en tand, lugnade hon ner sig och tyckte att det hela bara var roligt.

Nu ser hon toalettbesöken som en skattjakt, men för tandfens skull struntar vi i att vaska efter guld!

PS. Tandfen kom, fast det inte låg en tand i glaset. Storasyster tror att att det beror på att dom antagligen har en dator där det står om barnen svalt sina tänder!! Det är en komentar från ett barn född i cyber-eran!!

Lyckade och mindre lyckade projekt...

Om jag skulle välja ett motto skulle det bli " det kan man ju göra själv!" .
På grund av detta motto tillverkas det mycket här hemma. På gott och ont kanske jag ska lägga till.

I somras fick vi en jättefin sommarpresent från alla barnen på jobbet, de hade köpt en liten bärbar grill som låg i en liten väska.

Maken hade tagit semester några dagar före mig så när jag hade jobbat min sista dag skulle vi fira lite genom att åka ut med båten. Det var den veckan det var 30 grader varmt så det var verkligen en härlig dag.

När jag kliver ur bilen väntar familjen, jag får en semesteröl och vi sitter i solskenet och njuter och planerar för båtturen. Jag hade med mig grillen hem och vi kom fram till att vi kunde inviga den och grilla lite korv när vi är på sjön.

Det är nu det händer något med min hjärna, den börjar genast att jobba och kommer på den strålande idén att jag ska bygga en lite flotte till grillen. Jag kunde i mitt inre se hur vi puttrade fram på sjön med flotten efter oss och på den står den lilla grillen och kolen blir färdig medans vi åker.

Sagt och gjort, medan maken packar båtgrejer dricker jag öl och bygger en liten flotte. Sedan packar jag ner korv och vi drar ner till sjön för att lägga i båten.

En granne kom förbi och snackade lite, han tittade på flotten och tyckte att det skulle bli väldigt intressant att se hur det skulle fungera. Inte ens då insåg jag att det kanske var en tokig idé, det är klart att det kommer fungera tänkte jag.


Vi gav oss i alla fall ut på sjön och efter ett tag är det dags för grillning. Det var faktiskt inte helt lätt att grilla när grillen står på en flotte. Maken fick sitta och hålla i grillen hela tiden med grilltången. Om man säger så här, det är tur att korvar flyter för annars hade vi nog inte fått någon korv den kvällen. Efter ett tag tröttnar maken och tar hela grillen och ställer den i båten och säger att det nog är lättare om vi har den där istället.


Jag har bestämt mig för att aldrig erkänna för grannen att flotten inte fungerar.




Ett mer lyckat projekt gjorde jag häromdagen.

Min förra kollega hade beställt en bebismössa, ni som läst dom gamla inläggen har sett fotot på den. Vi skulle träffas och fika i tisdags och då skulle hon få den. Men 2,5 h innan fikastunden kom jag på att det skulle vara gulligt att sy en liten kappa till mössan. Jag har aldrig gjort någon kappa innan men jag lyckades faktiskt få ihop det. Så det lönar sig att försöka, det kan ju bli bra!!

En liten kappa till en liten flicka!

Flotte till salu, säljes till högstbjudande. Endast använd en gång!

(Bud kan ges här på bloggen)

Älskade barn!

Jag tror inte att någon har missat det fruktansvärda mordet i Sparsör. Häromdagen läste jag morgontidningen och där beskrev dom hur flickan, Malin, blev mördad. Hon hade svarat något tyket till pojken, han hade blivit förbannad och slagit till henne. Sedan hade han fått panik och ville att hon skulle få en minneslucka så att hon inte skulle komma i håg vad han hade gjort, så då sparkar han henne i huvudet. När hon blivit medvetslös tar han av henne kläderna för att bränna dom så ingen ska kunna hitta hans dna. När hon är avklädd beslutar han sig för att ha samlag med henne, detta avbryter han efter ett tag och drar henne ner till bäcken, täcker över henne och lämnar henne där. Det visade sig att hon levde när han lämnade henne.

Malin dog i samma bäck som Storasyster leker i varje dag på skolan. Lekte hon också i den när hon var liten, lekte den 17-åriga pojken där när han gick på skolan.

Jag tittar på mina fina barn och undrar hur vi ska uppfostra dom.

Ska vi uppmuntra Storasyster till att bli självständig och stark så att ingen sätter sig på henne eller riskerar vi hennes liv då? Kan hon bli mördad av någon jämnårig kille för att han inte tål att en tjej kan säga vad hon tycker.

Hur gör vi för att Lillebror ska respektera tjejer även i framtiden? Och hur skyddar vi dom mot allt meningslösa våld?

Räcker det med massor av kärlek??

Våra fina, fina barn som vi älskar mest av allt!

En ljuvlig söndag

I dag har det varit härligt väder, vi har varit ute hela dagen. Dom sista takpannorna är på garaget, studsmattan är nermonterad och vinterdäcken är på bilen. Vi har till och med krattat höstlöven, ja kanske inte alla men under ett träd i alla fall. Vissa dagar får man gjort mycket fast det bara känns som man går runt och skruttar!

Vi fryser!!

Det är något konstigt med värmen här hemma, vi fryser hela tiden.

Det brukar bli drag på golven i två av rummen nere i huset men idag när vi öppnade till verandan var det 15 grader där!! Och ja, vi har vinterbonat rummet så det ska vara varmare än så. Vi eldar i kakelugnen för fullt men det känns ändå inte som det blir så mycket bättre. Hur i hela friden klarade sig dom förr i tiden?? I och för sig så bodde man väl ihop med både svärmor, svärfar och sina egna föräldrar. Då blev väl husen uppvärmda av allt folk. Hmm, det kanske inte är så farligt att ha 15 grader trots allt, man kan ju alltid ta på en extra tröja!

Mössor på gång...

Här sitter jag i morgonrock och om 30 minuter ska jag lämna barnen på dagis, det blir till att skynda idag också. Här kommer i alla fall lite foton på olika mössor...

Höstmössa till A

en beställning till en liten nyfödd tjej

mössa till Lillebror

Jag behöver pysselvänner!!!

Jag saknar pysselvänner här i Borås! Mina kompisar här tycker att det är toppen att det finns affärer där man kan köpa saker färdiga i stället för att försöka tillverka allt själv.

Det var rätt länge sedan jag pysslade nu men i veckan när jag var sjuk sydde jag faktiskt några mössor. Sedan började jag också att försöka sy ett överdrag till en fåtölj, ett projekt som inte riktigt är i hamn ännu.

Hur som helst, nu är skaparlusten tillbaka och jag kom på att det vore kul att göra egna blockljus. Jag chattade med svägerskan på facebook och skrev att jag var lite sugen på att göra ljus, hennes kommentar tillbaka var " Nej nu måste jag säga att det finns färdiga att KÖPA". Ingen ljusstöparkompis där inte.

Idag kom jag på idéen att jag faktiskt kan fråga maken, han kanske skulle kunna tycka det var kul om man gjorde det som ett familjeprojekt.

Jag såg ett program på TV där man lärde sig hur man skulle "fostra" sin man med samma teknik som man gör vid hunduppfostran. Med detta i bakhuvudet sa jag med glad, ljus stämma: -Skulle du tycka att det vore kul att göra ljus?
Maken (med väldigt skeptiskt frågande stämma): - Stöpa ljus??!!
Jag (fortfarande med glad stämma): - Nej, inte STÖPA, göra blockljus!!
Maken tittar på mig, ler och svarar - Skulle du tycka att det var roligt att följa med på bilmässa?

Summan av det hela: vi ska inte göra ljus tillsammans ( och nej, hunduppfostran var inte min starka sida när jag hade hund heller)

Hmm, lyckad bokning eller...?

Jaha, då har man bokat in ännu en hotellweekend! Förra gången gjorde maken bokningen och ni som läste förra inlägget vet ju att det blev ganska lyckat!

Vi åker alltid till Malmö och julhandlar med min bästa kompis och hennes make. Nu var det dags att boka årets färd. Ibland har maken haft gratisnätter men i år var de slut så vi skulle bo som vanligt folk. Min vän hade en hotellcheck från Coop men jag hittade inga lediga rum det datumet vi ville åka så jag letade vidare.

Efter mycket om och men lyckades jag hitta hotellrum på Scandic som ligger mitt i Malmö. Jättefint hotell såg det ut att vara och riktigt billigt, 693kr/natt. För säkerhetsskull gick jag in och kollade bilder på rummen och läste på lite vad de olika rummen innebar.

Sedan ringde jag upp kompisen och vi satt med varsin dator i knät och gjorde bokningen samtidigt. Ett rum var, med 2 personer i varje rum, inga barn. Som extra tillval fyllde vi i "icke rökare". Sedan tryckte vi på BOKA och allt var frid och fröjd....

... ända tills jag råkar se "sängval: enkelsäng med en extra utdragssäng". Kanske inte riktigt vad vi hade tänkt oss. - Pix för sängen!!

Hmm, makens säng??

VIP- ett liv för mig!

Mannen och jag var på hotellweekend fre - sön. Han hade hotellcheckar så vi tog med oss några vänner och åkte till Billingehus i Skövde. Det gäller ju att kolla upp att hotellet har maximalt med extra utbud förutom själva rummet. I Skövde fanns det både bastu, gym och spa, perfekt tänkte vi och bokade två rum. När vi kommer dit är hela hotellet fullt av ungdomar, tydligen hade Sveriges elevråds föreningsmöte där den här helgen. Maken går fram och ska checka in oss och då undrar tjejen om det går bra att vi får sviten. Vi skulle få dela den med det andra kompisparet som var med.

Min första reaktion var, hjälp jag har inget nattlinne med! Men det var lugnt för det skulle finnas två separata sovrum. När vi kommer upp till rummet visade det sig att vi hade som en hel våning för oss själva. Det fanns 4 sovrum (nu skötte sig karlarna så det var ingen som behövde utnyttja extrarummen), ett stort gemensamt vardagsrum med tillhörande matsal, flera duschar och toaletter och en EGEN bastu!!! Hur lyxigt som helst!

Efter en härlig helg med god mat och trevligt sällskap var det dags att lämna lyxen och åka hemåt. När vi parkerade bilen möttes vi av en trött farfar, en vild storasyster som sprang omkring och hoppade och en lillebror i för liten jacka, mysbyxor och mössan korvigt ovanför öronen. Så där så man genast tänker på Toker i Snövit. Båda barnen kom i full galopp och vi fick härliga kramar. Då kände jag att vi trots allt inte hade lämnat lyxen bakom oss för den fanns ju faktiskt precis framför oss!!

Stress, stress, stress...

Varför blir mitt liv så stressigt hela tiden?! Har vi bråttom nu igen säger Storasyster till mig när rusar in på dagis med andan i halsen.

Idag hade storasyster dans, den börjar kl 17.15 i stan. Med tanke på trafiken genom Borås vid den här tiden är det lämpligt att komma iväg 25 minuter innan. Lillebror börjar bli förkyld och jag har känt mig lite halvt hängig och trött den sista tiden.

Vi somnade en stund på soffan men duktig som jag är har jag satt klockan att ringa så vi har bra med tid innan vi måste iväg. När det börjar närma sig tar jag fram danskläderna till storasyster och säger till henne att byta om. Sedan passar jag på att göra ett toalettbesök, då kom jag på att jag i morse hade satt på en maskin tvätt. Jag hinner slänga i den i tumlaren innan vi åker, tänker jag och börjar ösa över tvätten från tvättmaskinen. Det tar ju inte jättelång tid men sedan har jag ju en blus som jag måste hänga, den blir inte bra att tumla. Jag skakar blusen och hänger den snyggt på en galge, samtidigt som jag slänger ett öga på klockan, 16.53!!!

- Storasyster, på med skorna vi har BRÅTTOM!! ropar jag till henne samtidigt som jag springer upp för trappan för att leta upp en vinterjacka till mig själv. Just i denna stressiga stund kändes det helt omöjligt att lämna huset för att sätta mig i bilen och ha på mig höstjackan!! När jag väl fått fram jackan sliter jag på mig den och rusar ner till soffan där Lillebror fortfarande sover!

Upp med honom, och ut i hallen. Sätter honom på bänken och trycker på skorna samtidigt som jag ropar till Storasyster att hon ska packa frukt, det känns som att en höjning av Lillebrors blodsocker kommer behövas inom snar framtid.

Ut med båda barnen i bilen, spänner fast lillebror och kastar mig in där fram och drar i väg med en rivstart. När jag kör vår lilla grusväg i 60km/h hoppas jag att grannarna inte ser mig, för i vanligt fall brukar vi klaga på att en annan granne kör alldeles för fort.

Kör som blådåre genom stan, får självklart en parkering som ligger längst i från biljettautomaten. Springer dit med mina kronor i handen samtidigt som jag ropar till barnen att de ska knäppa loss sig. Tillbaka igen med biljetten i högsta hugg. Tar Lillebror i handen och börjar springa mot danslokalen. Efter några meter inser jag att det här tar alldeles för lång tid. Tar Lillebror på ryggen och fortsätter i full galopp. Storasyster har en tävlingsinstinkt som heter duga, ju fortare jag springer desto fortare springer hon.

Vi rusar tre trappor upp, kommer flåsande in i en överfull lokal. Jag genomsvett av vinterjacka och en son på ryggen. Storasyster vet vad som ska göras så hon tar av sig skorna och springer in och tar på dansskorna. Jag sjunker utmattad ner på en stol med Lillebror och kan äntligen pusta ut.

Vilken tur att jag lade in tvätten i torktumlaren innan vi åkte hemifrån. Mitt liv kommer ju kännas MYCKET bättre när tvätten är torr kl 18.05 istället för 19.30 som den skulle ha varit om jag tagit hand om tvätten efter dansen, eller hur?!

Vart tar åren vägen?

I dag tog storasyster hål i öronen. Vår lilla tjej har blivit så stor så att hon har hål i öronen!! Ja, det kanske ska erkännas att hon själv inte direkt har tjatat sig till det här, snarare är det nog så att hennes mamma har gjort det. Fast jag skyller på farmor, hon ville göra det här när storasyster bara var 2 år, så det är hon som sått fröet i min hjärna.

Hur som helst, idag skulle vi fixa födelsedagspresent till morfar, vi passade på att äta lunch ute och då låg restaurangen bredvid ett piercingställe. Då frågade pappan henne om hon inte skulle passa på att ta hål. Det syntes på hela henne att hon faktiskt hade börjat fundera på det, så dom lyhörda föräldrarna började genast med peptalk.

Fem minuter senare satt hon på en stol i en salong, hon valde ett par små, rosa glittriga blommörhängen och sedan var det dags. Mannen i affären tog fram "pistolen" och sköt in örhänget i det första örat. Den ömma modern stod bredvid och tog kort med mobilen.

Då bröt hon i hop och började gråta. Mannen backade undan och visste inte riktigt vad han skulle göra. Jag kände lite panik för det skulle ju verkligen inte vara snyggt om hon bara skulle ha ett hål. Nu kör vi på och tar det andra örat försökte jag med lite hurtig stämma samtidigt som svetten började bryta ut. Tapper som hon är gick hon med på det och han fixade det andra örat också.

Vi lämnade affären med ett gråtande barn och två skamsna föräldrar. Snabbt gick vi över gatan till den närmsta godisaffären där hon fick en klubba. Sedan gick vi och handlade morfars present samtidigt som pappan och jag pratade med hurtig stämma för att lätta upp stämningen och vårt samvete.

PS. För er som undrar hur det stackars barnet mår efter den här traumatiska upplevelsen kan vi meddela att hon är stolt som en tupp!

Saknad

Varför är det så att saknaden blir större när avståndet blir längre? Det borde ju inte spela så stor roll, i alla fall inte till en början. Man träffar ju inte sina nära och kära varje dag i vanligt fall och inte har man en malande klump i magen för det.

Beror det på att man vet att man inte kan ses när man vill eller har det att göra med var i världen den andra befinner sig. Hade det varit lättare om någon man tycker om flyttade till Haparanda? Där vet man ju att kulturen och språket är dessamma som här hemma. En sak är säker, utan Internet hade saknaden varit mycket värre

FOTO: www.fotoakuten.se

Hösten är här!

Vi var i stugan i Falkenberg i helgen. Det blåste nästan storm. Det är lite sorgligt när hösten kommer, plötsligt inser man att det blir inga fler bad och inga mysiga helger tillsammans med familjen.
Vi tog en promenad vid havet, trots att det blåste så man knappt kunde gå rakt så kunde jag nästan känna hur det kändes i somras Hur solen värmde min kropp under joggingturen. Ni vet när man går ut rätt tidigt på morgonen, innan det blivit för varmt men man vet att det kommer bli en härlig dag, temperaturen är precis lagom för att springa i.

Härliga minnen som man får leva på tills värmen kommer tillbaka!

Hemmafru eller Lyxhustru??

Häromdagen kände jag mig så nöjd. Hela eftermiddagen gick jag här hemma och städade och fejade. Jag vet att folk runt om mig (läs: mamma och make) tycker att jag är lite slarvig men den här dagen kände jag verkligen att jag nog skulle passa bra som en riktigt duktig hemmafru. Jag dammade, skurade, dammsög och allt blev så rent och fint.

Nöjd som jag var skulle jag bara rätta till soffan lite för den stod lite snett. Men vad ser jag då på golvet om inte en lucka från barnens julkalender. Då kanske det ska påpekas att jag inte har köpt en julkalender för 2009 ännu utan detta var -08:s upplaga. Då kände jag att hemmafru kanske inte passar mig i alla fall...

... Men idag tänkte jag att om inte hemmafru passar mig så borde ju lyxhustru vara mer JAG.
Jag har ju sett på Hollywoodfruarna att de ägnar dagarna till träning och shopping så jag började med att sätta på min PT (vi är vänner nu).

Under uppvärmingen fick jag skutta runt två entusiastiska barn, kanske inte så lyxhustru över det men efter en stund gick dom ut. Jag fortsatte med mina bensprattel till ljudet av maken som spikade garagetak. Jag kan ju låtsas att det är min "Gardener" det har ju alla rika amerikaner, tänkte jag. (Poolboy hade varit mer intressant men vi har ju trots allt ingen pool).

Jag kände mer och mer att lyxhustru passade mig, ända tills jag lade mig på golvet för att göra sit-ups. Då kommer kaninen och hoppar upp på min mage och sätter sig där och käkar bajs!! Då sprack bubblan om att bli lyxhustru.

....Hmm, jag kanske kan bli affärskvinna i stället. Undrar om det skulle gå att bli rik på att ge ut en dvd "Träna med din kanin" !?

Testinstitut för Hemtex

För drygt ett år sedan tyckte jag att jag skulle pigga upp våran toalett med en ny badrumsmatta. Ni vet, det är ju så käckt att göra en liten "minirenovering" med hjälp av nya textilier, och det är ju så bra med små projekt så mannen i huset inte blir tokig på en.

Sagt och gjort, jag gick till Hemtex och köpte en stor himmelsblå badrumsmatta. Det blev så fint i badrummet. Ut åkte den gamla beiga.

Vad jag då inte insåg var att vi i vår familj måste ha ovanligt smutsiga fötter! Jag gör inte annat än tvättar den här mattan. Varje vecka åker den i maskinen minst en gång!!

Häromdagen lade jag ut den igen på golvet, nytvättad och fin. Lillebror behöver gå på toaletten och göra nr 2, inga problem tänker jag, han klarar sig själv stora killen. Jag och storasyster är i köket. - Vilken bomb! var storasysters kommentar Och ja, det kan man lugnt säga, det lät nog i och för sig värre än det var men jag föreslog ändå att lillebror skulle ta en våtservett och torka sig med. Då säger han från toaletten - mamma, jag måste sätta mig lite på golvet om jag ska kunna torka mig. - Neeeej! skriker jag och rusar ut till toan. Självklart kommer jag försent, han har redan satt sig på den fina mattan...

Nu har jag tvättat den igen. Dom har bra kvalitet på Hemtex, deras mattor tål att tvättas om och om igen.

Här hänger den på tork, ren och fin!

Häxan Surtant

På storasysters förskola sätter dom upp roliga citat från barnen. Häromdagen satt det en ny lapp:

Barnet till en personal: Åh vad fin du är idag fröken, du har så fin tröja.
och fint halsband. Du ser ut precis som Häxan Surtant!

Hi, hi, hi... för er som inte följer Bollibompa lika slaviskt som vi gör här hemma får ni här en bild på henne!

Häxan Surtant

Tränarbråk

Maya-min PT

I fredags blev jag så irriterad på min personliga tränare. Ja, jag vet att hon är animerad men efter att ha kört ett core-pass frågade hon mig om jag var nöjd med min "progress". Jag fick tre alternativ att välja på så jag tog det tredje som gick ut på att jag inte var så nöjd, att jag tyckte att det gick för långsamt. För ärligt talat ser jag inga resultat, jag har haft träningsvärk i 1,5 månads tid men vågen visar på samma generösa kiloantal.

Hur som helst, jag har varit väldigt duktig med min träning, jag har kryssat i kalendern att jag ska träna 5 dagar i veckan. Jag har följt min plan fast några gånger har jag hoppat över träningen för att sedan ta igen den en annan dag så jag har verkligen kämpat på. När jag nu svarar Maya (hon heter så) att jag inte är nöjd svarar hon att jag borde kolla över mitt schema för jag har ju faktiskt missat en hel del träningstillfällen!!!!

Vad är hon för PT?! Är det inte meningen att dom ska stötta en?! Så nu är jag lite sur på henne, vi får se om vi blir kompisar i morgon när det är dags att träna igen.